Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v34

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v34.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

Spoiler

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Sorry to bother you. Kan enklast beskrivas som Krank the movie.



5/5 Kommer se den igen.

 

[krank]

Häromdagen såg jag Sorry to bother you. Kan enklast beskrivas som Krank the movie.



5/5 Kommer se den igen.

Jag har sett trailern nu.

Jag… förstår inte riktigt vad "Krank the movie" betyder i det här sammanhanget.

Please elaborate.

 

[Khan]

Jag har sett trailern nu.

Jag… förstår inte riktigt vad "Krank the movie" betyder i det här sammanhanget.

Please elaborate.

Det var ett försök att vara rolig. Lite mer seriöst tror jag att jag inte sett en film som jag tror skulle falla dig i smaken mer, utifrån vad jag vet om dina politiska tankar. För det är en VÄLDIGT politisk film. Det enda jag kan säga jag tycker är tråkigt med den är att den blir mindre och mindre subtil och allegorisk ju längre filmen går, för att istället bli rakt på sak. Rekommenderas varmt.

 

[krank]

Jag såg just The Prophecy från 1995 för första gången på en herrans massa år.

Det är alltså en "religiös thriller" där en New York-polis blir inblandad i ett krig mellan grupper av änglar. Christopher Walken spelar Gabriel, Eric Stoltz hånglar med en tioåring, och Amanda Plummer är en zombie.

Eller ok, "hånglar med en tioåring" är kanske inte 100% korrekt, men typ. Tydligen kysser man människor för att stjäla deras själar eller för att lägga in extra själar i dem. Men scenen är så jävla peddo-creepy att jag nog är OK med mitt ordval. Can you keep a secret?

Filmen som sådan är… inte lika tuff som jag mindes den. Snarare ganska töntig. Taffligt skådespeleri, osammanhängande manus med en massa inkrystade oneliners som jag tyckte var mycket tuffare när jag var 17, och ett slut som var betydligt mer positivt gentemot tro och kristendom än jag mindes.

Samtidigt är det ett lite intressant världsbygge, och om man som jag gillar det här med övernaturliga väsen som agerar som människor så är de bitarna faktiskt helt OK. Den stora behållningen är Christopher Walken, och givet hur stor roll han fick i uppföljarna misstänker jag att det var vad många andra tyckte också.


När jag var sisådär en 16-20 år gammal eller så, så gick jag runt i svart skinnrock och hade kajal under ögonen. Jag tyckte att Marilyn Manson var den bästa musik som någonsin gjorts. Ni hajjar. Bland filmer fanns det vissa som var extra viktiga. The Prophecy II, Stigmata, The Crow, Dark City, eXistenZ och några till. Mörkt och gotiskt och vanvördigt. Vissa av de här tycker jag håller än idag. Den här… not so much. Men jag funderar ändå på att se de andra fyra också.

När jag på den tide funderade på hur man skulle kunna spela den här filmen som rollspel så tänkte jag In Nomine. Det var ju skitdumt, för In Nomine är ett humorspel som på sin höjd duger för lite Good Omens-liknande skojjigheter. Men jag hade inte så stor rollspelserfarenhet på den tiden. Jag tänkte mig att man skulle spela änglar, hur som helst, för det var ju de som var coola. Det skulle vara en power trip att kunna gå runt och säga "sssch" till folk och så somnade de. Droppa oneliners.

Om jag idag skulle göra rollspel av den här filmen skulle det nog snarare se ut som en korsning mellan Mutant City Blues och Delta Green. Man spelar snutar som fattat att änglar finns och så, men det finns ingen bred acceptans av det så man måste hitta sätt att utreda brott som rör änglakriget som får det att se ut som helt vanliga utredningar. Utreda för egen hand, mörklägga för allmänheten och kollegorna. Det skulle kunna bli kul.

Den här filmen blir dock inte så kul. Den är inte superdålig, duger att se liksom. Jag kan inte rekommendera den, men inte avråda heller.

BETYG: 3/5

 

[Khan]

Häromdagen såg jag om Dredd, den där från 2012 med Karl Urban och Lena Headey.

Filmen är en dag i Judge Dredds liv, där han börjar dagen med att klä på sig sin uniform och sedan guidar en nästan färdigutbildad judge Anderson genom sin första dag på jobbet för att utvärdera henne. Sedan fastnar de i en gigantisk skyskrapa som helt kontrolleras av en helt hänsynslös maffiaboss. Vad som följer är våld, blod och ond bråd action i all dess fantastiska skönhet. Jag tror inte jag har sett bättre action än det här på 10-talet alls, enda undantaget är Mad Max: Fury Road.

En otroligt simpel story, en otroligt simpel huvudperson och en otroligt cool cyberpunkvärld. Dessutom tonvis med undertext att analysera, fundera över och tänka på. Hur systemet inte erbjuder lösningar, utan bara straff, till exempel. Hur sexuellt våld knäcker folk och/eller skapar monster. Hur maffiavälde kan vara den enda utvägen när samhällskontraktet fallit samman. Mycket, mycket mer dessutom.

Sen är det kul att de skalat tillbaka den tramsiga delen av humorn från förlagan. Ingen Walter the wobot, liksom. Bara de bra delarna kvar. Och jädrar vad bra det är.

5/5, kommer se om den igen vid tillfälle. Blev också otroligt sugen på att spela CM/77 av någon udda anledning.

 

[Feuflux]

Jag har sett Sherlock Holmes, a game of shadows
https://www.imdb.com/title/tt1515091/?ref_=nv_sr_2?ref_=nv_sr_2

Jag såg föregångaren för några år sedan, och får nog säga att jag gillade den här bättre, men det intressanta är varför. En stor punkt är förväntan. Robert Downey Jrs Sherlock är en slagskämpe och mentalt instabil (eller vad man nu ska kalla det) och det var inte alls vad jag trodde jag skulle få se. Den här gången fick jag en Sherlock som betedde sig precis som jag förväntade mig (dvs som i den förra filmen).

Den här filmen var mer action och mindre "oförklarliga" (för alla utom Sherlock då) fenomen, vilket för mig bevisligen funkade bättre för i den förra filmen så blev det lite för osannolikt så att jag slog ut med armarna och tänkte "jaha, i den här settingen så finns det övernaturligheter då, bra att veta" för att senare få förklaringen (och tycka att det var osannolikt att Sherlock prickade in helt rätt). Samtidigt så var ju den här filmen mindre klassisk Sherlock Holmes.

Okej, jag svamlar visst iväg tror jag.

Jag var uppslukad av filmen och nyfiken på nästa scen. (Lite svag) 4 av 5 i betyg.


Feufluxs betyg-skala:

Spoiler

5 = eufori-känsla efteråt, "det här var skitbra!" (exempel: A Knight's tale, Inception)
4 = riktigt bra, "den här kommer jag säkert att se om någon gång i framtiden, kvalitet!" (exempel: The Matrix, Dredd)
3 = kvalitet, men något gjorde att det inte klickade för mig och utan emotionell investering blir det inte högre betyg, "jag vill veta hur det går, men jag bryr mig inte om hur det går för karaktärerna" (exempel: True Grit)
2 = godkänt, men inget minnesvärt för framtiden, "helt okej, jag är underhållen för stunden" (exempel: alla actionfilmer utan djup)
1 = min tid är försvunnen och kommer inte tillbaka, "så här i efterhand skulle jag gjort något annat" (exempel: komedier som inte är roliga)
0 = jag avbröt tittandet (exempel: P.S. I love you)

Till skillnad från Krank-skalan så kan en 2:a vara en rekommendation, förutsatt att personen gillar genrén. En 3:a och uppåt kan vara en rekommendation utan att personen gillar genrén.