Re: Tema: Skräck
(OBS! Efter att skrivit posten ser jag att den här posten kan uppfattas som rätt kritisk och negativ. Det är inte meningen. Jag försöker ge konstruktiv kritik i mitt huvudvärksfyllda tillstånd. Tolka mig väl om du kan, och är något otydligt säg till så ska jag försöka utveckla hur jag tänker.)
Jag får väldigt tydliga World of Darkness-vibbar av berättelsen, kanske mycket för att inledningen känns väldigt redovisande i första stycket (men även vid ghuler) och är mer som en instruktionstext i ett rollspel än en skönlitterär text. Det är givetvis till för att etablera premissen, men det klickar inte för mig. Har samma problem själv ibland och kan tycka att det släpper ibland om man skriver det i presens istället.
En liten bisak som jag reagerade på: patroner till pistoler, är det verkligen rätt? Patroner är väl till gevär och kulor till pistoler. För mig skapade ordvalet oavsett om det tekniskt sett är rätt eller fel en komisk effekt där en person springer omkring med patroner till ett gevär i pistolen och tro han var badass.
Tyvärr är språket lite i vägen för att njuta fullt ut. Det flyter inte bra och det är särskrivningar och stavfel. Sedan har vi upprepningar, ta bara "för en privat organisation" som återkommer två meningar i rad.
Det som fallerade värst var dock slutet som kändes som det inte fick någon kärlek alls. Det känns som "Äh, jag måste sluta den här storyn på något sätt" och sen ett kort stycke där allt avrundas på ett sätt som känns både ologiskt och framstressat.
Jag tror mycket av slutet ologiska känsla hos mig kan summeras med "Ghul!" skriker han och börjar skjuta", där känslorna borde vara betydligt mer upprörda och skräckslagna eller någon form av känsloutbrott. Jag tror mycket av problemet blir för att du skriver i Jag-form och vill ha en tvist på slutet som jag inte tycker passar ihop med det.
Kopplingen till skräcktemat är tydlig och fungerar riktigt bra däremot så det har jag inget att klaga på.