Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2018 v34

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v34.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

(Mina betyg tenderar att flockas kring "4/5", eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).

Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

Om någon är saknad, säg till! Eller kryssa in er själva.


* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[krank]

Jag och Liten har varit på bio igen, och den här gången såg vi The Darkest Minds.

I en något krystad framtidsvision så har ödet konspirerat för att än en gång sortera in ungdomar i fyra kategorier, och en modig hjältinna som inte passar in i något av husen utan egentligen befinner sig på ett högre plan än dem måste nu gömma sig och låtsas tillhöra en av kategorierna. Senare träffar hon en fin hunk of meat som är sweet och snäll och kärar ner sig i henne i första ögonkastet.

Alltså. Jag tror att det viktigaste man kan säga om den här filmen är att den verkligen vet vad den är. Den är en film i samma genre som Allegiant, Maze Runner och säkert andra filmersier jag tillfälligt glömt bort - den bygger i grunden på i princip samma troper och strukturer som andra YA-romanbaserade filmer.

Däremot är den faktiskt rätt bra på det. Vill man inte se en YA-scifi-film som är designad för att vara första delen i en serie så ska man inte se den här alls. Men vill man det, så är det här nog en av mina favoriter.

Först och främst är det superkrafter i ett slags delvis postapokalyps, och det är ju i extremt hög grad min grej. Superkrafter är awesome. Jag gillar också miljöerna, framför allt de övergivna och övervuxna ruinerna.

Jag gillar att fokus ligger så fullständigt på ungdomarna. I teorin finns det fortfarande ett vuxensamhälle, trots att en märklig smitta dödat nästan alla barn, men man ser i princip aldrig till det. Det skapar en rätt schysst känsla av isolering och övergivenhet.

Jag gillar genomgående skådespeleriet. Framför allt huvudpersonen, vars namn jag glömt men som jag tänker på som Absolut Inte Rogue (eftersom hon fipplar med folks minnen när hon rör vid dem). Hon spelas av Amandla Stenberg, som jag nu på wikipedia läser också var Rue i Hungerspelen. Jag är mycket impad; hon lyfter hela filmen.

Även hennes hunk of meat är faktiskt oväntat välskådespelad. Och deras sidekick. Och den lilla elektrokinetiska ungen de har med sig.

Det som är dåligt med filmen är nog egentligen pacingen och hur jävla dåligt de förbereder slutkonflikten. Dess viktigaste komponenter, framför allt Absolut Inte Magneto, introduceras alldeles för sent och slutstriden känns inte som någon riktig payoff alls.

Men... Som sagt, välskådespelat och överlag väldigt bra i genren. Både jag och Liten fick mersmak och önskar oss en tvåa. Vi vill veta mer om smittan, god damnit! Vad var den egentligen?

BETYG: 4/5

 

[krank]

Jag tröttnade för ett tag sedan på att ha mitt Playstation 3 som blurayspelare - klumpigt interface som inte var anpassat för fjärrkontroll, brist på inbyggd IR-mottagare och skitdåligt stöd för bluetooth-headsets var nog de saker jag störde mig på mest.

Så jag köpte en ny dedikerad blurayspelare, en Sony BDP-S6700, med 3d-stöd och bluetooth och hela klabbet. Och så invigde jag den med att se om Guardians of the Galaxy. Det gick väldigt bra.

Jag har sett den några gånger förut. Den är värd att se om. Den gör mig fortfarande glad.

Möjligen kan jag tycka att vissa repliker åldrats lite dåligt. Eller så är det bara jag som blivit känsligare. Jag tyckte t.ex. att Drax' "gröna horan"-replik var rätt... onödig.

Men ändå.

BETYG: 5/5

 

[Krille]

Jag har sett Lupin III: Fujiko Mine's Unlucky Days.

Lupin och Fujiko firar sitt livs stöt: de har just snott en hel schweizisk bank. Med alla rikedomar kan man tycka att de hade sitt på det torra, i synnerhet som Fujiko fick tag på det hon egentligen ville ha: Columbus-akten, som visar på en hemlig skatt från Christopher Columbus expedition till Amerika.

Dessvärre är det fler som vill ha akten. Nazaroff spränger hela skiten inklusive bytet bara för att få tag på pappren. Men pappren brinner upp, och det enda som är kvar av dem finns i Fujikos minne.

Som hon blir av med.

---

Jag tyckte inte om filmen.

Om man ska börja nånstans så kan vi väl ta att Goemons svärd är nån slags magiskt lasersvärd som kuttar allt till tonerna av shakuhachi, taiko och en röst som ropar "yoroi!" Det blir bara fånigt till slut.

Nazaroff är inte en bra skurk heller. Det är alldeles för mycket gubben i lådan över honom. Poof så är han där helt omotiverat typ.

Men det stora problemet är Fujiko. Antingen har hon tappat minnet och är då reducerad till ett våp som måste ledas av Lupin, eller så har hon inte tappat minnet och är en satmara. Det är inte ens den något opålitliga egotrippade Fujiko från serien, utan en riktigt elak subba.

Så nä. Blä.

Inte ens animationerna var en höjdare.

 

[Pilzefrau]

Jag såg MegaMind på söndageftermiddagen. Den var riktigt trevlig!

 

[Ram]

Jag har sett Ghost in the Shell, den icke animerade från 2017.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen då jag har förstått att animen är nära nog legendarisk.

Men efter att ha sett den så kan jag bara säga meh. Jag tänkte mig en existentiell resa, intressanta vändningar och diverse olika upptäckter. Men de kom liksom inte. Alla skådespelare var okej, storyn var okej men saknade helt överaskningar, slutstriden var ointressant. Jag fattade av någon anledning väldigt mycket tycke för Takeshi Kitanos karaktär och även för Pilou Asbaeks dito, men de var nästan de enda delarna som jag tog med mig från filmen. Den var ganska snygg dock, framför allt gatuscenerna från staden, och det är inte två timmar som jag ångrar.

Två av fem.