Att rollspel upplevde en demografisk och kommersiell nedgång kan säkert stämma, men "rollspelsdöden" är oavsett en mycket dum term, eftersom eran som sagt var kreativt synnerligen blomstrande, på många sätt betydligt mycket mer än idag, och att dokumentären inte tar upp denna era är likafullt mycket besvikande.
Jag börjar ana ett narrativ att först fanns DoD, och sen kom Fria Ligan och räddade rollspelssverige, och givetvis kan jag inte hjälpa att bli lite extra provocerad av det som Eon-författare, eftersom Eon var spelet som höll flaggan högt i många långa år efter DoD. Men mer än så - fuckin' 90% av min utveckling som rollspelare skedde på grund av indiespelen och neotrad-spelen på 00-talet.
Problemet är väl att alla de där indie- och neotrad-spelen bara nådde en mycket liten del av rollspelspubliken.
För det stora flertalet är vad som finns att köpa i vanliga butiker i stort sett allt som finns.
Av olika skäl så var det nog en rejäl dipp i antal rollspelare på mitten av 90-talet, vilket hade som konsekvens att den kommersiella utgivningen av rollspel också minskade.
Jag misstänker att den kreativa blomstring du pratar om uppstod som en konsekvens av "rollspelsdöden" - när Äventyrsspel försvann från marknaden blev det ett stort tomrum som de kommersiella konkurrenterna inte riktigt förmådde fylla, så folk började skapa eget i större utsträckning.
Eon var (och är) väl ett av de mer framgångsrika svenska rollspelen, men det har nog aldrig haft i närheten av samma popularitet eller mindshare som DoD hade.
Påminner lite om de olika mass-utdöderna i jordens historia. Flera gånger så har en stor andel av allt levande dött ut, men varje gång så har det följts av en period av enorm blomstring av nya livsformer som fyller ut de nu tomma nischerna.