Re: Hur man spelar
Jag hade tänkt mej en ännu enklare version än så. I dethär skulle man istället för att skriva i JAG-form skriva i HAN-form... alltså tredje person. Man behöver inte heller vänta på vad den andra svarar när man säger något, utan man kan utifrån den andras rollpersonsbeskrivning ungefär gissa hur ett samtal förlöper. Det blir för tråkigt att vänta på svar från någon som bara säger "Ja"... Detta gör också att allting flyter smidigare och går snabbare, samt blir mer läsvärt. Min förra grupp... som dock dog eftersom ingen orkade hålla ansvaret för den (samt att vi blev för många spelare) hade ett hyfsat bra äventyr¨på gång...
...en inledning på en episod kan t.ex. se ut såhär
<I>"Dagion reste sej och dammade av filten som han hade sovit på. Solen sken
måttligt och genom träden syntes bara ett par av dess varma strålar.
"Jaha",sade han högt för sej själv när han satte upp på ponnyn, "vi har en
lång dagsritt framför oss". Han klappade ponnyn vänligt på halsen o satte
av i trav."</I>
För att göra mitt inlägg extremt långt kan jag oxå ge exempel på en post som en annan i gruppen skrev, och därmed visa vad jag menar med att skriva dom andras repliker oxå.
<I>"Aureina var fundersam. Alla de män hon drömt om, hade hon nu sällskap av, dessutom hade de fått sällskap av en stor katt som hon inte fann bekväm alls. Dels för att hon trodde att den skulle protestera när hon berättade om Gråling, och dels för att hon inte riktigt visste hur Gråling skulle reagera vid åsynen av en så stor katt. Hon suckade tyst och hörde hur Dagion närmade sig, hon mindes honom från sin dröm.
"God kväll Dagion." Sade hon och log snett mot honom.
Han besvarade henne med en liten nick och vände sedan blicken framåt. Hon betraktade den lilla mannen på den ståtliga hästen men försjönk sedan i sina egna tankar. Hon insåg att hon var tvungen att berätta för dem om Gråling för hon saknade honom så mycket.
Hon visste att Twis fann henne attraktiv och att hon där hade något övertag. Hon log vid tanken på honom, men insåg sedan att hon skulle känna sig dum om Dagion såg att hon satt och log för sig själv. Hon kunde se att han betraktade henne i ögonvrån. Aureina vred på huvudet och tittade Dagion rakt in i ögonen.
"Jag har ett problem, eller vi har ett problem, rättare sagt." Sade hon.
"Jaså?" sade Dagion och tittade på henne.
"Ja, Ni förstår, ponnyn här är inte min enda följeslagare." Sade hon och vägrade slå ner blicken.
"Ni säger det." Sade han och tittade sig över axeln på Twis.
"Ja, och om inte Ni har märkt det så har han följt oss nu sedan vi lämnade Arwad." Hon log roat åt hans förbryllade min när hon sade att det var en han som hade följt dem.
"Nej, jag har då inte märkt att vi har blivit följda av någon, men jag kan mycket väl tänka mej att Niana har gjort det."
"Det är däri problemet ligger. Ni förstår jag vet inte om de kan acceptera varandra så bra som vi har accepterat henne." Aureina var måttligt road av Dagions förvirrade blick. Hon log glatt mot honom och vinkade till sig Twis.
"Tycker inte Ni, mina herrar, att vi borde slå läger för natten?" På pekade hon och log vänligt mot den blyga Twis, och lät blicken vandra över Dagions ansikte.
Dagion ropade till Ahriman som på något sätt sade till Niana att de skulle slå läger. De vek av från vägen för att hitta en lämplig plats att slå läger på.
Så fort Aureina kände den där fylliga luften av skog som omslöt henne så hoppade hon ner från hästryggen. När hon tog mark gick en stöt genom kroppen på henne och en brännande smärta spred sig från den skadade axeln. Hon vacklade till och föll, precis när hon landade på det mjuka gräset såg hon en mörk skugga flyga fram från träden. Hon kunde höra Niana morra dovt. Aureina gav till ett skräckslaget skri och flög om halsen på vargen. Hon reste sig upp och lade en lugnande hand på vargens huvud.
"Det här Dagion, är vårt lilla problem." Sade hon och tittade var och en av männen i ögonen, hon satte handen i sidan och betraktade Niana med mörk blick.
"Gråling följer med mig, så du får vara så god Ahriman att be Niana att acceptera en varg till sällskapet. Annars kan ni vara så vänliga att vandra vidare utan mig."
Hon kände hur skarpa vågor av smärta pulserade ut från såret. Hon såg hur världen började kantra så hon satte sig ner och bad herrarna tända en eld och försöka få fram något att äta, själv ville hon bara sova. Hon bad Twis se till så att hennes ponny fick ro för natten, sedan drog hon Gråling tätt intill och slöt ögonen. Hennes sömn stördes inte av drömmar."</I>
Dock är det en helig regel att aldrig skriva vad nån annan rollperson tänker.
Jaja, hoppas att nån förstår vad jag menar nu.
"I may be small but I can still kick your ass!"
