Nekromanti Rollspel.nus klassiska musikhörna

[gustaf s]

Jag har den senaste månaden eller så lyssnat oerhört mycket på Stefano Landis opera ”Il Sant'Alessio”. Den skrevs 1631 och var enligt vad jag läst mig till den första opera baserad på ett historisk skeende (snarare än mytologi). Stycket är skrivet för en ensemble innehållande kastratsångare, band annat rollen som Alessio, och går således rätt högt. Det finns också partier av mer komisk karaktär (”Poca voglia di far bene”), vilket, åtminstone för mig (som egentligen inte vet någonting om vare sig opera eller barockmusik), ger en viss genreöverskridande känsla och som jag gillar skarpt.

Inspelningen jag lyssnar på är med William Christie och Les Arts Florissants, som jag inte vet någonting om. Men den finns givetvis på nån mer eller mindre väl vald streamingtjänst.

 

[Mekanurg]

Schuberts åttonde symfoni i B moll, ibland kallad "den ofullbordade". Musik vars skönhet fyller min själ var gång jag lyssnar på stycket.

https://www.youtube.com/watch?v=wz6yWM0zD7k

 

[Brior]

Den här tråden har jag helt missat. Jag lyssnar VÄLDIGT mycket till klassisk musik när jag skriver, exempelvis har jag lyssnat till Mozart (et als) Requiem över 650 gånger enligt räknaren på iTunes. Detta för att stycket fungerat som ett slags nollställare inför skrivande för mig – jag har spelat det medan jag samlat tankarna helt enkelt.

Andra favoritstycken med trakorisk anknytning:

* Shostakovitjs cellokonsert nr 1 har alltid varit min personliga overtyr till Tricilve. Detta för att stycket är rytmiskt med spännande harmonier och ”haunting” till sin natur (finns här ingen svensk författare som kan hitta ett lämpligt ord?) Dessutom ser Mischa Maisky ut som trollkarlen Catweazle! Notera den grova miss han gör vid 5'33 ;-)

* Schönbergs Verklärte Nacht hörde jag första gången som 17-åring på ett hotellrum i Stockholm när jag var där som stipendiat till Berzeliusdagarna. Jag skrev brev – pappersbrev förstås – till P2 och frågade vad de spelat och stycket har följt mig sedan dess. Scenen i Slaktare små på sid 325-326, när Didra och Gistacki ror i natten in till Skuger, bygger på dikten som hör till stycket, och jag har lånat repliker från den.

* Stravinskijs Våroffer är en annan given favorit. Här en rekonstruktion av originalbaletten (tre delar). Scenen i Slaktare små sid 327 bygger på den.