Nekromanti Rollspelare och förälder...

[Ram]

Det är som de olika svaren antyder en svår fråga att svara på, detta. Det kommer att bero mycket på barnet, på din partner och på din egen ork. Jag har fem barn och min lösning på situationen var att sluta spela under perioden då barnen var små. Nu var vår situation väldigt speciell då vi fick de fyra första väldigt tätt, men för oss handlade det bara om de små och varandra under den perioden. Jag spelade en del på vassal och lite över scype och en annan cloud-lösning, men i de fall som jag tog en "fridag" så var rollspel inte alls en prioritet för mig.

Men mitt bästa tips till dig är nog helt enkelt att ta det som det kommer. Ert barn kan vara en sådan där bebis som sover 18h per dygn eller en som av olika anledningar sover 8 i femtonminutersperioder. Jag tror det bästa för den mentala hälsan är att inse och bli tillfreds med att man numera är som bäst nummer två på prio-listan och att man inte längre har samma kontroll som man hade och sedan hitta vägar i den nya miljön. Om rollspel är något som är viktigt för dig och får dig att må bra så är det såklart en toppenaktivitet att försöka skapa utrymme för.

Jag kan även jag tillägga att jag hade det väldigt svårt när vårt första barn kom. Det var en väldig omställning, främs vad gällde sömnen och diverse oro för barnet och liknande. Det var mest att låta sig svepas med och acceptera att allt var ganska annorlunda.

 

[Ymir]

När två av mina kompisar fick barn fortsatte vi helt enkelt att spela vår kampanj hemma hos dem. Visst brukar bäbisen ta mycket uppmärksamhet, men då sitter vi helt enkelt och umgås, lagar mat ihop och leker med honom tills han har somnat, då sätter vi på baby monitorn och börjar spela.

 

[Jocke]

Hur löser ni det rent spelmässigt? Jag menar det ställer ju till en del i en kampanj om spelarna inte kommer lite då och då.

Nej, inte om det är uttalat. Hos oss blir det snarae problem om alla kommer. Vi är några fler än en full grupp, försöker spela varje vecka. Vi vill vara fyra eller fem pers på mötet och är nånstans mellan sex och åtta pers totalt.

Vi har ett litet forum där folk säger "onsdag är min bästa dag, men jag kan komma vid åtta på tisdag och torsdag också" och liknande saker. En del veckor blir det inget, men jag tror att vi fick ihop mellan 40 och 45 möten under 2015. Det är också bra med några sidoprojekt för de veckor då den ordinarie spelledaren inte kan.

Mest tror jag det handlar om att man måste vilja ha en fungerande grupp mer än man vill spela själv. Det är viktigare att det blir spel varje vecka än att jag är med varje möte så att säga.

 

[Harry S]

Nej, inte om det är uttalat. Hos oss blir det snarae problem om alla kommer. Vi är några fler än en full grupp, försöker spela varje vecka. Vi vill vara fyra eller fem pers på mötet och är nånstans mellan sex och åtta pers totalt.

Vi har ett litet forum där folk säger "onsdag är min bästa dag, men jag kan komma vid åtta på tisdag och torsdag också" och liknande saker. En del veckor blir det inget, men jag tror att vi fick ihop mellan 40 och 45 möten under 2015. Det är också bra med några sidoprojekt för de veckor då den ordinarie spelledaren inte kan.

Mest tror jag det handlar om att man måste vilja ha en fungerande grupp mer än man vill spela själv. Det är viktigare att det blir spel varje vecka än att jag är med varje möte så att säga.

Men hur sköter ni det praktiskt med RP? Spelar ni ensessionsäventyr eller har ni 4-5 RP som de 6-8 spelarna turas om att spela beroende på vilka som kommer till spelsessionen?

 

[Jocke]

Men hur sköter ni det praktiskt med RP? Spelar ni ensessionsäventyr eller har ni 4-5 RP som de 6-8 spelarna turas om att spela beroende på vilka som kommer till spelsessionen?

Alla har varsin rollperson. Är en spelare frånvarande är alltid dess rollperson också det. Utan nån mer förklaring än en ensam replik typ "Dr Tranchett har gått tillbaka till rymdskeppet" eller "grodan är med sin familj och spelar jazz". De extremt få gånger det inte har vart så så används den frånvarande spelarens person ungefär som en henchman - då alltid med spelaren i frågas godkännande, efter som rpn kan dö.

Åter igen är det bara att komma överens om att det inte är ett problem, så löser resten sig själv.

 

[Tre solar]

Det tål också att sägas att det haft noll betydelse för hur lätt eller svårt det är att leva sig in i spelet och hundra procent betydelse för spelglädjen.

Nu vet man att alla som kommer är sugna på att spela, och dessutom anstränger alla sig mer för att komma eftersom de andra kommer spela vidare i vilket fall som helst.

(jag är alltså med i Jockes grupp)

 

[PalMer]

Har själv barn i åldern 3, 6 och 9 samt heltidsjobb med en del resande. Spelgruppen är på 6 man varav vi är 4 som har 2-4 barn vardera. Vi spelar ungefär varannan vecka. Ca 4 h med start 1830 (då har man hunnit äta osv). Med denna konstellation kan förstås inte alla, alla gånger. Jag spelleder till 95% av fallen och försöker då ge logiska (?) förklarningar till varför en RP inte är med (magsjuka, influensa, passar hästarna etc) och går inte det så får en RP spelas av mig på bästa sätt utifrån vad deras spelare vill/brukar göra.

Förutom speltillfällen lägger jag nog någon timme var tredje dag på att förbereda spelen, läsa på lite eller pyssla med regler och annat. Min fru har överseende med min hobby och tycker det är kul at höra vad som hänt efter en spelkväll, även om hon inte spelar själv.

Med riktigt små barn kan det funka att spela med dem sovande på magen (har hänt) men de kan ju också vara heljobbiga så att man får gå ifrån och hjälpa till, då får spelarna snacka skit eller planera sitt nästa drag, typ. När de blir större är det istället läge att låsa dörren till spelrummet så att det inte blir en massa spring - barn är ju nyfikna ????

Något totalbreak under månader/år behöver kanske inte vara nödvändigt, MEN, det hänger på familjen förstås! Vi har inte haft några "besvärliga" kolikbarn eller liknande men heller inte några "änglar" som somnar kl 19 och sover hela natten till 08, absolut inte ????

Oavsett, stort Grattis till tillökningen, barn är fantastiska och bjuder en på livets verkliga berg-och-dal-bana!

 

[solvebring]

Året avslutades med att jag blev förälder och även om det var fantastiskt så anar jag att det kommer leda till negativa konsekvenser för mitt spelande... Hittills har jag hittat en del tid för att skriva och läsa men absolut inte att spela. Planen är att när han blir några månader ska jag och frun få varsin fast kväll i veckan för egna aktiviteter.

Hur har ni gjort? Väntar elva års rollspelsöken? Hur får man det att funka?

Imho är det ganska så kört för en lång tid framöver.

Fast mycket beror ju på situationen i övrigt. Jag har långt till dem jag trivs att spela med, dålig ekonomi, jobb på ca 75–80 % och studier på 50 %, plus familj; en sambo och två barn (sex och tre år gamla).

Har man det stabilt i övrigt och god organisation i förhållandet och vardagslivet, samt spelgrupper i närheten som spelar relativt ofta, är det nog möjligt att få det ganska bra med spelandet. I så fall är du kanske bara helt körd på spelfronten de första åren.

... Själv spelar jag ett par, tre gånger om året, typ. Dock spelar jag lite spel med sexåringen bortemellan. Då blir det lite Grottkräl Lite och en del bokspel. Jag räknar väl inte det som några faktiska spelsessioner men det är roligt, fast på andra vis, och gör en del med den värsta abstinensen.

... Hur som haver kommer det väl alltid en tid, någon gång i framtiden. Att ha familj är att ha familj, med allt vad det innebär på både gott och ont. Så är det ju för oss alla här i världen.

 

[Harry S]

Imho är det ganska så kört för en lång tid framöver.

Fast mycket beror ju på situationen i övrigt. Jag har långt till dem jag trivs att spela med, dålig ekonomi, jobb på ca 75–80 % och studier på 50 %, plus familj; en sambo och två barn (sex och tre år gamla).

Har man det stabilt i övrigt och god organisation i förhållandet och vardagslivet, samt spelgrupper i närheten som spelar relativt ofta, är det nog möjligt att få det ganska bra med spelandet. I så fall är du kanske bara helt körd på spelfronten de första åren.

... Själv spelar jag ett par, tre gånger om året, typ. Dock spelar jag lite spel med sexåringen bortemellan. Då blir det lite Grottkräl Lite och en del bokspel. Jag räknar väl inte det som några faktiska spelsessioner men det är roligt, fast på andra vis, och gör en del med den värsta abstinensen.

... Hur som haver kommer det väl alltid en tid, någon gång i framtiden. Att ha familj är att ha familj, med allt vad det innebär på både gott och ont. Så är det ju för oss alla här i världen.

Testat att lira över Skype?

 

[Luftslottet]

Hur har ni gjort? Väntar elva års rollspelsöken? Hur får man det att funka?

Grattis!
Precis som flertalet före mig har påpekat så är det en avvägning som ni kan lösa tillsammans. Skall erkänna att så mycket egen konstruktiv tid som jag har nu upplevde jag vara svårt att strukturera utan barn. Förutom själva amningen så har de fungerat bra för oss att jag kunnat utföra allt med barnet och således kunnat vara självständig vilket har lett till att sambon kunnat utföra de aktiviter som denna har önskat.
Har i dagsläget två rollspelsgrupper, en där jag spelar och en som SL. Spelar i regel 4-5 gånger i månaden men då lite längre pass. I längden så har detta fungerat som bäst för mig/oss.
-spelarna kommer en liten stund innan läggdags. Vi lägger barnet och kan sen spela i köket.
-om man skall iväg så har jag förberett med mat, sovmorgon för sambon och rastat hunden så att de skall bli lite enklare.
-förberedelser för spel försöker jag boka in i god tid så man slipper bli stressad eller hamna i diskussion angående tiden. Utöver de försöker jag hitta tillfällen i vardagen där det fungerar att förbereda.
-vara förberedd på att de kommer finnas tillfällen där man måste ställa in eller modifiera tiden.

Lycka till.

 

[Björn Wärmedal]

Året avslutades med att jag blev förälder

Grattis!

Hur har ni gjort? Väntar elva års rollspelsöken? Hur får man det att funka?

Som du säkert förstått från andra svar vid det här laget så beror det jättemycket på en massa olika faktorer.

När jag fick mitt första barn (som nu är fem) så var jag borta från rollspelandet i nästan ett år. Det tog mig tid att förstå vad det innebär att vara pappa, att få rutin på saker hemma, att få rutin på plugget... Det var mycket att anpassa sig till helt enkelt. Men jag och min fru var båda på det klara med att målet var att vi skulle komma tillbaka till våra hobbies så fort vi kände att det inte orsakade för stora ansträngningar i familjesituationen.

Jag vet inte exakt vad det var som gjorde att vi kände att vi nått den punkten efter ca 11 mån, egentligen. Vi hade hunnit gifta oss, så allt stök med bröllopet var ute ur bilden tex. Dottern sov vid det laget inte ens hela nätter, har jag för mig (vi höll på att ge den stackarn välling på natten alldeles för länge vill jag minnas, så det är osannolikt att hon slutat redan då). Det var väl mest att vi kände vår situation tillräckligt bra för att veta vad som fungerade och inte, tror jag.

När jag fick mitt andra barn (som nu är tre) var jag tillbaka till rollspelandet efter tre månader, och när jag fick mitt tredje i våras var jag tillbaka vid spelbordet efter tre veckor. Det betyder ju inte nödvändigtvis att allt bara är på rutin och enkelt och vi har perfekta barn på något sätt, men vi har dels haft turen att ha väldigt okomplicerade förlossningar och i fallet med sista barnet så gick vi båda på föräldraledighet direkt. Lite lättare att parera saker i vardagen om man inte måste ruta in allt kring ett jobb.

De senaste åren har jag spelat en kväll i veckan, ungefär 4 timmar per pass. Jag sticker hemifrån en liten stund innan barnen ska läggas (vi har turen att läggningar oftast fungerar även med en förälder trots tre barn, men blir det jobbigt någon kväll så meddelar jag gruppen att jag blir sen). Sen lägger jag en hel del tid på att redigera GrottZine (som jag ger ut fyra ggr per år) och en del tid på att skriva äventyr till och arrangera Grottröj (också fyra ggr per år, men arbetsinsatsen är ganska marginell).

En del av det handlar om prioriteringar. Om saker brakar ihop och jag måste offra en del av mina ambitioner så är det träningen som försvinner först. Rollspelet ligger mig för varmt om hjärtat.

Mitt tips är väl egentligen tudelat. 1) Stressa inte tillbaka till hobbyn. Se till att du får känna på hemmasituationen först och finna din roll som förälder. Det gör allt lättare i längden, både i livet och relationerna till din partner och ditt barn. Men, 2) vill du tillbaka till rollspelandet så glöm inte bort att ha det som mål. Det blir naturligtvis lättare att jobba mot ifall du och din partner är överens om att det är viktigt. Prata om era hobbies och möjligheter att utöva dem lite då och då, så att ni är på samma plan kring hur det känns och vad som behöver komma på plats för att det ska kunna funka.

Kom ihåg att föräldradagar kan tas ut lite hur som helst, förresten! Jag har använt mina för att vara ledig en månad över jul de senaste två åren och förlänga semester på sommaren. Under hela nästa år tänker jag och frugan bara jobba halvtid båda två, och vara föräldralediga andra halvan. Nu har vi iofs tre barn och var rätt bra på att spara dagarna första åren, så vi har ju typ oändligt med dagar kvar, men ändå