Rollspel.nu's filmklubb 2021 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6 2021 – #424 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Max Raven]

När tecknen ses, när undergången nalkas, vägrar människan att se tecknen för att undvika den.

Jag såg nyligen Herz aus Glas av Herzog.

Glasmästaren dör och tar sin hemlighet, hur man gör rubinrött glas, i graven. I ett slag står byns överlevnad på spel. Siaren Hias förutspår glasbrukets undergång, men ingen lyssnar på honom.

Jag såg den här filmen utan mer kontext än att den gjordes av Herzog - som jag tidigare sett Aguirre och Fitzcarraldo av. Båda de filmerna är ganska bra, även om jag tyckte den senare kanske var mer långdragen. Utan den kringliggande kontexten: vackra landskapsbilder, intressant tema, en handfull bra scener. Men väldigt träigt skådespelande, som att skådespelarna repeterade sina repliker utan att ha gått steget till att faktiskt ta till sig dem. Kontexten är inte spoiler utan framhäver filmen så: De flesta skådespelare var hypnotiserade just för att ge effekten av masspsykos. Personligen känner jag att de kommer halva vägen men inte riktigt lyckas, men hade jag kollat upp det i förväg så hade det definitivt gjort filmen bättre för mig.

Sammanfattning: Det är annorlunda. Jag skulle inte gå så långt som att säga att det är bra.

 

[Max Raven]

Jag såg också Antmannen och Antmannen och Vespan.

Marvelfilmerna då. Jag såg inte dem tidigare för att, ärligt talat, Myrmannen är en sämre variant av DCs Atomen och därtill ett aschle (i serierna). Jag gillade inte Honey: I shrunk the kids heller. Det finns en del roliga effekter där de krymper/växer saker och deras teman på vara förälder är trevlig (dock ogillar jag att den kvinnliga protagonisten trycks in i ung-dotter-rollen så hårt).

Vad gäller den första filmen ska ha lite cred för att de både har sympatiska ex-fångar som protagonister och försöker köra en heist-film tills Marvelmallen dyker upp och tvingar fram en långdragen superstrid i slutet. Till skillnad från DCs filmer (ex Wonder Woman) så är dock superstriderna kompetent genomförda och är underhållande att titta på. Antagonisten har motivation men i mycket är superstriden Iron Man 1 Igen, fast längre - protagonist slåss mot antagonist med samma krafter fast lite extra vapen.

Den andra filmen... Låt mig prata om Zeta Gundam lite. Zeta Gundam tog Gundams mall och raffinerade den på sätt som i mycket inte reproducerats sedan dess - och allt låter som en Gundam Extra Allt. En mer kraftfull och mer ångestladdad protagonist, Nyare och bättre jätterobotar, Mer av protagonisterna och antagonisterna från Gundam, Mer faktioner... En stor del av vad som gjorde serien så bra var att de tog vad som hände i Gundam och byggde på det. Kriget var över och den vinnande sidan valde direkt att återgå till och öka på det som de gjorde för att orsaka det förra kriget. Samtidigt kommer en tredje faktion in - egentligen inte stora spelare, men tillräckligt långt borta för att inte ha påverkats av det tidigare kriget. I slutändan blir det en trevägs intensiv konflikt mellan de olika faktionerna - och två stora anledningar till att det fungerar är för att det inte är ett regelrätt krig och de tre faktionerna byggts upp ordentligt med stakes som är oförenliga.

Myrmannen och Getingen gör inte jobbet. De har tre faktioner med sina egna agendor. Två av dem är sympatiska, men antagonisten saboteras lite av att de inte vill göra dem till riktigt antagonistisk och inte bygger ut konflikten. "Jag är döende. Vi har en halvgenomtänkt plan och min pappa hatade dig" blir lite weaksauce för att de aldrig återvänder till det - det blir mer "du kunde bara frågat". Den andra antagonistfaktionen har viss charm men känns aldrig som ett hot.

Intryckt i det här har vi en väldigt kort resa-till-det-okända som egentligen känns som filmens ursprungliga drivkraft. De hade kunnat få mycket kul med bisarra grejer i mikroversum, de hade t o m kunnat trycka in bisarra mikrovarelser eller haft antagonist som förföljde dem in/ur - men det är en marvelfilm, så istället för att köra på utforskning är det lite set pieces som de spolar förbi. Så det måste vara superstrider. Intryckt har vi en subplot om en prototypdräkt som buggar för att skurkantagonisten inte ska bli för mycket av en gäspning.

Det finns en plotline som återkopplar till Civil War som också tar upp tid men aldrig känns som ett problem. Och motivationerna till att FBI söker Frank och Hope känns... rätt svaga. Rika män har råd med advokater. Faktum är att det är en brist även i första filmen där man försöker bygga spänning genom att göra olagliga grejer men den enkla lösningen vore helt enkelt att gubben skickar in advokaterna.

Och kvant används som magi för att författarna lade tid på annat teknobabbel som inte förde handlingen framåt nämnvärt. Bläh.

Sammanfattning: Första är tekniskt kompetent, runt 30 minuter för lång och skulle mått bättre av att varit mer renodlad heistfilm med utbyggd cast istället för lite intryckt buskishumor. De verkade ha en schysst kemi och det hade varit så enormt underhållande om en marvelfilm var Jönssonligan med superkrafter.

Den andra är... OK? Men samtidigt försöker den göra flera olika saker halvhjärtat och det blir halvt lite pannkaka av det. Det här var ändå filmen jag var mer intresserad av av de två först.

Bland marvelfilmer skulle jag inte ranka de här högt. Är de bättre än Hulk-uppföljaren/soft-rebooten och Thor: The Dark World? Jag antar det? Men samtidigt kommer de långt inne i filmserien och försöker inte något nytt. Jag kan tänka mig att se om Dark World - den har en del som talar för sig - men jag tror inte det händer med de här två. De har en del hjärta men resten känns lite bristfälligt.

 

[Beastslayer]

Jag såg The Dig häromdagen.
Filmen känns mysig, men det känns också samtidigt som att den inte riktigt vet vad den vill berätta. Vi ska gräva upp den här gravhögen, det ska in lite romantik, och i slutändan så undrar man vad man egentligen har sett.
Nu tror ni väl att jag kommer rosta den här rullen, men jag tyckte den var trevlig.
74 lakan av 10 i betyg!

 

[krank]

Jag har sett om Wonder Woman.

Jag såg den senast 2017.

Jag står bakom allt jag skrev då, men störde mig mycket mer på slutet den här gången.

Spoiler

Jag gillar visserligen David Thewlis som krigsgud, men som det sköttes nu så hade ju filmen ett riktigt bra och nyanserat budskap innan han dök upp. Jag hade gärna sett att han de facto spelat en ännu mindre roll i kriget, och att det dessutom inte varit någon superstrid på slutet. Den här filmen behövde verkligen ingen fight där. Alltså, jag gillar dumma superhjälte-fighter as much as the next bloke, men den här var… rätt trist, tbh.

Enligt vad jag läst mig till var den också något Jenkins blev påtvingad av studion. Kanske därför den inte passar in.

Men ja. Hela Ares-grejen nu undergräver hela budskapet och poängen. Much dislike. Skulle gärna se att Jenkins fick budget och utrymme att göra en "Jenkins cut" med lite reshoots och så för att bättre passa hennes original-vision.

BETYG: 4/5

EDIT: Och nu ser min lista över otittade 3D-filmer ut såhär:

Spoiler

• Blade Runner 2049
• Fantastic Beasts and Where to Find Them
• Ghostbusters (2016)
• Jumanji: Walcome to the Jungle
• Jurassic Park
• Jurassic World
• LEGO Movie
• LEGO Movie: The Second Part
• The Mummy
• Passengers
• Rampage
• Ready Player One
• Spider-Man: Far from Home
• Star Wars: The Rise of Skywalker
• Superman v Batman: Dawn of Justice Ultimate Edition
• Teenage Mutant Ninja Turtles
• Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows
• Wonder Woman

 

[Henke]

I brist på en vecka 7 tråd...

Idag har jag sett The Call of Cthulhu från 2005.

Filmen var inget medvetet val utan den råkade dyka upp i min årsvisa kronologiska genomgång av filmhistorien. Filmen följer den klassiska berättelsen om mannen som hittar mörka hemligheter i sin döde uncle (om det är farbror eller morbror är oklart). Handlingen förtäljer historien om den plågade skulptören Wilcox, polismannen Legrasses konfrontation med kulten i träskmarken och slutligen skepparen Johansens möte med självaste Cthulhu.

Filmen är skapad som stumfilm för att efterlikna berättelsens samtid och gör ett tämligen lyckat försök i att fånga den. De flesta Lovecraft-filmatiseringar har en tendens av att bli ganska mediokra eller rent av dåliga, där skiljer den här filmen ut sig som oväntat bra (iaf för den som står ut med stumfilms-greppet).

 

[Max Raven]

Jag har sett om Wonder Woman.

Jag hade gillat det, plus

Spoiler

Att Ares var hennes pappa, som verkade vara ursprungsplanen tills någon "listade ut" det.