Nekromanti Rollspel och olika sätt att lära och förstå

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Det verkar som om olika personer har olika lätt att lära sig saker på olika vis - hur stor vikt man lägger vi det varierar, upp till teorin om multipla intelligenser som definierar olika "intelligenser" som är olika sätt att lära och förstå och som anses vara klart distinkta. (Den teorin är tydligen kontroversiell, även om man brukar stöta på test som har med den att göra här och var, i synnerhet på arbetsplatser. Jag känner för övrigt en kille som använde dem som grundegenskaper i ett rollspel han gjorde.)

Nå - ibland har jag grunnat ganska mycket på det här utan att komma fram till något konkret och praktiskt, och det utlöses ofta av diskussioner om vad som är "enkelt".

I det här inlägget babblar jag om min blandning av entusiasm inför kartor och oförmåga att förstå "rumssammanband". Jag kan beskriva saker, personer och stämningar ganska bra såväl i vardagslivet som när jag rollspelar, men jag har helvetiskt svårt att beskriva någots form, eller vägen dit. Jag tycker inte om att rita kartor och spelplaner, men jag tycker om att ha dem - som en krycka så att säga. Jag har mycket enklare att beskriva ett rumssammanhang om jag får peka på en karta.

Ett annat exempel: Ta det här med tärningar (för oss som gillar tärningar). Tabeller är tabu i modernt spelskapande. Tabeller är fula och luktar illa. Folk som spelar med tabeller har aldrig fått knulla och torterar små djur, men det värsta är att tabeller är så svåra att använda .

Här är det knepiga: jag har mycket svårare att, säg, lägga ihop två tal och jämföra med ett tredje, än att slå ett tal och läsa av på en tabell - om jag fått titta på tabellen först. Jag räknar helt enkelt snabbare så.

På samma sätt har jag sett en kille som, oavsett faktiskt träning, hade lättare första gången jag spelade Vampire och han spelade WoD-spel över huvud taget att slå en klump tärningar, dra åt sidan de som var högre än vaddetnuvad, än vad jag såg honom ha i Cyberpunk när han skulle slå 2t10 och lägga till en siffra. Det gör det inte för mig, fastän jag som sagt har svårt att t.o.m. addera i huvudet.

Ett annat exempel: folk pratar om vad som är bäst, hur ska man presentera bakgrundsinformation i spelet? Noveller? En encyklopedisk avdelning? Soloäventyr? Vanlig bakgrundsbeskrivning med ett kapitel om X och ett kapitel om Y? En vanlig slutsats brukar i alla fall vara att den ska placeras separat från regelinformationen, varför har jag inte riktigt greppat men jag antar det blir lättare att hitta då.

Men det absolut lättaste sättet jag har att ta till mig bakgrundsfakta är som del av reglerna. Alltså, för att ta ett spel jag inte spelat så mycket men i alla fall, jag tycker jag kan ganska mycket om samhället i gamm-Vampire, för det var hårt knutet till klaner och generationer, som var regelartefakter - och dom läste jag igenom när jag skulle skapa en karaktär. Likdant med religioner i RuneQuest - det är kopplat till hur magin fungerar, som jag vill veta vilka spells min gubbe kan (alla kan några i det spelet) så har jag plötsligt läst igenom om kulter och tocket. Och det här är tydligen förvirrande för många men för mig är det det enklaste sättet att lära mig "fluffet".

Så - nä, jag svamlar mest. Vi pratar ofta om vad som är bra eller dåligt i rollspel, och skyndar oss ofta att förklara att vi förstås pratar på ett väldigt subjektivt plan och att det inte finns några dåliga eller bra spel egentligen (och, som jag sagt tidigare, till och med när jag säger det misstänker jag att det är för att om det inte finns några dåliga spel är det ju ingen som kan dissa spel som jag gillar). Men är det möjligt att säga "Sådana här regler/beskrivingar/metoder är bra för vissa , och man kanske ska nämna det på två ställen eller göra si och så för att täcka in fler målgrupper", eller när man pratar om att regler ska vara "lätta" eller "pedagogiska" kan man fråga, "på vilket vis då?"

Ja. Det var nog allt.

Erik
 

Ichabod_UBBT

Warrior
Joined
10 Jun 2005
Messages
265
Location
Växjö
Jag känner igen mig rätt mycket i dina beskrivningar.

Det var nog allt jag orkar skriva så här på morgonkvisten innan jag somnar. :gremlaugh: Kanske fyller i mer om mina åsikter sen dock.
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Tja...

Känns dåligt att inte kunna ge ett långt och välskrivet inlägg de kommentarer det förtjänar, men jag kan nog inte säga så mycket mer än "ja håller mä!".
 

Fiktionslek

Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
Joined
23 Aug 2006
Messages
1,422
Ett annat exempel: folk pratar om vad som är bäst, hur ska man presentera bakgrundsinformation i spelet? Noveller? En encyklopedisk avdelning? Soloäventyr? Vanlig bakgrundsbeskrivning med ett kapitel om X och ett kapitel om Y? En vanlig slutsats brukar i alla fall vara att den ska placeras separat från regelinformationen, varför har jag inte riktigt greppat men jag antar det blir lättare att hitta då.

Men det absolut lättaste sättet jag har att ta till mig bakgrundsfakta är som del av reglerna. Alltså, för att ta ett spel jag inte spelat så mycket men i alla fall, jag tycker jag kan ganska mycket om samhället i gamm-Vampire, för det var hårt knutet till klaner och generationer, som var regelartefakter - och dom läste jag igenom när jag skulle skapa en karaktär. Likdant med religioner i RuneQuest - det är kopplat till hur magin fungerar, som jag vill veta vilka spells min gubbe kan (alla kan några i det spelet) så har jag plötsligt läst igenom om kulter och tocket. Och det här är tydligen förvirrande för många men för mig är det det enklaste sättet att lära mig "fluffet".
Ett sätt att se på det här är kanske att ifrågasätta benämningen "bakgrundsfakta". Jag förstår förstås vad som menas med detta, och har sagt och säger det många gånger själv. Men jag tror det finns ett element av världsbyggande i de flestas spelsessioner. Man stoppar in en by här, hittar på ett gille där, eftersom man under spel plötsligt inser att de behövs. Jag tror heller inte det är ovanligt att spelledaren gör ett kort avbrott och rådfrågar gruppen vad som känns rimligt. Och så formar man världen tillsammans.

I detta perspektiv handlar det inte så mycket om att ta till sig bakgrundsfakta som att spelets texter måste kunna ge en känsla för vad som kan funka i spelvärlden. Och jag tror att till grund för en sådan känsla ligger ett annat sätt att läsa, än det man använder när man pluggar in fakta eller slår upp ett ord i en encyklopedi. Jag menar inte att alla läser på samma sätt, men jag tror att de flesta läser skönlitteratur på ett annat sätt än de läser facklitteratur. De få faktatexter som inger den där känslan för ett spel, arbetar ofta med typiska skönlitterära stilmedel.

Det intressanta med att överge en syn på "fluff" som fakta som ska läras in, är att en mer skönlitterär approach ger utrymme för berättare som ljuger, är tveksamma, extremt fördomsfulla o s v. För mig ger detta rollspelandet och läsandet av rollspelsböcker en ytterligare dimension.

Hälsar

Christian
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
För mig ger detta rollspelandet och läsandet av rollspelsböcker en ytterligare dimension.
Tja. Jag har funnit ytterst lite "skönlitterärt" rollspelsmaterial som varit värt pappret det är skrivet på. Att skriva dylika saker har varit en dominerande trend sedan 90-talet, och hittills har den inte gett upphov till någon större litteratur ens inom underhållningsgenren.

Erik
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Rollspel och olika sätt att lära och förstå [edit]

"Tja. Jag har funnit ytterst lite 'skönlitterärt' rollspelsmaterial som varit värt pappret det är skrivet på. Att skriva dylika saker har varit en dominerande trend sedan 90-talet, och hittills har den inte gett upphov till någon större litteratur ens inom underhållningsgenren."
...och då kommer vi in på spelmakare och deras övertro på att de kan skriva texter och där har vi redan varit.

/Han som har en benägenhet att hålla med om detta

<font size="1">Sökord: "författare" med Dimfrost som skribent.
[edit] Lade till den andra länken, efter att ha sökt på "skönlitter".</font size>
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
och där har vi redan varit
Grejen är att det faktiskt verkar funka för vissa. Frågan är då hur man får det att funka bäst för dem. Vissa litterära genrer har ju drag som... funkar bra där och inte annorstädes.

När jag pulade med Khelataar och var aktiv vad gäller Glorantha skrev jag en hel del rena faktatexter, men också en hel del... ingame, så att säga. Jag tror det bästa var när det blev en blandning, men jag vet inte. Roligast när jag läst rollspel har jag haft när jag läst rena kåserier - jag vet inte hur mycket jag gillar 7th Sea annars, men det finns ett långt och ganska irrande stycke i deras pirat-modul som förklarar hur man navigerar, eller snarare inte *kan* göra det, och den var ytterst givande. Jag önskar vi hade haft lika *roliga* grejer till Gondica.

Jag sitter på en dator på Centralstationen just nu och den är lite bonkers, så jag har svårt att lämna några skrytlänkar. Men den som envisas kan söka på mitt namn - Erik Sieurin. En del är nog på engelska. Jag hävdar nog inte att mycket är mer läsvärt än genomsnittet. Grejen är att jag inte kan säga att de förklarande faktatexterna blivit bättre eller sämre än försöken till in-game-berättelser eller skönlitteratur.

Tillbaks till Fiktionsleks påståenden: Just inom Glorantha-fandom pysslade vi oerhört mycket med "det finns inte en enda sanning detta är bara en synvinkel", och det för decennier sedan. Jag måste säga att det var ett bra sätt att hålla ryggen fri, för att vara elak, och det har sina kvaliteter, men när folk säger "Men hur ÄR det egentligen?" är det skönt att kunna lägga korten på bordet och svara "Jo, SÅ HÄR är det". Undantaget är vissa... tja, säg ockulta settings, eller tämligen metafysiska saker som aldrig får faktisk betydelse. Där känns det ganska OK att inte ens jag vet, eftersom fullständigt konkreta beskrivningar av Meningen Med Livet skulle kännas ganska banala...

Erik
 

Fiktionslek

Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
Joined
23 Aug 2006
Messages
1,422
Tja. Jag har funnit ytterst lite "skönlitterärt" rollspelsmaterial som varit värt pappret det är skrivet på. Att skriva dylika saker har varit en dominerande trend sedan 90-talet, och hittills har den inte gett upphov till någon större litteratur ens inom underhållningsgenren.
Jag menade bara att texter som gör bruk av skönlitterära stilmedel lockar till en annan sorts läsning. Det har inte så mycket att göra med om man uppfattar det man läser som "stor litteratur" eller inte, även om strategin förstås misslyckas om man har en rent dålig läsupplevelse.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,523
Location
Göteborg
...och då kommer vi in på spelmakare och deras övertro på att de kan skriva texter och där har vi redan varit.
Så låt oss gå dit igen!

Nä, okej, men jag vill minnas att inget egentligt konkret koms fram till i den tråden. Faktum är ju att man vill förmedla en stämning i sitt rollspel. Skönlitterära alster, bra eller inte, förmedlar fortfarande en stämning. Vilka andra sätt finns det att tillgå? Jag menar alltså inte att jag tycker att man skall använda noveller, jag är faktiskt nyfiken.

Jag skall skriva ett rollspel. Jag har en väldigt specifik känsla av vilken atmosfär jag vill ha i spelet när det spelas. Hur skall jag förmedla detta? För att återknyta till ursprungsinlägget: vilka olika sätt kan jag förmedla stämningen på? Vilka är fördelarna och nackdelarna med dem? Kan man använda flera sätt för att se till att folk med olika inlärningssätt snappar upp stämningen?

<ul type="square">
[*]Illustrationer är ju ett givet sätt. Jag själv läser ut mycket av en stämning genom illustrationer. Räcker detta? Finns det folk som inte får ut mycket av illustrationer, utan måste få känslan på annat sätt?
[*]Man kan naturligtvis beskriva känslan rakt av. Det tycker jag alltid att man skall göra. "Det här spelet skall vara rått och känslokallt, men med mäskliga undertoner. Utmana gärna rollpersonernas moraliska övertygelser". Räcker detta?
[*]Så finns det ju noveller också. Funkar också som stämningsförmedlare. Alternativt kanske man kan citera snuttar ur publicerade romaner (fair use?) för att beskriva stämningen?
[*]Systemet i sig förmedlar stämning, men det är nog svårt att förlita sig på det.
[*]Referenser till böcker och filmer brukar ju ofta finnas, men ärligt talat, är det någonsin någon som letar upp en specifik bok eller film för att få reda på stämningen i rollspelet?
[*]Hårda fakta, utan skönlitterär ton. Kan dessa förmedla stämning?
[/list]
Kan folk komma på fler stämningsbärare? Bör man som spelskapare tänka på olika människors sätt att ta till sig stämning när man skriver spelet? "Bilder för de visuellt orienterade, noveller för de som lär sig genom berättelser och så några hårda fakta för de logiskt bemedlade."
 

lanariel.silver

Veteran
Joined
11 Sep 2006
Messages
91
Location
Hasslebro Håla
om inte annat hade ett sånt upplägg varit interesant, och jag tror att det hade gjort både så att stämningen genomsyrar spelet och så att alla kan ta del av stämningen, och det är det som är en av det viktigaste saker i rollspel, eller är jag helt ute och snurrar?
 
Top