Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v28

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v28.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Skarpskytten]

Jag har sett det brittiska krigsdramat Dunkirk (2017). Den var briljant, en tät, psykologisk skildring av kriget (eller, alltså, evakuringen av 320000 fransmän och britter från en strand i juni 1940) ur den lilla människans perspektiv, där döden hela tiden lurar runt hörnet. Filmen är gjord helt utan CGI, bara traditionellt hantverk, riktiga flygplan och riktiga skepp, vilket ger den en närvaro och nerv som jag aldrig har upplevt i en CGI-film. Filmen visar inte en enda tysk person, vilket ger den en klaustrofobisk känsla. Den följer ett antal britter långt ner i leden, inga högdjur, inga strategiska utläggningar, vilket ger den en klaustrofobisk känsla, det är inte film om de stora besluten och det stora ansvaret, utan en film om människor som försöker överleva eller göra en insats för sina medmänniskor. Den växlar skickligt mellan tre olika tidsperspektiv och platser - stranden/en vecka - havet/en dag - luften/en timme, och den berättar inte kronologiskt, utan klipper mellan de tre perspektiven. De tre perspektiven flyter i hop i filmens kulmen, där några av våra POVs från de tre olika perspektiven till slut sammanstrålar.

Mest imponerade är att filmen helt undviker flaggviftade och jingoism, vilket ämnet annars lätt hade inbjudit till; den tar en brittisk nationell myt och gör det till ett allmänmänskligt drama om krig. En av de absolut bästa krigsfilmer jag någonsin har sett.

 

[krank]

Jag såg egentligen Ready Player One redan förra veckan, men jag skrev inget om den och så såg jag nyss om den i 3d, så jag tänker räkna den till den här veckan.

OK, först och främst: jag tycker väldigt mycket om den här filmen.

Ni vet vad jag tycker om effektspektakel. Den här filmen är nog den effektspektakligaste jag sett, tror jag. Ingen med någon känsla för moderation har satt sin fot i närheten av den här filmen. Som Yngwie så bevingat sade: "How can less be more? MORE is more!"

Jag älskar verkligen den fullständigt smaklösa blandningen av olika nördiga franchises. Den hade nog inte varit möjlig utan Disney, men det känns som att det gjorts en hel del deals med t.ex. datorspelsföretag och andra också. Men ja, att se

Spoiler

Järnjätten slåss mot Mechagodzilla tillsammans med en Gundam

är liksom... Ja. Jävligt coolt.

Det har gjorts en massa förändringar av storyn jämfört med den mediokra boken jag skrev lite om här. Nästan alla förändringar är till det bättre. Nästan? Jag kommer till det. Men ja, det här är en bättre story än boken och är dessutom en sjujävla äventyrs-spektakelfilm.


Det var ett par saker som störde mig lite. Någon enstaka scen; jag har nog sällan känt mig så oerhört dumförklarad som i scenen där de ska förklara vad de gjort med skurken och hans utrustning. Man fattar väl? Direkt? Ändå? Nej nej, det ska till 1-2 minuter av helt onödig exposition som skriver en på näsan.

Jag gillade inte att huvudpersonen inte är tjock. Det hade jag för mig att han var i boken, åtminstone i början.

Men det där är smådetaljer.

Jag tror att de flesta analyser som behöver göras av plotten redan är gjorda. Den viktigaste är nog den här: Boken är skriven av en riktigt töntig skitgris. Ernest Kline är om inte allt så ganska mycket av det som är fel, fult, dåligt och giftigt i gamer- och nördkulturen. Filmen ärver mycket av det: Art3mis gör vid ett tillfälle en riktigt klassiskt töntig "nördkunskapskoll" på samma sätt som toxiska jävla gatekeepers brukar göra. Huvudpersonen anser att man inte är en "riktig nörd" om man inte pluggat trivia. Men i grunden är han själv också en fejk; han är ju inte ens intresserad av de saker han pluggat in. Han har pluggat in saker Halliday gillade, inte saker han själv gillar. Det finns inga som helst tecken i filmen på att han skulle vara något slags mer "riktig nörd" än någon annan. Däremot finns starka tecken på att han är en egoistisk liten gris som helt saknar samhällsengagemang eller samhällsanalys, precis som i boken.

Så ja, i grunden rör det sig om en ganska osympatisk huvudperson. Art3mis är lite bättre, men inte mycket. och det här har filmen som sagt ärvt från boken, så jag köper det.

Det som tillförts och som jag väl inte vet om jag tycker att det funkar så mycket är väl dels...vissa detaljer kring Hallidays avatar som tramsas till mot slutet, och dels att det känns som att gubben Spielberg ville passa på att vifta lite med sin käpp och skrika något om att ungarna borde ha mindre skärmtid och inte vara på hans gräsmatta. Det är lite "old man yells at cloud" om just den moralkakan.

I slutänden

Spoiler

ändrar inte huvudpersonerna på speciellt mycket. IOIs slavläger stängs ner, men i övrigt tycker de tydligen att allt funkar ganska bra i världen. Utom det där med skärmtiden då. Så jag antar att världen inte var så dystopisk ändå?

Hur som helst; när det gäller nördkultur så är ju filmen en visuell fest och göttig för oss som fattar några av referenserna, men dess förståelse för nördkulturen tycks vattenpölsgrund.

Vad jag säger är alltså att i en film där skurken är en ond corporate overlord som inte fattar nördkultur utan bara vill tjäna pengar på den så är det intressant att själva filmen är gjord av en ond corporate overlord som inte fattar nördkultur utan bara vill tjäna pengar på den. Typ.

Jag menar...

Spoiler

Någon påpekade, helt riktigt, att huvudpersonerna - de som ändå ska föreställa att de fattar nördkulturen - använder Järnjätten offensivt. Filmmakarna såg Järnjätten och tyckte "wow, cool stridsrobot, den slänger vi med". Vilket visserligen är helt realistiskt för hur kassa en del är på att förstå film, men... Vafan.

Så... Den här filmen är sin egen skurk.

Och det är ju lite roligt.

Men jaja, äventyrs-specialeffekts-spektakelfilmer är inte gjorda för att analyseras speciellt hårt. Man ska stänga av hjärnan och enjoy the ride. Gör man det så är det här en av de absolut bästa filmerna jag sett i genren. Kan man inte stänga av hjärnan bör man nog se något annat.

BETYG: 5/5

 

[Bolongo]

Kan man inte stänga av hjärnan bör man nog se något annat.

Detta var allt jag behövde läsa. Eftersom det bekräftas av precis alla andra recensioner jag sett anser jag det dessutom vederhäftigt. Jag kan alltså fortsätta att bespara mig själv mödan att se filmen. Utmärkt!

 

[Mundo]

men det känns som att det gjorts en hel del deals med t.ex. datorspelsföretag och andra också!

Kändes som om det var främst Blizzard. Älskar hur utvecklingen i spelvärlden har helt stannat av och dött de senaste tjugo åren in universe. Folk tycker fortfarande att Overwatch och Heroes of the Storm är the hottest shit ever.

 

[Rymdhamster]

Kändes som om det var främst Blizzard. Älskar hur utvecklingen i spelvärlden har helt stannat av och dött de senaste tjugo åren in universe. Folk tycker fortfarande att Overwatch och Heroes of the Storm är the hottest shit ever.

Du menar på ungefär samma sätt som när folk köper massa retroklonkonsoler för att kunna spela gamla nintendo- och segaspel idag?

Hur folk fortfarande cosplayar Super Mario?

 

[krank]

Jag har nu sett om Unbreakable. Det är möjligt att det var över tio år sedan jag såg den senast.

Första gången var... om inte på bio, så ganska kort efter att den släpptes. Jag var fylld av förväntan, eftersom jag liksom alla andra hade sett Sjätte Sinnet av samma regissör.

Spoilers för Sjätte Sinnet:

Spoiler

Det jag gillade med Sjätte Sinnet var framför allt plot twisten och hur det liksom lades ut ledtrådar under hela filmen som man teoretiskt sett kunde följa även som tittare, för att räkna ut hur det låg till på förhand. Det här kan inte förvåna någon som följt min rollspelsmakarbana; jag gillar Agatha Christie-modellen. Jag har också alltid gillat att få känna mig smart - när jag såg Sjätte Sinnet första gången så tyckte jag fortfarande att det var roligt att försöka förutse hur en film skulle sluta - och det var alltid kittlande när jag bara lyckades med minsta möjliga marginal, dvs att jag såg twisten komma precis innan den avslöjades ordentligt.

Det jag förväntade mig av Unbreakable var samma struktur. Jag tyckte nämligen att den grejen var den Shamalayan gjort som var så bra och revolutionerande. Och när Unbreakable visade sig inte alls ha samma sorts twist, inte samma typ av ledtrådar som lades ut under filmens gång, så blev jag besviken. Visst finns det ledtrådar, men de är av en helt annan typ.

Så jag blev besviken. Jag fick inte det jag tyckte att jag borde kunna förvänta mig.

Men jag hade ju fel. Eller, det var elakt. Jag var lite för begränsad i min syn på vad en bra film var.

För det här är ju en jättebra film. En jätte-jättebra film. Och det som gör den så bra är ju inte "twisten på slutet" utan hur allting är uppbyggt och filmat. De långa pauserna, de långa klippen. Den oerhört rika och effektiva men samtidigt långsamma berättartekniken. Hur mycket information som kommuniceras mer hur små medel. Minimalism tillsammans med en tryckande stämning.

Det här är en film om överlevarskuld, om hur svårt det är att vara vuxen, om depression, om att glida isär i ett äktenskap.

Knappt alls om superkrafter. Faktiskt.

Och den gör det jävligt bra.

Det blir lite svårt att betygsätta den. Jag är inte det minsta sugen på att se den i morgon, nämligen. Men det känns närmast sjukligt att ge den här filmen en fyra efter att ha gett en femma till Ready Player One. Så jag tänker luta mig mot den andra halvan av kriteriet för betyg fem: Det blir nog inte bättre än såhär i den här genren.

Det här är inte en superhjältefilm. Alls. Men den är jävligt, jävligt bra.

BETYG: 5/5

 

[Jocke]

Jag har sett två ganska nya filmer där Walton Goggins är skurk. Den inte så särskilt särskilda Tomb Raider och den sprillans nya Myrmannen och Get-Inga.

I Tomb Raider gillar jag Alicia Vikander som Lara Croft och att det faktiskt raidas i en tomb. Allt annat är billigaste utvägen. Filmen känns tex tv-spelig på ett dåligt sett och exakt allt är ointressant. 2 av 5

Ant man and The Wasp är en bra marvelfilm, men den lider extremt mycket av marvels senaste problem - för sympatiska skurkar. Ghost som är filmens ena antagonist går inte nån av det snälla laget ens med på är skurk och Waltons antagonist är mest en komisk bifigur. Men det är bra på alla andra sett och vis. Jag kommer inte ihåg så mycket av första filmen mer än att den var rätt kul och att ant man är lite av marvelfilmernas jönsonligan, så är det här med. Den är inte Thor Ragnarok eller GoG bra, men klart på samma nivå som många andra marvelrullar. Den får en Marvel 4 av Marvel 5 (marvelfilmer har sin egen poängskala). Se den på en stor duk för bästa effekt.

 

[Jocke]

Jag har - peppad av trailern till nästa del i serien som visades när jag var och såg Ant Man 2 klämt Mission Impossible - Rouge Nation som finns på Netflix. Jag har sett den förut men mindes den som kanske inte bäst i serien. Det är den fortfarande inte. Men Mission Impossible 3 är en av mina favoritfilmer i genren och det är svårt att slå.
Som så ofta under Agent Ethan Hunts karriär så blir det problem med hans jobb - The Impossible Mission Force där han knegat utan befordran i typ 25 år! Den här gången är det Alec Baldwin som lägger ner IMF när Hunt är ute på jobb. Han jagar en skurkorganisation med det jätteslappa namnet Syndikatet och väljer att fortsätta göra det i stället för att komma tillbaka hem och bli mellanchef på FBI.
Det är antagligen därför han aldrig blir befordrad, han saboterar liksom för sig själv. Tillsammans med en ny tjej (som ska vara med i nästa film också, men jag saknar egentligen hans fru från M:i 3 - som OCKSÅ ska vara med i nästa film) och Simon Pegg så måste de åka runt i världen och utföra stunts för att rädda världen men också för att visa att IMF behövs.
Det bästa med Mission Impossible serien är att jag helt köper att Tom Cruise på riktigt kan göra alla grejer han gör i filmen. Bli sprängd åt olika håll, klättra och hoppa, köra bil snabbt, slåss med hemliga agenter osv. Det, tillsammans med att nästan alla stunts är riktiga ger filmerna ett fantastiskt underhållningsvärde.
I alla fall: ett rimligt betyg är 4 av 5. Klart sevärd men den slår inte trean.

 

[Ulfgeir]

Såg just Highlander III: The Sorcerer.

Tror jag har sett den innan.
Hmm, vad skall man säga. plotwise: en uppföljare som inte borde kunnat ha hänt. Särskilt inte med tanke på att tidigare filmer etablerat att odödlige Connor Mcleod fick priset av att vara den ende kvar. Och plötsligt är han inte det, pga en 400+ åring som varit instäng i en grotta i japan...

Det enda positiva om den var att se Deborah Unger som adelsdam på 1700-talet.

There should have been only one.

 

[Gurgeh]

Jag såg Highlander III någon gång för länge sedan. Det enda jag minns är att den var kass, och att storyn kändes som ett 45-minutersavsnitt av en tv-serie som dragits ut till oändlighet.

 

[Rymdhamster]

Jag såg Highlander III någon gång för länge sedan. Det enda jag minns är att den var kass, och att storyn kändes som ett 45-minutersavsnitt av en tv-serie som dragits ut till oändlighet.

Hmm... omklippt till en 45-minuters prequel hade den nog faktiskt kunnat bli rätt okej.

 

[krank]

Nästan alla förändringar är till det sämre.

WTF!? Bättre, menade jag. Nästan alla förändringar från boken är till det bättre.

Gud, jag ogillar verkligen det här med att forumet inte tillåter redigeringar efter ett tag. Ibland märker man ju sånt här först flera dagar för sent...

 

[Gurgeh]

WTF!? Bättre, menade jag. Nästan alla förändringar från boken är till det bättre.

Gud, jag ogillar verkligen det här med att forumet inte tillåter redigeringar efter ett tag. Ibland märker man ju sånt här först flera dagar för sent...

Fixade det åt dig.

 

[Voldstagg13]

Rynkor i rymden: 'Space Cowboys' (2000) med Clint Eastwood, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland m.fl.
Ett team testflygare fick aldrig chansen till att bli astronauter på 60-talet, när det behövs experter på gammal teknik lyckas de tvinga fram en ny chans sådär 30 + år senare.
Clint spelar och regisserar en lika åldrad historia som skådisarna/astronauterna: det gamla teamet som visar att de kan fortfarande och kan saker de yngre inte kan. Det är snyggt gjort, många skämt om åldrande och en i stort sett friktionsfri film. Kanske inte riktigt 'Åsa-Nisse i rymden' men filmen underhåller utan att bry sig alltför mycket om tittaren tror på nåt i den.
Kul att se gamla skådisar, kul att de inte gör det till ren komedi, kul för stunden: 3/5.

 

[Feuflux]

Jag har sett Jack Reacher (men inte läst boken): https://www.imdb.com/title/tt0790724/

Ett brott är inte vad det verkar och "den hårde killen utanför lagen" är bästast och kommer sparka på de rumpor som förtjänar det.

I spoiler-taggen nedan står min betygskala. I den antyder jag att betyg 4 innebär att jag kommer vilja se om filmen. Det blir lite motsägelsefullt här eftersom "hur det egentligen står till" är avslöjat och spelar lite för stor roll i betyget. Men det får bli en 4 ändå, för det här är action och spänning på en mycket bra nivå. Jag har lite problem med tropen "den ensamme hjälten som följer sin egen väg och vinner lite för lätt" och hade jag varit gnällig hade betyget blivit lägre, men just nu gnäller jag bara på värmeböljor så mitt gnäll är slut. Eller okej då, den får 3½. Hurra för gnäll.

Spoiler

Feuflux-betyg-skalan
5 = eufori-känsla efteråt, det här var skitbra! (exempel: A Knight's tale)
4 = riktigt bra, den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet! (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = lite som fyran, kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka (exempel: misslyckade komedier)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

 

[Krille]

Eftersom jag hittade Ash vs the Evil Dead på Netflix var jag tvungen att se Army of Darkness: Evil Dead III.

Såatteh, Ash (Bruce Campbell) är inte bara världens största rövhål utan historiens största rövhål när han sugs genom ett hål i tiden tillbaka till en skitig och dammig kalifornisk medeltid (till skillnad från den reguljära skitiga och leriga irländska medeltiden i Game of Thrones). Efter att ha råkat ut för all jävlans skit inklusive bojor och hemska hål med fällor och bestar så lyckas han i alla fall övertyga de primitiva aphjärnorna att han är, kanske inte en schysst kille så i alla fall en kille med en motorsåg och en knallpåk, vilket är precis vad som behövs för att rå på de där dödingarna som härjar.

Problemet är att hans huvud inte är full med särskilt mycket hjärna, men desto mer ego. Och precis som med Donald Trump leder det ofta till mer problem än det löser.

---

Till skillnad från Evil Dead I+II så är Army of Darkness inte en skräckfilm, utan en komedi med splatterinslag. Army of Darkness är dum, fjantig och mycket underhållande. Ash är ett egotrippat själviskt manschauvinistiskt kräk, och filmen försöker inte ens sätta honom i god dager. Enda orsaken till att Ash blir hjälte är att han inte kan komma hem igen om han inte är det.

Filmen är till stor del en enmansshow. Alla andra karaktärer är bara till för att lyfta fram Ash, vårtor och allt.

Fånigt nog har kulisserna åldrats sämre än effekterna. Nån gång i forntiden (nittitalet) funkade de, men nu ser de mest ut som om någon slängt upp ett plywood-slott i ett grustag i Kalifornien.

Kan jag rekommendera den? Nja. Den är nittio minuters fniss, men funkar som pilot för tv-serien.