I universitetsvärlden så innebär många kurser att man måste hålla i många redovisningar och föredrag. Även om jag inte varit någon stjärna på att tala inför publik, så har alla de många redovisningstillfällen man genomlidigt inneburit att man ändå fått vissa referensramar att falla tillbaka på om man känner sig osäker inför sådana framträdanden och ändå kunnat klara sig ganska bra.
Nå, för ett tag sen så skulle jag ensam representera vår grupp i en kurs och hålla ett halvtimmesföredrag inför en större publik. Redovisningsformen var sådan att man skulle representera ett företag och lägga fram en företagsidé, presentera ett abstrakt datasystem på ett så bra sätt som möjligt. De ansvariga för kursen ville att man skulle föreställa sig att man stod inför en riktig företagsledning, där de skulle agrera representanter för "företaget". Det var alltså av vikt att man fångade företagsledningens intresse för sitt system/sin idé.
Problemet med just denna presentation/redovisning var att jag inte förberett mig ett skvatt. Eftersom presentationen skulle ske helt utan hjälpmedel var det lite lurigt. Då kom jag att tänka på att försöka se presentationen som en övning i rollgestaltande. Ca en kvart innan redovisningen skapade jag en karaktär i mitt huvud, en representant för ett nybildat företag med en personlighet helt skild från min (=mer entusiastiskt, mer företagsam och med ett brinnande engagemang för projektet). Jag tänkte t om ut hur hans privatliv såg ut och vad hans fritidsintressen och tidigare anställningar innebar.
Under själva presentationen improviserade jag fram exempel ur den fiktiva personlighetens liv med anknytning till vårt projekt i verkligheten och gick verkligen upp i rollen. Jag fick högsta betyg på redovisningen, och det funkade mycket bättre än någon av mina tidigare redovisningar...
...Nu undrar jag om ni har liknande erfarenheter. Har ni kunnat applicera era färdigheter i improvisationsförmåga och rollgestaltning för att klara problem i verkliga livet?
Nå, för ett tag sen så skulle jag ensam representera vår grupp i en kurs och hålla ett halvtimmesföredrag inför en större publik. Redovisningsformen var sådan att man skulle representera ett företag och lägga fram en företagsidé, presentera ett abstrakt datasystem på ett så bra sätt som möjligt. De ansvariga för kursen ville att man skulle föreställa sig att man stod inför en riktig företagsledning, där de skulle agrera representanter för "företaget". Det var alltså av vikt att man fångade företagsledningens intresse för sitt system/sin idé.
Problemet med just denna presentation/redovisning var att jag inte förberett mig ett skvatt. Eftersom presentationen skulle ske helt utan hjälpmedel var det lite lurigt. Då kom jag att tänka på att försöka se presentationen som en övning i rollgestaltande. Ca en kvart innan redovisningen skapade jag en karaktär i mitt huvud, en representant för ett nybildat företag med en personlighet helt skild från min (=mer entusiastiskt, mer företagsam och med ett brinnande engagemang för projektet). Jag tänkte t om ut hur hans privatliv såg ut och vad hans fritidsintressen och tidigare anställningar innebar.
Under själva presentationen improviserade jag fram exempel ur den fiktiva personlighetens liv med anknytning till vårt projekt i verkligheten och gick verkligen upp i rollen. Jag fick högsta betyg på redovisningen, och det funkade mycket bättre än någon av mina tidigare redovisningar...
...Nu undrar jag om ni har liknande erfarenheter. Har ni kunnat applicera era färdigheter i improvisationsförmåga och rollgestaltning för att klara problem i verkliga livet?