Rollspel.nu's filmklubb 2020 v3

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,163
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v3.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt! [HR][/HR]En sak jag funderat lite på är ifall jag vill passa på att använda filmklubben till att uppmuntra folk att bli lite gladare av att se på film. Nedanstående är absolut inte några regler, utan bara välvilliga tips från mig när det gäller att öka ens filmnjutning.
  • Forma korrekta förväntningar. Om man förväntar sig det man kommer att få, så minskar risken för besvikelse. Människohjärnan gillar uppfyllda löften. Här gäller det nog mest att undvika både hype och folks gnäll inför en film.
  • Var OK med att filmen är vad den är. Om du har farhågor eller hört negativa saker, försök tänka dig att de stämmer men att du är OK med det.
  • Bestäm dig från början för att gilla filmen om det överhuvudtaget går. Förbered dig för att hitta ursäkter, patcha plothål och så vidare. Det är lite som när man letar saker att nitpicka om men istället för att gnälla om dem så ser man om man kan hitta sätt att låta filmen komma undan med dem.
Överlag är det faktiskt inte coolare att vara arg/elak/negativ än att vara positiv. Jag rekommenderar FilmJoy och CinemaWins på Youtube för inspiration.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,163
Location
Rissne
Jag har just varit på Filmhuset/Cinemateket och sett eXistenZ på vita duken. Klart värt hundringen biljetten kostade! Frånvaron av reklam innan filmen satte tonen, och den ganska, öh, åtgångna filmrullen med extra repor och blotches och grejer störde inte utan gav snarare upplevelsen en extra dimension. Det är möjligt att jag stört mig mer på sånt om jag inte sett filmen förut.

Nå, det här är en hejjarns bra film. Jag såg den tydligen senast typ 2015?

Den här gången kom jag att tänka på en sak: Det finns en scen då alla deltagare, efter avslutat spel, sitter och kollar på sina lysande smartphones. scrollar lite förstrött, petar på skärmen.

År 1999.

Gör en google-bildsökning på "phones 1999". Det här var ÅTTA ÅR innan första iPhonen lanserades. Och apparaterna i den här filmen ser ut att vara betydligt större och mer lika moderna smartphones, eller kanske som små tablets.

Det har jag inte tänkt på förr, och det här är knappast det första eller enda verket som sett smartphones komma, men… ändå. Det var verkligen häftigt att se – inte bara tekniken, som i övrigt gick helt okommenterad i filmen, utan också beteendet, att ett antal personer satt i samma rum och istället för att prata med varandra stirrade ner i sina smartphones.


Överlag har filmen åldrats med närapå fullständig värdighet. Nästan alla effekter förefaller fysiska; det är bara en CGI-effekt som var sådär plågsamt "aha, visstja, 1999".


BETYG: 5-/5. Jag velade lite, men som det känns just nu skulle jag faktiskt kunna se om den i morgon. Den har tappat lite stinget sedan första gången jag såg den, såklart, men den är fortfarande riktigt, riktigt bra.


EDIT:
Ett par andra framsynta grejer:
  • Organiska system som lär sig av och använder användares vanor och historik för att anpassa en upplevelse. Det finns inte supermycket av det i spel ännu, men ganska mycket i eXistenZ' spel känns ju ändå mer som typ "upplevelser". Utom att de känns som hyperlinjära peka-klicka-äventyrsspel, då.
  • Den där känslan som en karaktär beskriver när han kliver ut ur spelet efter att ha spelat ett ganska bra tag? Av overklighet? Den där yrvakna uppsynen? Den har jag sett hos mer eller mindre varje person som prövat välfungerande VR första gången och hållit på ett tag. Det är lite coolt att se i en film från 1999.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,477
Location
Kullavik
Ok, Lighthouse från 2019

Filmen handlar om en fyrvaktare och hans nyligen ditkomna andreman. Allteftersom tilltar både stormen och vansinnet.

Den här filmen var verkligen inget för mig. Det är stämningsfullt att filmen är svartvit, men dialogen känns gnällig. Lite som Albert & Herbert, men på ett dåligt sätt. Skildringen känns också bitvis vulgär och urflippad på precis det sättet som jag hatade med skräckfilmen Midsommar.

Trots detta tycker jag att både Willem Dafoe och Robert Pattison gör bra rollprestationer. Blir speciellt förvånad över Pattison som annars känts som en dussinskådis. Det här kan mycket väl bli vändningen för honom.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,477
Location
Kullavik
Ska passa på att även nämnda TV-serien ”Succession” på HBO (jag vet att det är en filmklubb, men jag tar chansen). Serien följer den megarika mediamogulen Logan Roy som kokat ett imperium på en spik samt hans högst dysfunktionella familj med leverne som matchar de sju dödssynderna.

Det här är ett fantastiskt drama. Signaturmelodin är sjukt cool. Brian Cox är sanslöst bra som Logan Roy (vann Golden Globe för rollen), Andra säsongen från 2019 fick välförtjänt Golden Globe för bästa TV drama, dialogen är rapp, vass och elak, Tagningarna är också väldigt intressant med dokumentärfilmskänsla med zoom och ibland viss ryckighet vilket jag förstått att vissa stör sig på, men som för mig skapar ett slags tempo. Det finns också scener där det outtalade låter mig som tittare göra min egen tolkning, som mellanscenen när en av protagonisterna (om man ska kalla dem för det) snattar batterier i en affär trots att han har hur mycket pengar som helst. Varför gjorde han det? För att han är kleptoman? För att han är för rik för att bry sig? För att hela hans liv kontrolleras av andra och han behövde känna kontroll?

Det här är bara så himla bra...
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,163
Location
Rissne
Jag såg nyss kortfilmen Skywatch, och känner mest att jag vill dela med mig. Den är inte min officiella Veckans Film, don't worry. Jag ska se en riktig film också, som jag inte sett förut.

Men Skywatch var riktigt bra, och väldigt imponerande för att vara en typ amatör-kortfilm. Jag hoppas på att filmens upphovsman får möjlighet att göra en riktig långfilm av den, eller ännu hellre en miniserie på Netflix.

BETYG: 4/5
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,163
Location
Rissne
Alright, jag har just sett Terminator: Dawn of Fate.

Jag hade redan från början bestämt mig för att tycka om den, och jag måste nog säga att den leverade.

Nu tycker jag i och för sig om alla Terminatorfilmer jag sett.
  • Ettan är sådär lågbudget-80-tals-cool, och skapar med ganska enkla medel ett ruskigt imponerande resultat.
  • Tvåan är ett klassiskt mästerverk som tänjer gränserna för vad specialeffekter klarar av, samtidigt som den levererar civilisations- och samhällskritik och en skön tidsloop-logik.
  • Trean är en riktigt kul actionrulle som inte tar sig själv på för stort allvar utan levererar självdistans ihop med sjukt kompetent action.
  • Fyran, Salvation, vågar testa något helt nytt och går ifrån grundkonceptet helt. Bryter ny mark, och är förbannat snygg och välgjord. Hur kan man inte gilla postapokalyptisk terminator, liksom?
  • Femman, Genisys, leker med förväntningar och ger en fräsch ny version av hela franchisen. Ta ett väl beprövat koncept och skruva till det, lek med det. Inte helt olikt vad Rian Johnson gjorde med The Last Jedi. Subversion of expectation. Spännande!
Och nu då, sexan. En i grunden ganska konventionell Terminatorstory, väldigt mycket by-the-numbers, men det görs kompetent och snyggt. Och man maximerar verkligen hur mycket man kan få ut av att ha tillgång till både Linda Hamilton och Arnold Schwarzenegger en "sista gång", så att säga.

Jag vet inte riktigt hur mycket man behöver säga om den här filmen egentligen. Den är inte så utmanande, men vill man se en riktigt trevlig terminator-actionfilm som ger en allt man vill ha av en helt vanlig Terminatorrulle så är den ett solitt val. Den är rolig, samhällskritisk, känns modern, har huvudsakligen kvinnor i viktiga roller och har återigen en terminator som i hög grad använder sig av auktoritetsfigurer. Det är inte en lika skarp lek med förväntningar och koncept som Salvation eller Genisys, men alla filmer behöver ärligt talat inte vara såna heller.

Konventionellt men bra, välgjort.

BETYG: 4+/5
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,477
Location
Kullavik
Kostymdrama med herrskap och tjänstefolk i tidigare delen av förra århundradet, det här är Downtown Abbey från 2019.

Filmen är en fortsättning på den hyllade TV-serien med samma namn som till mångas sorg tog slut 2015 efter sina 6 säsonger. Filmen tar vid 1927 och skildrar när det anrika godset får kungligt besök.

För mig som inbiten fan av TV-serien är det ett kärt återseende då mer eller mindre samtliga karaktärer gör comeback (bortsett Lady Rose). Det är en intressant berättelse, men det blir lite på gränsen till löjligt när tjänstefolket intrigerar för att få servera för det kungliga besöket. Filmens små hinder och twistar är relativt förutsägbara och det känns nästan på något sätt fånigt och närmast tröttsamt då den uppklädda brittiska adeln oberörd valsar runt på den kungliga balen som om inget hänt sen 1700-talet. När jag sedan reflekterar över detta så blir det närmast genialt för regissören har lyckats fånga precis det han antagligen var ute efter. Att jag som åskådare skall känna hur illa familjen Crawley och den övriga adeln i sin lilla bubbla taktar med världen runt omkring.

Det här är en värdig avslutning på serien om godset Downton Abbey, men den var samtidigt inte någon absolut nödvändighet.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,477
Location
Kullavik
Har precis sett klart Judy från 2019

Filmen handlar om filmstjärnan och sångerskan Judy Garland´s senare år. Det är en skildring av ett människoöde i fritt fall och totalt förfall som i slutskedet tog hennes liv vid 47 års ålder. Renée Zellweger spelar Garland och gör en fantastisk rolltolkning som hittills levererat Golden Globe och Oscars-nominering. Filmen är bra och historien intressant samtidigt som det är fruktansvärt deppigt att se hur en människa kan brytas ner av Hollywood och sitt kändisskap.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,477
Location
Kullavik
Just det! I helgen har jag också sett Dolor y gloria (Pain and Glory) från 2019 av Pedro Almodóvar

Filmen handlar om regissören Salvador (Antonio Banderas) som hamnat i en kreativ kris och där möten med viktiga personer i hans liv skildras som uppblandad nutid och flashbacks. Den här filmen är hyllad och nominerad på många håll, men den fastnar inte riktigt för mig även om Banderas gör en bra roll. Kanske är det hattandet med flashbacks så det blir lite svårt att ibland följa med. Kanske är det att dialogen känns vardagligt tråkig. Tittar jag tillbaka på andra filmer jag sett av Almodóvar så måste jag tyvärr konstatera att hans filmer sällan tilltalar mig. Greppet för slutscenen höjer betyget, men det här dramat är verkligen inte för mig.
 
Top