Nekromanti Rollspela med övertygelse - hur gör man?

[Eagle]

Hej!

Man måste vara ett naivt pucko som kan tro på Gud!

Med denna inställning är det svårt att spela en troende rollperson med brinnande övertygelse. Hur ska man som troende kunna försvara sin tros teologi och ståndpunkter när det känns motsägelsfullt och helsnurrigt?

Det som behövs är en dialog mellan en lärare och en lärjunge. En sorts ”lärarens undervisning”, där en lärjunge frågar sin religiösa lärare ett antal frågor om livets mening! Alltså en form av en dialog, gärna med utgångspunkt i en schysst liten berättelse, där läraren ger tydliga och kategoriska svar helt utifrån sin egen övertygelse.

Nu behöver jag er hjälp. Välj en religion som du känner att du behärskar och skriv ner lärjungens frågor och lärarens svar. Du behöver inte komma på allt. Vi hjälps åt tillsammans. Sedan sammanställer vi allt till ett komplett dokument som alla kan ta del av. Målet är att underlätta för spelare att rollspela sina troende karaktärer med övertygelse.

En dialog kan se ut ungefär så här: ”Några av dem som underkastar sig Daak tror att..... Detta är fel därför att.... och därför förkastar vis dem som kättare. Sanningen är i stället att.... Därför att.......”

På detta sätt så kan man hela tiden baka in en spänning mellan kätteri och renlärighet som lärjungen tvingas ta ställning till under loppet av dialogen. I dialogen ska det också finnas utrymme för lärjungens följdfrågor.

Lycka till

 

[Tell]

Daakkyrkan:

(E) så... vi är ju visserligen den ende sanne gudens arvtagare, men vår tro är ändå objektivt strängare än hedningarna. Varför? Gud är ju God!
(L)Ja. Daak, den ende guden, som härskar över både den synliga världen och den dolda, ÄR god, men han är inte oövervinnerlig. Vår tro är en kämpande tro, och varje bön du ber är ett offer till honom, en smula tro som kan hjälpa honom mot upprorsdemonerna.
(E)Men... det där innebär att slaget inte är avgjort, att antimon kan vinna?!
(L)ja. Och det kommer han om vi inte tillber vår gud och därmed ger honom medlen att besegra avgudarna. Det är som ljusbringaren sade: Reningen måste fortsätta!
(E)ja, jo... men varför tillåter Daak att det är så här - han är ju allsmäktig! väl?
(L) Därför att utan den möjligheten skulle hans skapelse vara inperfekt.
(E) FÖRLÅT?!
(L)lugna ner dig! Det finns ingen anledning att hetsa upp sig sådär! Jo, inperfekt, eftersom Daaks gåva till sin skapelse inte främst är en ständig tro och ett himmelrike för de som hållit sig till hans regler, utan snarare ett förunft och en naturlig böjelse för hierarkisk ordning, drifter som tillsammans med en fri vilja ger oss utveckling och stabilitet, till Guds ära.
Varje ögonblick du väljer att andas tackar du samtidigt ja till Daaks gåva av liv. Varje ögonblick du tillber visar du dig värdig den!
(E)du behöver inte moralisera.
Är det du säger med andra ord att Daak har låtit mundana vara i fred för att se om vi är kapabla att tro på honom?
(L) inte kapabla; mogna! men ja.
(E) hur går det då ihop med det vi har sagt om adelns dekadens, de rikas övermod etc. Är inte det hierarki?
(L) låt oss säga att det finns ett skäl till att Aboraterna brukade kröna kejsaren. Och till att vår nuvarandes hans vördade föregångare valde att inte kröna bastarden Jargus. Men jo.
Aristokrati är Gudi behagligt, liksom hårt arbete, hierarki och pliktuppfyllelse i allmänhet. Missbrukad hierarki däremot, sådan som visas i de flesta sammanhang idag är motsatsen. det är att förneka Daak att hänge sig åt lustar, infall och lösaktiget!
(Fortsätt frågandet)

 

[Tell]

Allvetandets brödraskap:

(E) vad innebär det där vi säger... människor som övervunnit mänskligheten?
(L) Jo, ser du... Andra religioner går ju ut på att tjäna en gud, en extern entitet, och att leva för att möjligen få frälsning i en avlägsen framtid - om guden så behagar.
Den första frågan: Har vi bevis för att dessa entiteter existerar?
Den andra frågan: Är antalet sådana entiteter konstant?
Om vi antar att dessa frågor besvaras med "ja" så följer frågan: Är det rationellt att tjäna en slumpmässigt utvald sådan entitet?
Den frågan måste besvaras med "nej", förutsatt att vårt antagande att alla tillbedda gudar existerar. i så fall är det rationella naturligtvis att tjäna den gud som ger största möjliga valuta tillbaka, och har en natur som är kompatibel med ens egna moral. Därmed kan man avfärda det "religiösa" beteende som många troende på mundana har. Naturligtvis är det praktiskt för oss upplysta själar att de nuvarande förhållandena i dessa frågor håller sig sådana, men det är beklagligt att vi tvingas hålla folk i okunskap för att kunna diktera deras liv.
(E)men...
(L, avbryter) ...förlåt, jag svävade iväg.
Jo saken är den att även om all historisk erfarenhet pekar på att fråga ett verkligen stämmer, så visar vår erfarenhet att fråga två, huruvida gudaskaran är konstant, rimligen bara kan besvaras med ett nekande.
Som Enknidu, vår vördnadsvärde grundare insåg, så är det bara en maktfråga.
Du kanske minns vårt seminarium om qadosh som medel att belöna?
(E) jo. det är det medel som gudarna använder för att köpa troendes lojalitet mot löften om himmelriken efter döden eller makt, och kanske upptagande som vasaller, eller hur?
(L) precis.
NÅ, det visar sig att motsatsen, att gå sin egen väg, antingen det sker genom magi, shamanism, mästerskap eller andras tillbedjan har samma effekt. genom att optimera sitt eget väsen kan man inte bara övergå mänsklighet, utan också, på sikt, bli en gud själv.
Då måste vi givetvis besvara frågan: Är det rationellt för ett väsen som är starkt nog att bli gudomlig själv, att tjäna ett annat väsen?
(E)nej!
(L) precis, nej.
larsus, enknidu och de andra har helt enkelt uppnåt gudaskap genom att rationellt optimera sina egna väsen.
Vi tillber dem naturligtvis inte, eftersom det skulle vara att förolämpa sådana väsen, men de är ändå viktiga förebilder.
(fortsätt fråga)

 

[Hjalle]

Re: Hupp.

Gut, men byt gärna namn på de båda inläggen till Allvetandets brödraskap respektive Daakkyrkan, för att bättre hålla reda på dem. Annars, lovvärt initiativ.

-Hjalle, applåderar diskret.