Ja. det faller väl in i indie-exemplen som @Genesis tog ovan. Det som saknas med dem, för mig, är längd. Jag tänker att detta borde vara ett alternativ till att köpa ett spel, läsa in reglerna, köpa en kampanj, läsa och preppa den, och korta ner hela den processen till något som tar mindre tid att sätta sig in i och mindre tid att preppa men ändå ger mig hela trad-grejen.
Nej, kanske det. Men som @Lemur skrev var det väl ganska generiska RP där.
Jo, och jag tror kanske inte det kan vara det enda sättet att få ut sitt rollspel, kanske behöver det finnas en "normal" regelbok också för att ha rätt anslag mot publiken. Och det är antagligen en modell som funkar bäst för varumärken med någon slags igenkänningsfaktor.
Ja, det ligger åt det hållet.
Jag tror personligen det är för lite för dagens rollspelspublik. Ska det kunna vinna över dem måste det vara ett fullgott alternativ till att köpa hela konceptet med regelbok, egna RP och äventyr, så i alla fall 40 h.
Varför det? Det motsäger hela konceptet med att det ska vara enkelt att bara köra igång med. En ren helvetisk organisering för spelskaparen dessutom.
Tänkte mer på dom stora köpe-äventyren/kampanjerna som man köper inbundna, som exempelvis Rime of the Frostmaiden eller Tomb of Annihilation. Tiden varierar såklart extremt mycket mellan grupper, lyssnade på en actual play av ToA och den var 35 avsnitt på en timme vardera. Men då rälsade dom den i raketfart.
Är det över på ett eller två spelpass och inte har något omspelbarhetsvärde (vilket ju var en del av premissen här) så känner nog de flesta att de inte fått ut vad de betalat för, om det inte är väldigt billigt. Och om det är väldigt billigt så har man inte råd med flådigt, upptryckt udelningsmaterial, vilket också var en del av grejen.
Går lätt att spela flera gånger med ett spel, så det borde kunna vara omspelbart. Brädspel fyller precis samma funktion. Utifrån konvent vet jag att ena äventyret blir aldrig andra likt, förvisso med olika spelare.
Känns som att du pratar om ett annat koncept än OP, om jag inte missförstått. Poängen här är ju att ta bort oförutsägbarheten i upplevelsen. Du har ett mysterium som spelarna ska klura ut, eller en dunge de ska utforska, eller liknande. Rollpersonerna är samma varje gång och är integrerade i scenariot. Man vill ju ge spelgruppen en viss upplevelse. Inte nödvändigtvis rälsat, men begränsat, och med dold information. Jag tror att ett sådant koncept har låg omspelbarhet. Har du klurat ut mysteriet en gång är det mindre kul att klura ut en gång till, liksom.
När jag insåg att Söndrade vi falla var tänkt att kunna spelas på två spelmöten blev jag helt chockad. Jag hade inte alls planerat för det. Vi hade bara bokat in ett speltillfälle. Nu hann vi med det på ett speltillfälle ändå, men det blev ett långt sådant.
Fast det går väl att se samma film flera gånger? Man upptäcker dessutom nya saker i vissa filmer när man ser dem fler gånger.
