Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v23

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v23.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Jag och Liten såg just Before I Fall.

Den handlar om en tonårstjej och hennes fruktansvärda tonårstjejkompisar. Tillsammans är de fruktansvärda mot andra tonåringar.

Sedan händer en grej. Spoiler om premissen:

Spoiler

Alltså, det är en Groundhog Day-film. Så tonårstjejen får leva samma dag ett gäng gånger och lära sig bli en bättre människa och sånt.

Det görs väl helt dugligt.

Spoiler om slutet och handlingen:

Spoiler

Jag tyckte rätt illa om en del grejer. Som slutet, som kändes ganska taget ur det blå. Jag hade rätt svårt att se hur hon kom fram till vad exakt hon behövde göra. Jag tycker också väldigt illa om Creepy McStalker-nörden som det är tänkt att tonårskillarna i publiken ska identifiera sig med. Jag hatar när såna karaktärer uppmålas som något slags "bättre val". Jag är så jävla trött på nörden-får-tjejen-i-slutet.

Det fanns en del blinkningar till Groundhog Day som jag uppskattade. Som kommentaren som här kommer från den lesbiska karaktären och i Groundhog Day från ett av fyllona, om att "varje dag är densamma - jadu, det låter som mitt liv det". "That about sums it up for me"...

På det hela taget en ganska duglig film. Jag tror att jag tyckte bättre om den än Liten; jag svajjade mellan en trea och en fyra medan hon inte alls var så imponerad. Så vi kom överens om en trea i slutänden. Det här var faktiskt en rätt meh film. Jag kommer aldrig att se om den. Kanske kan den vara intressant att se om man specifikt vill se igenom alla filmer som delar just den här specifika premissen.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har nu sett Jurassic World.

Look. Ni vet att jag brukar gilla dålig film. Lite specialeffekter och snygg action och jag är såld. Generellt.

Men ibland funkar det bara inte. Dels kanske för att dinosaurier liksom i sig själva inte är så intressanta, varken konceptuellt eller designmässigt. Dels för att det kändes som att spöa en död häst; den här franchisen kördes i botten rätt ordentligt redan tidigare och den här filmen gör ingenting för att rädda situationen.

Men i dunno. Jag tror att den här filmens största problem någonstans var att den helt saknade karaktärer jag inte ville skulle ätas upp.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har fortsatt se om MCU-filmer och nått till Avengers Assemble, alltså den första Avengersfilmen. Jag recenserade den senast här.

Jag kommer egentligen inte på något att tillföra. Den är fortfarande snygg och bra, dess specialeffekter har åldrats väl, det var extra roligt att se efter-eftertexternagrejen (den första) eftersom den ju nu äntligen får sin payoff.

 

[Liten]

Jag har sett sista avsnittet av Sense8.

Det var... Inte som jag väntade mig. Kändes fint att se alla karaktärer igen och att få ett relevant avslut på den i stort sett fantastiska serien. Min upplevelse var dock att avsnittet försökte lite för mycket och att det därmed bitvis blev segt och repetitivt.

Med det sagt rekommenderar jag alla som inte sett serien att se den! Känns tråkigt att berättelsen är över men den finns ju kvar och tåls att ses om igen.

Serien som helhet: 5/5
Sista avsnittet: 4/5

 

[Krille]

Jag har sett Things To Come. Den från 1936.

Det är julafton 1940 och en hemsk utländsk ledare hotar med krig. John Cabal (Raymond Massey) är förstås nervös, men hans kompis Pippa Passworthy (Edward Chapman) tror att det dels inte kommer hända, och dels kommer sätta fart på teknisk utveckling om det gör det. Men den lede fienden bombar staden Everytown den natten, och hux flux är det krig. Globalt krig.

---

Things to come var en intressant film. Dels löper den över ett helt sekel (filmen slutar inte förrän 2036), dels förutser den ett andra världskrig, flygkrigets dominans, och slagskeppets föråldrande (ett slagskepp som försöker försvara Everytown mot flygraider heter till och med Dinosaur).

Den är intressant på lite samma sätt som Metropolis: en filmlegend som mest är intressant för de insatta, de som gillar filmhistoria och/eller science fiction-historia. Det är egentligen inget att klaga på, men strukturen i filmen är så annorlunda att den inte är helt lätt att ta sig an. Den har en inledning, och fyra akter: en ca 1940 under kriget, en ca 1966 då de sista resterna av civilisation kollapsar, en 1970 då någon gör något åt saken, och en 2036 med ett budskap om hopp och fara.

För själva poängen med filmen kommer här. Vad manusförfattaren (H. G. Wells, faktiskt!) menar är att vi människor antingen kommer förinta oss själva eller gå hur långt som helst. Allt eller inget.

 

[Skarpskytten]

Den är intressant på lite samma sätt som Metropolis: en filmlegend som mest är intressant för de insatta, de som gillar filmhistoria och/eller science fiction-historia.

Den är också intressant som ett tidsdokument, och ger en inblick i ett samhälle som var närmast besatt av bombflygplan och strategisk bombkrigföring. Som Storbritannien på 30-talet. Jag nämner den i förbifarten i en artikel om RAF Bomber Command som jag håller på att skriva på. Och nu önskar jag ännu mer att jag hade haft tid att se den. Nåja.