Rollspelen som gjort dig till den du är

runequester

Swordsman
Joined
29 Apr 2018
Messages
474
I hope you'll forgive writing in English:

For me, the defining games were:

Drager og Dæmoner + Expert.
Yes, the Danish version :)
While the adventures didnt always live up to the premise, It established fantasy gaming as something other than just chopping up monsters. That characters could (and should!) be able to develop in any direction you wanted and that the game world should be logical and consistent.

It established for me that skills were more fun than character classes and that characters should advance based on what they actually did. It also has about the only magic system I've ever liked in a game.

Warhammer Fantasy role play (1st edition)
For us specifically, the fact that you played as "normal people" made the game really come alive. This was the game that really taught us that a character could be a "person". They weren't fighters or paladins, they were just people with jobs and goals and agendas.
This was the game where we started thinking about what their family might look like and how they fit into the whole thing.

Werewolf the apocalypse
Really all the 90's WW stuff, but Werewolf just blew our minds. Playing a super powerful monster, fighting a war in the shadows of civilization as the world was crashing to an end. It was metal AF and we were into it.
I think if we'd played it earlier, we'd not have understood it and later, we might have bounced off of it, but right then, for a bunch of 15-17 year olds? It was fire.

There's other games that taught important lessons about what skills can be (Heroquest), about why hardcore simulation can be fun (Harnmaster) etc. but those three definitely loom the largest.
 

Lightshy

Hero
Joined
3 May 2014
Messages
1,071
Star Wars D6
Det spel jag spelat absolut mest.
Ett spel där regler och setting funkar fantastisk väl ihop för att höja spelupplevelsen. Dessutom var det lätt för alla inblandade att visualisera vad som hände.
Utan att tänka på det då var det säkert de sakerna som gjorde att vi hade så förbaskat kul när vi spelade och var orsaken till att vi alltid kom tillbaka till Star Wars efter att vi provade andra spel.

Drakar & Demoner
Gick ju inte att undvika när man spelade rollspel på 80-90 talet. Har haft mycket kul där med.
Men var det nått jag lärde mig där så var det att mer inte alltid är bättre.
Vi prövade de olika regeltilläggen allt eftersom de gavs ut. Men i slutändan återkom vi alltid till ”blåa” expert reglerna med några egna enkla hemmatillägg.
Nått jag i efterhand kommit på atg jag alltid gillade var att världsbygget var så öppet. Ena stunden var det hack/slash grottkräl. Sedan handlade om att bygga värdshus och barfred. Du kunde låssas vara Krigaren Conan eller Misslyckade magikern Rensvind.
Du kunde anpassa ”din” värld precis så som du ville ha den, Sagan om ringen fantasy, Romarriket, Musketörerna eller Piratmatiné.
I moderna rollspel läggs det väldigt mycket på att utveckla färdiga världar på gott o ont. Det kan vara enkelt och inspirerande. Men också ta kol på kreativiteten och det där med att fånga upp ”vad gillar jag just nu!”.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Drakar och Demoner. Face it, det var där det startade.

Paranoia. Mitt i en tid när allt gick mot högre komplexitet, mer regler, mer simulationism, så klampar Paranoia in på scenen och säger "Screw that. Nu har vi kul istället!". En ögonöppnare.

Cthulu. Älskade hur fokus skiftade från action till stämning. Det var också här någonstans som jag började funderingarna som slutade (eller, förhoppningsvis passerade) i fisktanken.

GURPS. Jag är ingenjör, jag älskar modulärt tänkande, och ingen gör det bättre än GURPS.

Palladium. En fantasysetting som är toppen, men tyvärr med ett regelsystem som är kass och behöver moddas stor tid.

D&D. Det speletlärde mig hur man inte ska göra, det lärde mig att hata och förakta. Jag vet inte om det gjorde mig till en bätre person, men det formade mig.
 

McKatla

Utan titel
Joined
2 Aug 2010
Messages
1,111
Drakar och demoner, särskilt sedan Expert kom. Spelet som lärde mig älska rollspel. Visserligen spelade jag DnD innan, men kände mig alltid inlåst, som om det egentligen var ett brädspel som handlade om att rensa grottor, och att resten var ganska påhängt men i grunden oviktigt fluff. DoD gav frihet just genom att reglerna var så få och så … ogenomtänkta; det tvingade oss att fundera, modda och skapa vårt eget spel. Oj vad mycket kul vi haft med det under åren! Världar och äventyr skapade vi själva, så officiellt material utöver grundbox, Expert och Samuraj (bra expansion!) vet jag inget om.

Over the Edge. Blev en ögonöppnare för hur enkla regler kan vara utan att det inverkar negativt på spelet – tvärtom! Bra genomtänkta skapar det minimalistiska mer levande rollfigurer än aldrig så många siffror. Och världen … ja, den var fantastisk att äventyra i. Lite som världen i Unknown armies eller Tribe 8; inspirerande miljöer som gav upphov till många kvällars spel!

KULT. Ett djup och en svärta jag aldrig sett i ett spel innan. Inte minst de gnostiska inslagen höll mig fascinerad under många år. Men spelet var ganska svårt att spela i, så det var nog viktigare som läsning än som spel.

Oktoberlandet. Subjektivt beskriven värld och fantastiskt välskrivet. Bättre än så blir det inte vad gäller det litterära värdet.

Kanske borde jag ha med Call of Cthulhu – det är spelet vi spelat oftare än något annat. Men nej, jag har nog aldrig egentligen tyckt det är särskilt bra, vare sig regelmässigt eller dess värld (jag är inget stort fan av Lovecrafts typ av skräck; tentakler och dylikt är inte min grej). Att vi sedan haft oerhört givande spel med CoC, särskilt i Invictus, beror mer på goda spelledare än på spelet i sig.
 

pappa

STOCKHOLM KARTELL
Joined
4 Nov 2006
Messages
583
Location
Skogen
Min lista blir visst nån slags kronologisk självbiografi över mitt liv med rollspel.

Drakar och Demoner 6
Det första rollspelet (förutom några egenskrivna och skitdåliga) som jag ägde. Fick det i julklapp och spenderade några helt magiska år där vi spelade rollspel minst två gånger i veckan. Det var här rollspel och jag klickade.

Mutant: Undergångens Arvtagare
Det var i den här vevan som jag började skapa rollspelsmaterial på lite större allvar, och framförallt på Järnringens forum när det fanns. Spelade hela UA-kampanjen. Enormt kul. Hindenburg, min älskade avslutades med champagne.

Symbaroum
Förutom Achievementet att bli en del av Järnringen var det också här jag insåg att jag nog kunde formge rollspelsböcker. Lärde mig om utgivning, marknadsföring och att kränga på konn.

Lamentations of the Flame Princess
Min inkörsport till OSR, som är det jag spelar till 99% nu. Liksom Kloptok lockades jag av skräcken och dödligheten, samt golvades av OSR-scenens till synes oändliga kreativitet. Här kommer också saker som Knave, Into the Odd och Troika! som tillsammans med osr-blogosfären på allvar öppnat mina ögon för hackande och gett mig en betydligt mer avslappnat förhållningssätt till regler. Det behöver inte vara by the book.

Barkhäxan och MÖRK BORG
Mina egna (och Pelles, givetvis) bidrag till rollspelshyllorna. Och det här väl nu jag börjar förstå att jag tycker det är roligare att skapa rollspel än att faktiskt spela dem. Barkhäxan blev ett litet men charmigt spel som älskas av många men hatas av recensenter. Och det har varit helt fantastiskt kul och lärorikt att jobba med MÖRK BORG. Och då har vi bara börjat.
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
Trevligt initiativ! Kul att se så varierade bakgrunder hos folk!

Här är min lista:

Drakar och Demoner 6 + reviderade utgåvan
Min introduktion till rollspel. Det var här jag fick smaka på vad som är häftigt med rollspel, samt vad som är sämst med rollspel. Högt och lågt helt enkelt.

Dungeon World
Första rollspelet efter min återvändo till spelhobbyn efter värnplikt och universitetspaus. Det väckte så himla många nya tankar och jag insåg till min stora glädje att det hade hänt skitmycket med rollspelshobbyn under mitt uppehåll.

Fiasco
Story Now och spelledarlöst - Mind blown.

Hillfolk
Ett spel som jag ofta återvänder till i min speldesign. Om man bara tar karaktärer som vill ha saker av varandra och implementerar petitioner-granter systemet så har man ett minimalistiskt rollspel för interpersonellt drama.

Don't Rest Your Head
Också ett spel som jag återvänder till ofta. Rollformuläret som ett frågeformulär och vansinne som en styrka var riktigt feta koncept.
 

BiobunkerVII

Kaoskardinal
Joined
19 Sep 2013
Messages
1,949
Mutant - Första gången jag mejades ner av Borgmästaren i Mos Mosel genom min grannes försorg la grunden till många års spelande. Mos Mosel är också det äventyr jag spelat och spellett absolut flest gånger, senast i oktober 19.

Drakar & Demoner Expert och DoD91 - Ramlade in i Expert sent 80-tal som gled över i 91:an när spelledaren fick boxen i julklapp. Ojoj vad många timmar det blev.

Western - Blev för mig en ögonöppnare för andra regelmotorer än Äventyrspels.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Drakar och Demoner Expert/Mutant
De första spelen jag spelade ordentligt på egen hand. Det var dessa som fick upp intresset för mig och någonstans satte BRP i ryggmärgen på mig. Jag ägare en hel del andra äventyrsspelsprodukter på 90-talet men sett svar de två spel jag spelade mest. Vi spelade allt mutant fram tills det blev Chronicles, då var det nog.

Eon
Hade inte Eon kommit hade jag nog slutat med rollspel under gymnasiet, just då var regeltung (vad jag på den tiden ansåg vara realistiskt) det som gällde för oss.

Warhammer Fantasy:
Första spelet vi spelade en längre kampanj med i Malmö efter en lucka på kanske 5-6 år utan rollspel. Detta har lett till 13 år med ständigt spel på tisdagar, vilket fick i gång mitt intresse igen. Sett ledde till en massa andra bra speltillfällen

Apocalypse World:
Mitt första "indie spel" även om jag inte gillar allt med det, så öppnade det upp min värld för nya regelsystem och tankar och var det spelet som fick mig att inse att man inte behöver så mycket grepp, vilket (tillsammans med Nordnordostpodden) fick mig att åter älska att spelleda.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,049
Location
Carapalea
Call of Cthulhu
Eon 3
Drakar och Demoner: Trudvang
Drakar och Demoner 91
Bortom
Gemini
Vampire The Masquerade
Werewolf the Apocalypse

De spelen har format min smak väldigt mycket. Gedigna spel med bra regler med i de flesta fall välutvecklade spelvärldar.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
Dungeons and Dragons (Mentzer) Fanns ingen att spela Drakar och Demoner med. Däremot hittade jag en studiecirkel där vi lirade Dungeons and Dragons. Say it louder for all the lv 1 magic users in the back (som får kasta darts efter de avfyrat sin magic missile). Larry Elmores illustrationer gjorde sitt till, älskar dem fortfarande.

Hârnmaster Samma här, det var det spelet det gick att få en grupp till. Hârnmaster håller inte riktigt idag, för omfattande. Men om man tar bort de extremt simulationistiska reglerna så är det en riktigt bra spelvärld om man är sugen på fantasy a la Game of Thrones. Jag lärde mig att fler och mer exakta regler inte blir bättre, nödvändigtvis i alla fall.

Earthdawn Tog liksom high fantasy ett steg till. Allt är high fantasy i Earthdawn! Om man köper den premissen gör spelet det riktigt bra. Backstoryn läste jag igen för någon månad sedan och den håller fortfarande. Resten håller inte riktigt lika bra. Jättekonstigt upplägg på böckerna som tar upp massa info SL inte behöver och utelämnar det som behövs. Typ som att babbla på om bakgrundshistorian till en dungeon men sen skriva att SL får improvisera alla rum.

Shadowrun Vi körde en kampanj som innehöll mer krogbråk och gangsterfasoner än shadowrunning, och det var riktigt kul. Tycker att den konstiga blandningen av cyber och fantasy funkar bra! Igen, om man köper premissen.

Fighting Fantasy "Inte ett rollspel, men". Det var inte sant eftersom Fighting Fantasy är ett rollspel också. Jag vill ge Fighting Fantasy ett hedersomnämnande eftersom det var min egentliga ingång till rollspel. Jag blev helt såld direkt när jag som 10-åring hittade första boken. Tack Raben & Sjögren för översättningen.
 

PalMer

Warrior
Joined
30 May 2000
Messages
280
Location
Halland
Kul tråd! Ja, jag har ju faktiskt en bild från mitt första "defining moment" som rollspel innebar! Mormor tog ett kort på mig (mitten) och mina kusiner när de hade med sig Drakar och Demoner - ett för mig helt okänt spel då jag inte visste vad rollspel var - och sedan den kvällen är jag fast! :) Detta var alltså i februari 1990 så i år firar jag 30 år som rollspelare!
[IMG2=JSON]{"alt":"Bilden kan inneh\u00e5lla: 3 personer","data-align":"none","data-size":"full","height":"252","width":"336","src":"https:\/\/scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net\/v\/t1.0-9\/17903561_10156135460314768_2683049435258038568_n.jpg?_nc_cat=102&_nc_ohc=-uNF5WleeJwAX-1AKHR&_nc_ht=scontent-arn2-1.xx&oh=316a140de65bf8b3f1ed5291622727f3&oe=5EA30B94"}[/IMG2]

Drakar och Demoner
Detta var det första spel jag spelade och från att mest ha läst Lucky Luke (och då läste jag nog inte alla pratbubblorna) så började jag leta upp både historiska romaner och facklitteratur som jag slukade i hög takt. DoD spelade jag och mina kamrater under de kommande åren innan vi vidgade vyerna lite. Mina föräldrar var nog lite bekymrade över all tid vi tillbringade sittandes på mitt rum men de var samtidigt lite imponerade över hur mycket jag läste och vilka Trivial pursuit frågor jag kunde svaren på.

Mutant Chronicles
När MC kom ut så gav vi oss på lite mer technofantasy (som jag vill minnas att det kallades). Från att ha fått upp ett stort historia intresse av DoD, så blev jag nu också mer intresserad av fysik och hur saker fungerar. Vad är skillnaden på solsystemets planeter, hur snabbt kan ett rymdskepp färdas osv. Blev en del matteberäkningar också (ja, på en 14-årings nivå så jag ska inte förhäva mig men jag gick under högstadiet från en 2:a i matte till en stark 4:a). Vi fortsatte med DoD men varvade med MC.

Neotech
Neotech skaffade vi
under tiden jag och kompisarna gjorde värnplikt så då hade intresset för moderna vapen vuxit fram.
Neotech upplevde vi som ett mer realistiskt och farligt spel då ObT6 motorn gjorde att alla vapen kunde vara dödliga - något vi gillade då och gör än.

Eon
Sedan kom Eon. Eftersom det vara samma utgivare som Neotech så prövade vi det. Succé! Jag har alltid gillat Fantasy mest och med Eon fick man både en välutbyggd fantasy-setting och ett kärvt och dödligt regelsystem. Sedan 1996/1997 så har Eon varit vårt Go-to-spel i alla lägen! Cykeln blir att pröva något nytt i 3 månader för att sedan köra Eon i 9, för att sedan pröva något nytt någon månad osv. Snart får jag kanske en liten slant för mitt (och Joels) publicerade alster i from av Strid - Kalla sinnen & härdat stål :)
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,842
"Gamla" Mutant

Det första rollspel jag spelade. Till en början missuppfattade vi mycket av reglerna men det hindrade oss inte från att ha roligt. Med tiden övergick vi till att spela 80-talsutgåvor av Drakar och Demoner med fina expansioner som Expert och Gigant men så här efteråt känner jag inte samma kärlek till dem som jag gör till Mutant.

Stjärnornas Krig

Det första rollspel jag ägde. Med julklappar och födelsedagspresenter från mina snälla föräldrar lyckades jag få en komplett samling av den svenska utgåvan. Kan ibland ångra att jag sålde allt men för pengarna köpte jag å andra sidan den engelska andra utgåvan av spelet som jag sedan spelledde flitigt under många, många år. Ett fantastiskt spel med sin fantasifulla rymdopera och lättspelade, genreanpassade regler.

Fantasy! Old School Gaming

Spelet som fick mig att återvända till rollspelshobbyn efter några års frånvaro. Fantasy! fick mig även att upptäcka OSR som med lättspelade regler, farliga världar och framförallt öppna äventyr gjorde rollspel roligare än någonsin.

Världsrymdens vagabonder

Mitt första egna, lite mer seriösa spelprojekt. Det har varit igång några år nu med skrivande, diskuterande, speltest, reviderande, enstaka spelpass och kampanjspel. En enormt rolig och lärorik process som förhoppningsvis leder fram till ett färdigt spel, men det är en bit kvar dit.
 

Per

Veteran
Joined
19 Apr 2015
Messages
74
Året var 1989 - jag och mina kompisar spelade hur mycket rollspel som helst. Vi hade ett rullande schema där vi spelade Drakar och Demoner, Mutant, Chock, SRR (Merp/Rolemaster), Twilight 2000, Spacemaster, Dungeons & Dragons, Runequest, Call of Cthulhu mm. Vi brukade handla våra rollspel på butiken Midgård i Sundsvall. Där fanns ett rollspel som stack ut i mängden genom sitt omslag föreställande en brutal punk-dvärg i våldsam strid...det var WFRP1. Jag köpte spelet och äventyren Mistaken Identity och Shadows over Bögenhafen. Innehållet var allt annat än det ”hack and slay” vi trodde det skulle vara. Det var komplexa intriger, investigations, stämning och en fantastisk tyskinspirerad renässansmiljö. Det var som att spela Call of Cthulhu i renässans Europa. Efter den initiala förälskelsen fanns det ingen återvändo. WFRP är och förblir rollspelet som slår allt i min värld. Efter ett knappt 10 årigt speluppehåll körde min gamla spelgrupp igång med rollspel igen 2005. Den här gången körde vi enbart WFRP och det har vi nu gjort i 15 år. Vi bygger fantastiska kampanjer i The Empire med fokus på intriger och undersökande. Jag köper idag massor av rollspel för att läsa och för att få inspiration men jag blir alltid lite besviken för inget spel kan väcka min fantasi och kreativitet som just WFRP gör. Och jag och min grupp kommer att fortsätta att spela WFRP tills vi blir gamla och senila. Så jag kan lätt säga att WFRP har gjort mig till den jag är. Det är en livslång passionerad förälskelse.
 

BiG

Veteran
Joined
18 Aug 2006
Messages
37
Location
Uppsala
När jag var 10 gjorde jag och några kompisar ett ”rollspel”, vi visste inte om det förrän senare. Det var helt inspirerat av warhammer fantasy battles och våra miniatyrer.
Blev introducerad till Eon2 någonstans därefter och när jag fyllde 12 fick jag en egen regelbok.
I gymnasiet så provades andra spel mest World of darkness (Vampire och Mage) D&D, götterdämmerung, Trudvang och Deathwatch.
Hade ett uppehåll på några år och 2011 började jag spela Noir och Eon3 igen och sedan Eon4
Jag verkar alltid falla tillbaka till Eon och har mest timmar med Eon3.
Fortfarande EonIV som är nr1 men det blir en hel del Svärdets sång nuförtiden.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,598
Location
Ludvika
Mutant Chronicles
Min allra första kontakt med rollspel. Min bror hade haft böckerna framme för att skriva nått äventyr (vi hade ett gemensamt datorrum), Jag älskade bilderna och de små stämningstexterna i marginalerna. Jag blev faschinerad av reglerna för att skapa karaktärer (vet inte hur många rollpersoner jag satt och slog fram).

Så jag blev kär i världen och i reglerna, men har så vitt jag kan komma ihåg aldrig någonsin spelat MC. Men det har gjort att jag gillar när det är lite pyssel att bygga en karaktär (märk väl dock, jag gillar inte när det är komplicerat! Enkel och straight forward, men med många intressanta val blandat med lite slump). Jag är svag för vapenlistor med coola bilder än idag! Och jag har fortfarande aldrig sett en värld beskrivas på ett så bra sätt!

Superkorta texter som presenterade alltifrån vilka typer av mat och nöjen som folk ägnade sig åt. Vilka typer av kostymer som förekom bland de olika korporationerna. Till hur cybernetik funkar. Helt awesome! MC gjorde så galet mycket rätt. Och eftesom jag aldrig spelat det så finns det heller inget som förstör den rosaskimrande slöjan av nostalgi kring det =)

Det är en av anledningarna till varför jag älskar trådar i stil med "vilket bröd äter man i Mundana?". jag tycker små, triviala saker i den stilen är superviktiga för att ge en setting liv. Man behöver inte täcka _alla_ aspekter på det här sättet, och det bör vara kortfattat. Men lite småartiklar om saker som "vad äter man" och "vad gör man?" (ur en vanlig invånares perspektiv) tycker jag verkligen får världen att kännas levade!

Warhammer Fantasy RP (1st edition)
Oh boy! 1st edition alltså. Jag gillar utvecklingen av regler som skett sen 1st edition, men världen i sig tycker jag var absolut bäst i 1st! En av sakerna var att det fanns olika trossystem. Dels fanns de vanliga gudarna som de flesta bad till, men det fanns också "the old faith" som framförallt druiderna följde, som handlade mer om naturdyrkan och grejer. Och den enkla lilla saken fick plötsligt världen att kännas gammal och levande. Som att det fanns nån slags utveckling.

En annan sak jag tagit med mig är hur XP-systemet funkade. Dels hur man fick XP, där alla äventyr hade långa listor som angav hur många XP man fick för olika delar av äventyren, och jag gillade hur man kunde få olika många XP beroende på hur man löste olika situationer (och ofta var "döda alla" inte det som gav mest XP. Men ibland var det så =D ).

Men även hur man utvecklades genom att gå från yrke till yrke. Kanske inte så mycket som system, för det är rätt klunkigt, men jag gillade hur man harvade runt i basic yrken ganska länge, och att många av yrkena var ganska "tråkiga" (alltså typ "normala saker" som hamnarbetare, vagnförare och sånt). Jag älskade (och älskar) känslan av att man i grund och botten var vanliga människor i världen, inte superhjältar, och att man hade en ganska långsam förbättring. Jag gillar helt enkelt att man höll på med låglevel-äventyrande ganska länge.

Sen var det ju även tack vare Warhammer som jag fick uppleva The Enemy Within-kampanjen. Jag tror att om man skulle uppleva den här kampanjen (som den var skriven då) idag, så skulle den nog vara ganska antiklimaktisk. Men på den gamla onda tiden när trad var det som fanns tyckte jag den var fantastisk. Både att spela, och senare att läsa som SL. Och jag tror den kampanjen har satt mycket spår på mig, i vad jag vill ha i en kampanj. Att senare delar återkopplar till de tidigare händelserna (fast ibland på helt oviktiga, triviala sätt).
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,176
Location
Rissne
Rymdhamster;n340230 said:
Och jag har fortfarande aldrig sett en värld beskrivas på ett så bra sätt! [...]MC gjorde så galet mycket rätt.
Ja. Jag lär mig fortfarande saker av MC och hur dess värld var strukturerad. Allt från sånt du nämner, små kulturella egenheter som det var lätt att sno in till sina rollpersoner eller SLP:er som egenheter, till strukturen med konflikter på olika nivåer som jag ju alltid pratar om. Korporationerna mot mörkret, korporationerna mot varandra, och så mindre organisationer inom varje korporation som också bråkade. Och under mörkret: apostlarna, och under apostlarna deras nefariter och grejer, och under dem olika kulter… Rrlativt begrtipliga konflikter mellan distinkta sidor på många nivåer, som dels ger en som spelare mycket att hänga upp sin rollperson på ("vad tycker egentligen min RP om organisationen X? Och hur ställer den sig till konflikten mellan Y och Z?") och dels ger SL plot fodder att mata sin kreativitet med.

Regelsystemet till MC hittade min kamratkrets stora problem med redan när det begav sig, men spelvärlden betraktar jag än idag som svårslagen. Oavsett hur mycket vissa vill påstå att det är samma sak som det trista 40k-universat bara för att axelskydden är lika stora… =)
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,598
Location
Ludvika
krank;n340231 said:
korporationerna mot varandra, och så mindre organisationer inom varje korporation som också bråkade.
Jag kommer särskilt ihåg en av de där stämningstexterna om hur en frilansare hade hyrts för att försvara ett bolag mot en misstänkt attack, och en annan hade hyrts in av ett annat bolag för att leda attacken, och båda dyker upp med förstärkning från samma säkerhetsbolag =D

Det var en kort text, men den ändrade på ett fundamental sätt hur jag tänkte när det kom till bolag och politik, och för att förstå att ett och samma bolag mycket väl kan vara inblandade i så invecklade saker att den högra handen inte vet vad den vänstra gör, och ibland aktivt motarbetar varandra.

Det här har varit användbart både i äventyrsskrivande, men också i att förstå saker i verkliga livet.

krank;n340231 said:
Oavsett hur mycket vissa vill påstå att det är samma sak som det trista 40k-universat bara för att axelskydden är lika stora… =)
Ja, jag har kämpat mot den attityden många gånger, och att jag aldrig spelat MC är inte för att jag inte försökt =(
 

Gnosis

Veteran
Joined
4 Jan 2009
Messages
25
Location
Jönköping
En intressant fråga som behöver lite rannsakan och en stor portion ärlighet för att kunna svara på. Jag kan inte säga med exakt klarhet vilka spel som påverkat mig allra mest men jag kan lista spelen som haft en någon sorts betydelse för mig samt de spel jag ägnat mest tid med.

• Drakar och Demoner 87/91
• Call of Cthulhu
• World of Darkness


Känner mig rätt vanilj/mainstream - men dess popularitet går inte att förneka. Dessa spel påverkar mig antagligen i mycket jag gör när det kommer till rollspel.

Övrigt
• Sagan om Ringen Rollspelet - Första spelet jag ägde och läste.
• Star Wars D20 - Spelledde min längsta kampanj till detta.
• Kult - Första trevande försök att spela med allvarliga teman.
• Gemini - Stämningsmässigt en absolut fullträff utan motstycke.
• Western - De absolut bästa konventscenariorna utan konkurrens.
• Operation Fallen Reich - Bäst speltillbehör - the life board.
• All Flesh Must Be Eaten - Bästa regelbok.
• Conspiracy X - Bästa setting.
• TEA of Baron von Munchausen - Rollspel behöver inte vara så seriöst.
• It came from the late late late show - Satte improvisatinsförmågan på prov.
• Symbaroum - Väldigt nära perfekt.

Extra omnämnande
• Ensamma Vargen soloäventyr - Min gateway.
• The One Ring - Ett spel jag ofta tänker på men spelat för lite

Trist fakta. Ingen av dessa spel har dock med mina bästa minnen att göra när det kommer till rollspelande. Det har istället rört sig om experimenterande och hemmabyggen att göra. Någon kompis galna idé som lockar, en grupp främlingar en sen natt på ett konvent eller ett episkt impro som lämnade alla förändrade. När allt klickar och flyter på i ett kreativt skönt kaos. Gemensamt för dessa tillfällen är att ingen produkt, regelsystem eller gimmick stått i fokus. Bara nyfikenhet, stärkande gemenskap och avsaknad av tävlings/vinnarmentalitet. I vilken grad det påverkar mig som spelare vet jag inte, men jag tänker på dem ofta. Både människorna och vad som hände.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,902
Gamla Mutant
Det första rollspelet jag prövade. Jag var 11 år och upptäckten av ett medie som var som en actionfilm där JAG var huvudpersonen och kunde göra vad jag ville var mindblowning!!! Att vi sedan inte brydde oss ett jota om handling eller personlighet till våra karaktärer spelade mindre roll.

Sagan om Ringen - Rollspelet
Rollspelet som fick mig att inse det fantastiska att man faktiskt kunde ha en handling när man spelade äventyr! Samt att ens karaktär faktiskt kunde dö och att det blev mer spännande då. I Gamla Mutant beväpnade vi oss alltid till tänderna, men dödligheten i SRR är ju betydligt högre.

Drakar och Demoner 91
Spelet som fick mig att fastna för att spela episka kampanjer. Hur många gånger har man inte räddat Ereb från onda trollkarlar som vill härska över allt och alla? Det var även med detta spel som vi insåg hur viktigt karaktärskapandet var, hur viktigt en stark unik personlighet hos ens karaktär var och att nöjet med att skapa en karaktär var att göra den unik, inte hur man bäst skulle maxa alla färdighetsvärden.

Mutant 2089
Det första rollspelet som jag spelledde och det rollspel jag hade bäst koll på av alla i gruppen. Detta spel kändes som mitt på ett helt annat sätt än alla andra vi spelade.

Drakar och Demoner 6
En nytändning i vår spelgrupp efter att vi spelat sönder gamla Drakar och Demoner. Från att i tidigare spel ha spelat mäktiga elementarmagiker och osårbara riddare i mithrilrustning hittade vi tillbaka till den enkla men stämningsfulla känsla som vi hade när vi spelade t.ex. Döda Skogen.
 

Dr. Acula

Veteran
Joined
19 Mar 2002
Messages
176
Drakar och Demoner -91
Min första kontakt med rollspel och jag var såld. Jag och mina kompisar var nog för unga för att riktigt få ut det vi ville utav det utan allt gick mest ut på att skapa tuffa karaktärer med stora vapen som slaktade orcher.

Drakar och Demoner 6
I och med denna utgåva så började vi faktiskt rollspela. Det var inte längre viktigast att göra mest i skada utan att ha karaktärer med bakrundshistoria och drivkrafter. Vi började även spela längre äventyr där vi gjorde annat än att slåss. Vi hjälpte en bortsprungen drakunge att hitta hem, hjälpte bönder att skörda, utforskade övergivna tempel och mäklade fred mellan trollen och skogshuggarna. Helt plötsligt upplevde vi en sammanhängande värld där vi kände oss hemma.

World of Darkness
Det först rollspelet jag läste som inte var fantasy. Här introducerades jag till tärningspölar och ett annorlunda regelsystem. Det öppnade upp mig för tanken att rollspel inte alltid behövde vara "slå under ett värde med T20".
 
Top