Nekromanti Rollspel.nus musikklubb återuppståndelsen

[Zorbeltuss]

Då omröstningen nu är klar så vet jag att de flesta ville ha en månads musikklubb där man recenserade kompletta album, detta förhindrar inte er som röstade på annat att göra er egen musikklubb, förutom ni som inte ville ha tillbaka musikklubben (Skäms på er).

Nå här resenserar vi album av den typen som inte är best of samlings album eller liknande så tillvida att musik genren har riktiga album, för dessa är best of och samlingsalbum tillåtna.

Jag kommer tyvärr inte hinna recensera något idag men ska innan månadens slut försöka bli klar med både Lily Allens Sheezus och The Pretty Reckless Going to Hell.

/Luna Lovegood

 

[Zorbeltuss]

Band: The Pretty Reckless
Albumets titel: Going To Hell
År: 2014
Har lyssnat mycket på detta albumet nu, jag brukar inte lyssna mycket på album (vilket var varför jag röstade för låt och vecko alternativet angående denna tråden) men detta är ett riktigt starkt album, visst jag har vissa låtar på spellistor för specifika syften, men det har blivit mer att jag lyssnar på albumet än spellistorna.
Det känns som att inspirationen kommer från bland andra Alice Cooper, Pink Floyd, Garbage, Johnny Cash och "Oh Brother, Where Art Thou" soundtracket, något som för mig känns riktigt mysigt.
Hela albumet håller en hög kvalite och är både väl genomtänkt och väl utfört och det är inga ryckiga skiften mellan låtarna från "Follow Me Down" till Waitning for a Friend".
Temat är väl att vara sig själv mot världens värderingar, där inte alltid vara sig själv utmålas som något positivt.
Ja jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga, beyget är maximalt, då jag inte kommer ihåg den gamla betygskalan får jag väl nöja mig med det.

/Luna Lovegood som inte har något emot förfall

 

[chrull]

Band: Glitter Wizard
Album: Solar Hits
År: 2011
Elgitarrer och låtar om drakryttarkrigare som jagar och spöar trollkarlar. Det är rollspelsmetall och så jävla långt ifrån vad jag brukar lyssna på. MEN KOLLA PÅ DET DÄR OMSLAGET!

KOLLA PÅ DET.

Och lyssna:

Jag hatar att älska det.

Fuck.

Spoiler: kommentarer

Asbra!!!!!!!

 

[kloptok]

Band: Captain Beefheart and his Magic Band
Album: Safe as Milk
År: 1967

Jag hörde först talas om Captain Beefheart någon gång i tonåren och tyckte det lät konstigt - inte så ballt som typ Metallica eller för den delen Led Zeppelin (ja, de var coola bland oss gitarrister) och med ett fjantigt namn. Det gick några år och jag tänkte inte så mycket mer på Captain Beefheart utan hängav mig åt andra synder som Red Hot Chili Peppers, Primus, Led Zeppelin, Rage Against the Machine och annat gitarr- och basgodis. Så fick jag höra en cover på en Captain Beefheart-låt och minnet av den där gruppen med det där konstiga namnet väcktes åter till liv. Äldre och mer mogen för underliga bandnamn som jag blivit tänkte jag att "tja, det där ska jag väl ge en chans någon gång".

Åren gick. Och gick.

Plötsligt var året 2013. Tonåringen hade vuxit upp. Spotify hade sett dagens ljus. Captain Beefheart letades fram på nämnda strömningstjänst en kulen och regnig höstkväll (tänker jag mig i alla fall) på det där sättet som man bara kan klicka sig fram till nya artister på Spotify. Klick-klick, related artists hit och related artists dit och så hittar man något nytt schysst att lyssna på. I alla fall (kom till saken nu då!) så var det kärlek vid första ögonkastet. Slidegitarr, psykedelisk sextiotalskänsla, feta basriff och konstiga låttitlar som Zig Zag Wanderer, Abba Zaba och Plastic Factory var helt rätt för recensentens veka hjärta. Captain Beefhearts debutskiva med sitt magiska band är helt enkelt en psykedelisk bluesexplosion som sköljer över lyssnaren som, ja, en skål med mjölk.

Zig Zag Wanderer

Sure 'Nuff 'n' Yes, I Do