solvebring
Superhero
Re: Dnalor lämnar
Ja, Dnalor har lämnat vår ädla skara.
Ja, Dnalor har lämnat vår ädla skara.
Tack för kritiken Jag ska tänka på de här sakern till nästa och göra den 10 gånger bättresolvebring said:Den här scenen skulle kunna vara väldigt spännande men språket distraherar mig. Nu har du iof varnat för stavfel och sådant men du borde ha korrat lite mer, om man får lov att säga det. Snubblade över många särskrivningar och ord som blivit fel, och det störde. I övrigt finner jag språket ganska platt och ibland överansträngt. Försök att kapa fler ord, försök att känna efter vilka ord som känns onödiga och inte.God45 said:Här är mitt bidrag. Jag har ingen som kan rättstava det just nu och mitt rättstavningsprogram har valt att dö på mig. Så ignorera gärna stavningen
Annars är ni fria att slita mig i stycken. Bring it!
Våga beskriva mer men våga samtidigt lita på läsaren så att du inte dödar någon med adjektiv eller skriver på näsan. Väg orden mer noggrant, ta reda på vad du verkligen vill säga. Exempelvis har du skrivit "jag" i nästan varenda mening, något som nästan gjorde mig frustrerad. Bara en sån sak – om du kapat alla "jag" och hittat andra meningar hade detta blivit en helt annan berättelse. Så om jag får säga vad jag tycker – ja detta är ju vad jag personligen tycker – så ska du experimentera mer och "lyssna" på hur andra skriver. Förslagsvis professionella författare du tycker om att läsa, språkligt. Ord är viktiga men också rytmen; meningarna längd och skiljetecken. Läs högt och försök få en känsla för en skön "pendling" i språket.
Ja, nu var jag kanske jävligt sågande men det är som sagt imho så ta till dig det som du själv tycker låter vettigt. När jag kommenterar texter är jag helt enkelt så ärlig jag kan, just för att jag vill bli behandlad på samma sätt. Kritik är det man lär sig av, brukar jag säga. Förövrigt ser jag en stor berättarglädje och fantasi hos dig och den kan du göra mycket med bara du blir lite mer noggrann kring hur du framställer det.
Så: Bra jobbat, men slipa mer och ta mer tid på dig och våga mer.
... Så tja, såga på precis som vanligt! =)solvebring said:Samtidigt är jag lite nöjd med den och tror att den är bra, så det vore bra för mig att få lite sparkar och slag och återvända till verkligheten med lite schysst kritik att jobba med.
Tackar som tusingen! =)Ulfgeir said:Jag gillar den skarpt. Lite Stephen King-inspirerat. Han straffades för sina egna synders skull. Grejen med att någon bär halmhatt känns lite som om den inte riktigt passar in dock i sverige, inte ens i en avlägsen bondhåla...
/Ulfgeir
Ja, namn är knepiga! Jag hatar att sätta namn när det utspelar sig i Sverige, av den enkla anledningen att man nästan alltid kommer att tänka på någon släkting, polare eller bekant som har det namnet. ... Fast tja, man får liksom stänga av alla kopplingar, annars kommer man aldrig på ett namn.Rymdhamster said:Bra text, även om det gör mig förvirrad. Förvirringen är dock inte dit fel =) Min far hette Sten, och det är inte ett namn jag sprungit på särskilt ofta i andra sammanhang så varje gång jag läste "Sten" tänkte jag "Pappa?"
Och nej, han var aldrig som Sten i texten. Därav förvirringen. Jag är inte säker på om det är den personliga relationen till namnet, men jag känner nästan att jag hellre hade sett honom namnlös, kanske bara kallad "skitskallen" eller något sådan.
Wow! ... Nä, det var inte avsiktligt, men det borde ha varit det. Damn vad jag gillar tolkningen du gjort av det. Det enda jag själv tänkte var att jag tyckte det vore skumt om han benämnde sin mamma med namn, för det är något jag själv inte är van vid att man gör. Sten var alltså inte Tomas riktiga pappa. Borde kanske ha nämnt det.Rymdhamster said:Å andra sidan gör namnet (i synnerhet då modern aldrig namngivs) att får intrycket av en nära, personlig koppling mellan Tomas och Sten. Som om de har en mycket närmare relation (om än baserad på avsky) än vad Tomas och modern har. Avsiktligt?
Bra, bra! Texter ska beröra. Stort tack!Rymdhamster said:Texten gör mig också förbannad. Och här är det en bra sak. Tomas är precis ett sånt där kräk som jag hatar, någon som hatar något så mycket att han blir precis likadan själv. Så bra skrivet! Det berör!
Yeah, det är sant som du säger. Jag borde ha varit mer originell där. Samtidigt så blev det som det blev av de anledningar du gissar på – textrymden var för kort för att jag skulle kunna bygga på Sten och mamman. De fick bli ett par milstenar på vägen och inte så mycket mer.Rymdhamster said:Det berör! Sten är också en sån där som jag avskyr. Dock känns sten lite stereotyp, nästan som textboksexemplet på en hustrumisshandlare. Hade det här varit en lite längre text så hade det nog inte märkts så mycket. Men i en så pass kort text som det här är hamnar varje liten bit i rampljuset på ett annat sätt. Det är dock bara en notis. Han funkar som han är skriven. Men någon liten twist på honom hade gjort honom intressantare. Dock är ju ännu en "nackdel" med en kort text att man inte har så mycket plats att lägga in sånna små detaljer.
Sant! Fan, du är ju riktigt duktig på sådant. Jag själv tänker alldeles för lite när jag skriver, tror jag. Borde försöka ändra på det.Rymdhamster said:Men om han exempelvis hade varit en bra far, samtidigt som han varit en förfärlig make så hade han känts mycket mer dynamisk. Och get Tomas ännu bättre skäl till att boffa lim och sånt, ambivalens måste vara riktigt jobbigt för unge (han slår min mor men är snäll mot mig, jag älskar det förbannade kräket fast jag vill slå ihjäl honom).
Dunno. Jag är född 1987.Halmhatten är, som redan nämnts, väldigt amerikansk. Allt som saknades var den överdimensionerade slickepinnen =) När jag tänker tillbaka på gamla filmer och sånt, om man vill ha hela sjömanakostymstemat, så dyker blåa kepsar upp. Kanske kan vara något? Dock känns hela konceptet mycket äldre än 70/80-tal. Eller har jag fel? Jag föddes 82 så har inte så klara minnen =)
Bra! Det ska ajg ta vara på. Some times it's hard to know when to stop.Rymdhamster said:Jag tycker att haltandet är lite överdrivet. I alla fall i kombination med sjömanskostymen. Jag tycker antingen fåniga kläder eller haltandet. En av dem räcker. Jag föredrar nog nästan haltandet.
Det kan jag inte svara på, ens om jag skulle vilja. Det är det bara Jocke och Lars som vet. Nå, jag håller med, jag gillar också när vissa saker lämnas åt grubblandet.Rymdhamster said:När jag läst färdigt kände jag mig rätt nyfiken på Jockes självmord. Var det verkligen självmord eller var det den här ungen som gjorde det. det är nästan så jag hade velat få veta mer detaljer kring det förmådade självmordet, samtidigt så tycker jag att det är jätte bra att du inte antydde att det var något mystiskt med det. Jag gillade att det var ett självmord rakt igenom att det var först efteråt som jag började fundera över det. Man blir lite nyfiken på vad som hände med Lars av samma orsak. Var det den lilla ungen som var involverad när han plötsligt fann tron, eller har kanske Lars också trillat av pinn där nere i Afrika. Missförstå mig rätt här: jag gillar att jag inte fått svaret på de frågorna! Jag älskar texter som även om de inte lämnar _allt_ hängande ändå lämnar kvar många småsaker som man själv får grunna på.
Yay! Det var just det jag ville!Rymdhamster said:Jag är också helförtjust i hur du börjar och slutar med samma stycke text. Du har använt det väl här då stycket i början gör en väldigt nyfiken och väcker massa frågor som stycket, när man läser det andra gången, till stor del besvarar.
Texten är som vi redan konstaterat kort och därav lite återhållen på vissa punkter. Av samma anledning gjorde jag så här med pojken, för att inte få texten att kännas för trång eller riskera att trasha hela idén med pojken genom att spela ut honom direkt och för tätt.Rymdhamster said:Jag sitter lite i valet och kvalet över en grej: hade jag velat få en hint om den lilla pojken tidigare i de stycken som behandlar begravningen. På bussen, exempelvis och när han kommer ut från kyrkan? Jag vet inte. Å ena sidan tycker jag att han dök upp väldigt plötsligt, å andra sidan tror jag att det hade förstört en del om man listat ut för tidigt att det var ungen från förr. Det var en tanke som slog mig i alla fall, tyvärr är det enda råd jag kan ge: you decide.
Tackar för massor med tänkvärd kritik och fina ord. Det värmer och lär!Rymdhamster said:Oavsett, mycket bra text!
Hmmm... Medan det var väldigt välskrivet så hade ingenting från biten innan hon gick in på toan någonting alls att göra med vad som hände där inne. Det fanns liksom ingen build-up.Ulfgeir said:Här är mitt bidrag för den här månaden. Få se om jag skriver något till hangaround-tråden med. Jag har idéer på fler skräcknoveller.
/Ulfgeir
Jag tar till mig av kritiken för den stämmer så väl, samtidigt som jag bugar och bocker för det fina berömmet. Det värmer oerhört.God45 said:Du ska få mitt största beröm för en skräck text, det var jobbigt att läsa den. Du byggde upp stämningen så att man visste att ingentin bra skulle komma längre fram i texten, men man läste ändå vidare.
Rörande de väldigt Stephen King:iga elementen, som halmhatten, tycker jag inte att de stör så mycket. De skapar en vagt overklig stämning men i en skräck historia är det inte nödvändigtvis negativt. Det kändes lite som bitarna i Silent Hill som är fel redan innan huvudpersonerna dras in i staden.
Min enda kritik var att karaktärerna var lite endimisionella, men det är svårt att komma runt det i en så här kort text.
Det där låter jätteintressant Men det kom inte fram i texten. Varför inte fortsätta historien med Maria i spegelvärlden så att vi får redan på det här eller lägga till en build up där hon får reda på det här och försöker undvika speglar. Nu var det mer bara att ett monster hoppade ut ur en spegel och drog in henne i den, slut.Ulfgeir said:Tanken var lite att spegelpersonerna lever i en alternativ värld där de försöker ha ett eget liv, men de är slavar under spegeln och måste alltid visa sig och göra som vi gör. I det här fallet så hade spegelbilden tröttnat och lyckats komma på ett sätt att ta sig ut. Så alla spegelbilderna har potentialen för att göra revolt, men att det då krävs särskilda förutsättningar. Mest i form av rätt tid och sedan ren viljestyrka.
Främsta anledningen till att Marias spegelbild lyckades var att Maria ägnade så mycket tid åt att spegla sig.
/Ulfgeir
Heh. Fast då borde jag ju haft med lite referenser till Hjärter dam och en förvirrad stressad kanin...God45 said:Också, om du fortsätter skriva historien borde du byta namn på huvudkaraktären till Alice. Du kan ju inte missa Through the Looking Glass referenserna