Rollspelsmakare vad säger ni om att skapa ett Rollspelsmakargille? En (samnordisk) förening, troligtvis ansluten till Sverok, med syfte att göra livet lättare för alla dem som brinner för att göra egna rollspel och rollspelssupplement.
Den här tråden är mer en start på en diskussion snarare än ett färdigt förslag, så ni får ursäkta om inlägget är lite ostrukturerat Ni frågar er säker vilken nytta man skulle tänkas kunna ha av en dylik förening, för min egen del kan jag se ett antal funktioner som en förening av det här slaget skulle kunna tänkas ha, nämligen att:
Jag skall försöka att kort förklara vad jag menar med den sista punkten. Det torde, enligt min mening, vara synnerligen vanskligt och kostsamt att försöka bevisa upphovsrätt till en förklaring eller beskrivning av ett spels regler, metoder eller procedurer. Samma sak gäller alla beskrivningar av metoder, regler eller procedurer som inte är påtagligt särpräglade eller uppenbart originella. Det är i vilket fall som helst klart att regeln som idé inte på något sätt kan skyddas. Den omedelbara konsekvensen av detta resonemang är att det står var och en fritt att låna regler från andra spel och infoga dessa i sitt eget spel. Den som gör detta riskerar dock att bli betraktad som en snyltare, vilket faktiskt är lite synd. En viktig drivkraft för den som skapar egna rollspel och publicerar dessa torde ju vara att få erkänsla bland sina kollegor för sitt arbete och här kan ett revirtänkande när det gäller spelregler faktiskt visa sig vara kontraproduktivt för ”branschen”. Om man istället ser spelreglerna som spelmakarens verktyg och arbetsmetoder, på samma sätt som snickaren har sina verktyg och arbetsmetoder, och erinrar sig att de ett av de medeltida gillenas syften var att alla inom gillet hade fri och rättvis tillgång till gillets ”hemligheter”, så ligger det nära tillhands att komma överens om att spelregler inte kan ägas, utan skall vara fria att använda för alla gillets medlemmar.
Låt mig att ta restaurangbranschen som ett exempel på en bransch som fungerar på ett liknande sätt redan nu. Det skulle kunna hävdas att maträtter är skapelser som skulle kunna tänkas vara upphovsrättskyddade, det är ju förvisso så att det krävs ett stort mått av kreativitet när man kombinerar olika råvaror och ingredienser få fram nya eller i vart fall annorlunda maträtter. Ändå är det ingen kock här i landet som tycker sig ha upphovsrätt till sin mat, restaurangerna bråkar inte om den ena lånar idéer eller till och med hela rätter från den andra. Skälet torde vara att en restaurang inte i första hand konkurrerar med hur maten är lagad utan hur den smakar, det är inte rättens form utan dess funktion som är av intresse för restaurangens kunder. På samma sätt tycker jag det är med rollspel. Det är, i min mening, i de allra flesta fall så att den som köper ett rollspel är ute efter den typ av upplevelse som just det spelet ger medan reglernas ordalydelse är av mindre betydelse. Det skulle alltså kunna hävdas att det inte är ett spels regelmekanik som är dess främsta konkurrensmedel utan den typ av rollspel som användningen av reglerna ger upphov till. Av denna anledning tycks det mig som kontraproduktivt att slå vakt om något som man ändå inte med särskilt stor säkerhet kan hävda rätt till. Det skall här påpekas att jag inte har sett något sådant beteende här i Sverige, utan denna kommentar är mer en reflektion över tillståndet utomlands.
Rollspelsmakargillet skulle kunna administrera ett ”gentlemans agreement” mellan sina medlemmar om att spelregler inte kan ägas. Jag skall här poängtera att denna överenskommelse inte skulle påverka upphovsrätten i övrigt utan endast röra spelreglerna. Det skall stå varje rollspelsmakare fritt att själv råda över sina spel.
Nu skall jag helt ärligt erkänna att dessa skäl kanske inte räcker till som skäl för att dra igång en förening, något som helt säkert kräver en hel del jobb, men som sagt detta är en startpunkt för en diskussion och inte ett färdigt förslag.
Den här tråden är mer en start på en diskussion snarare än ett färdigt förslag, så ni får ursäkta om inlägget är lite ostrukturerat Ni frågar er säker vilken nytta man skulle tänkas kunna ha av en dylik förening, för min egen del kan jag se ett antal funktioner som en förening av det här slaget skulle kunna tänkas ha, nämligen att:
- Sponsra tävlingar av typen ”Trobergs dogma utmaning”.
- Organisera rollspelsmakar seminarier på mässor.
- Fungera som ett embryo till en ”bransch” organisation, till stöd för de som vill publicera sina spel kommersiellt.
- Reglera frågan om ”ägarskapet” av spelregler.
Jag skall försöka att kort förklara vad jag menar med den sista punkten. Det torde, enligt min mening, vara synnerligen vanskligt och kostsamt att försöka bevisa upphovsrätt till en förklaring eller beskrivning av ett spels regler, metoder eller procedurer. Samma sak gäller alla beskrivningar av metoder, regler eller procedurer som inte är påtagligt särpräglade eller uppenbart originella. Det är i vilket fall som helst klart att regeln som idé inte på något sätt kan skyddas. Den omedelbara konsekvensen av detta resonemang är att det står var och en fritt att låna regler från andra spel och infoga dessa i sitt eget spel. Den som gör detta riskerar dock att bli betraktad som en snyltare, vilket faktiskt är lite synd. En viktig drivkraft för den som skapar egna rollspel och publicerar dessa torde ju vara att få erkänsla bland sina kollegor för sitt arbete och här kan ett revirtänkande när det gäller spelregler faktiskt visa sig vara kontraproduktivt för ”branschen”. Om man istället ser spelreglerna som spelmakarens verktyg och arbetsmetoder, på samma sätt som snickaren har sina verktyg och arbetsmetoder, och erinrar sig att de ett av de medeltida gillenas syften var att alla inom gillet hade fri och rättvis tillgång till gillets ”hemligheter”, så ligger det nära tillhands att komma överens om att spelregler inte kan ägas, utan skall vara fria att använda för alla gillets medlemmar.
Låt mig att ta restaurangbranschen som ett exempel på en bransch som fungerar på ett liknande sätt redan nu. Det skulle kunna hävdas att maträtter är skapelser som skulle kunna tänkas vara upphovsrättskyddade, det är ju förvisso så att det krävs ett stort mått av kreativitet när man kombinerar olika råvaror och ingredienser få fram nya eller i vart fall annorlunda maträtter. Ändå är det ingen kock här i landet som tycker sig ha upphovsrätt till sin mat, restaurangerna bråkar inte om den ena lånar idéer eller till och med hela rätter från den andra. Skälet torde vara att en restaurang inte i första hand konkurrerar med hur maten är lagad utan hur den smakar, det är inte rättens form utan dess funktion som är av intresse för restaurangens kunder. På samma sätt tycker jag det är med rollspel. Det är, i min mening, i de allra flesta fall så att den som köper ett rollspel är ute efter den typ av upplevelse som just det spelet ger medan reglernas ordalydelse är av mindre betydelse. Det skulle alltså kunna hävdas att det inte är ett spels regelmekanik som är dess främsta konkurrensmedel utan den typ av rollspel som användningen av reglerna ger upphov till. Av denna anledning tycks det mig som kontraproduktivt att slå vakt om något som man ändå inte med särskilt stor säkerhet kan hävda rätt till. Det skall här påpekas att jag inte har sett något sådant beteende här i Sverige, utan denna kommentar är mer en reflektion över tillståndet utomlands.
Rollspelsmakargillet skulle kunna administrera ett ”gentlemans agreement” mellan sina medlemmar om att spelregler inte kan ägas. Jag skall här poängtera att denna överenskommelse inte skulle påverka upphovsrätten i övrigt utan endast röra spelreglerna. Det skall stå varje rollspelsmakare fritt att själv råda över sina spel.
Nu skall jag helt ärligt erkänna att dessa skäl kanske inte räcker till som skäl för att dra igång en förening, något som helt säkert kräver en hel del jobb, men som sagt detta är en startpunkt för en diskussion och inte ett färdigt förslag.