Man Mountainman
Storsvagåret
Bricolage är ett franskt ord som betyder "the construction or creation of a work from a diverse range of things which happen to be available" (Wikipedia). Fler än en författare har uppmärksammat att rollspel tenderar att äga rum i enlighet med en sådan process. Rollspelare är ofta individer som internaliserat en enorm mängd populärkultur, och i det spur-of-the-moment-skapande som rollspel ofta innebär drar de nytta av denna mångfald av "fiktiva byggnadsblock" som de har tillgång till; rollspelet blir ett amalgam av spelarnas samlade kulturella erfarenheter.
Jag tycker att detta är en väldigt charmig aspekt av rollspel - spelet blir en slags lek med kulturella troper och gemensamma referenser - och har börjat klura lite på om man skulle kunna skapa ett rollspel som tar avstamp i detta och försöker framhäva det och förstärka det.
En idé jag hade to this effect var Postmodern Shaman Fight, som utspelade sig i en setting där "the spirit world has come under siege by the meme-pool of mankind". Här är det alltså världen som direkt uppmuntrar till bricolage.
Det finns flera andra tänkbara varianter på världar som opererar på det här sättet. Risings spel Dixieland after Dark, där man gestaltar olika karaktärer ur vår gemensamma kulturtradition, är ett utmärkt exempel (såvitt jag kan avgöra så finns det inte längre att tillgå). En annan möjlighet skulle vara någon slags dimensionshopparäventyr, där rollpersonerna rör sig mellan olika kända fiktiva miljöer.
En annan möjlighet vore förstås att göra ett system som uppmuntrar till bricolage. En primitiv ansats till ett förslag på ett sådant system skulle kunna vara, att man skriver ned olika populärkulturella referenser på lappar, som man sedan drar ur en hatt och har som ansvar att inkorporera i spelet.
En observation: referenser kan vara av två slag: öppna och dolda. Med detta menar jag, att öppna referenser är sådana som har som direkt uppgift att skapa en association till sin källa, medan dolda referenser endast har som uppgift att agera byggsten i det fiktiva skapandet, och associationen till källan är på sin höjd en bieffekt (som rentav kan vara icke-önskvärd). I det tidigare fallet får man ett mer direkt utforskande av olika kulturella företeelser, och ges möjligheten att kommentera på dem ur ett metaperspektiv. I bricolagerollspel torde vi främst vara intresserade av öppna referenser.
En till observation: Referenser kan även skilja sig åt såtillvida att det kan vara mer eller mindre uppenbar för rollpersonerna att det rör sig om referenser. I spel som mitt "Postmodern shaman fight", Risings "Dixieland after dark" osv så är ju kulturen som de olika referenserna kommer ifrån även rollpersonerna kultur; de har in-character-kunskap om att de företeelser som omger dem härstammar ur mänskliga kulturyttringar. Denna uppdelning torde också ha stor betydelse för hur spelet artar sig.
Fler tankar?
/Kalle
Jag tycker att detta är en väldigt charmig aspekt av rollspel - spelet blir en slags lek med kulturella troper och gemensamma referenser - och har börjat klura lite på om man skulle kunna skapa ett rollspel som tar avstamp i detta och försöker framhäva det och förstärka det.
En idé jag hade to this effect var Postmodern Shaman Fight, som utspelade sig i en setting där "the spirit world has come under siege by the meme-pool of mankind". Här är det alltså världen som direkt uppmuntrar till bricolage.
Det finns flera andra tänkbara varianter på världar som opererar på det här sättet. Risings spel Dixieland after Dark, där man gestaltar olika karaktärer ur vår gemensamma kulturtradition, är ett utmärkt exempel (såvitt jag kan avgöra så finns det inte längre att tillgå). En annan möjlighet skulle vara någon slags dimensionshopparäventyr, där rollpersonerna rör sig mellan olika kända fiktiva miljöer.
En annan möjlighet vore förstås att göra ett system som uppmuntrar till bricolage. En primitiv ansats till ett förslag på ett sådant system skulle kunna vara, att man skriver ned olika populärkulturella referenser på lappar, som man sedan drar ur en hatt och har som ansvar att inkorporera i spelet.
En observation: referenser kan vara av två slag: öppna och dolda. Med detta menar jag, att öppna referenser är sådana som har som direkt uppgift att skapa en association till sin källa, medan dolda referenser endast har som uppgift att agera byggsten i det fiktiva skapandet, och associationen till källan är på sin höjd en bieffekt (som rentav kan vara icke-önskvärd). I det tidigare fallet får man ett mer direkt utforskande av olika kulturella företeelser, och ges möjligheten att kommentera på dem ur ett metaperspektiv. I bricolagerollspel torde vi främst vara intresserade av öppna referenser.
En till observation: Referenser kan även skilja sig åt såtillvida att det kan vara mer eller mindre uppenbar för rollpersonerna att det rör sig om referenser. I spel som mitt "Postmodern shaman fight", Risings "Dixieland after dark" osv så är ju kulturen som de olika referenserna kommer ifrån även rollpersonerna kultur; de har in-character-kunskap om att de företeelser som omger dem härstammar ur mänskliga kulturyttringar. Denna uppdelning torde också ha stor betydelse för hur spelet artar sig.
Fler tankar?
/Kalle
