Frieri med förhinder [långt]
Well, om vi ändå är inne lite på hur man friar och så…
Det var dags. Vi hade varit tillsammans i sju och ett halvt år och hade bestämt att den 5 juni 2004 skulle det ske. Så långt inget vidare romantiskt tycker ni kanske? Vänta bara…
Den 4 juni tillbringade jag med att åka runt och leta efter en mysig plats vid vattnet att fria på. Sjön av val var Roxen utanför Linköping. Jag säger er, det är klippt djävla omöjligt att komma ner till sjön! Jag åkte in på en väg och kollade. Efter diverse farande runt i det området så stannades jag av en bonde som informerade mig om att det var enskild väg och att jag inte fick fara omkring där. Efter att jag förklarat mitt ärende så mjuknade han betänkligt och föreslog att vi kunde använda hans brors brygga. Men det kändes kymigt då det mycket väl kunde komma att involvera att hans bror kom utfarande med hagelbrakaren och jaga iväg oss. Jag letade glatt vidare.
Men med tiden sjönk humöret. Varenda
dj@vla väg i området hade vägbommar. Precis var enda en, jag skojar inte! Det gick så långt att jag for in på en liten timmerväg in till en glänta i skogen och gick ned mot sjön. Men efter mer än fem minuters promenad fick jag ge upp.
Desperationen steg. Men jag skulle fria vid sjön. Så var det bara! Till sist hittade jag en väg bakom en blomsterhandel där en gammal betongpir stack ut en bit i vassen. Ha! Jag hade hittat vattnet.
Så hem igen. På den stora dagen så skrev jag ut en lapp där det stod ”vill du gifta dig med mig” direkt babelfish:at till spanska. Spansktalande på jobbet sa att det betydde ”jagar du mig”… Äh, vad tusan. Det blir nog bra. Ut till piren igen och lämna jordgubbar, lite bubbelvin och lite annat gott och sätta fast lappen under en gren.
På eftermiddagskvisten föreslog jag slugt för min blivande brud att vi skulle åka på tur. Bara kolla runt lite. Sagt och gjort. I Berg halvvägs ut till platsen så sa hon att hon var hungrig och undrade om vi kunde stanna på affären. Jag hade både snacksen ute på piren samt en mysig restaurang bokad så jag försökte avstyra det hela men då blev hon nästan sur på mig. Nåväl, så är det väl.
När vi kom till platsen så svängde jag ner ditåt och sa att vi kunde väll titta ut lite över sjön. På plats plockade jag fram en filt tänkte att vi skulle sätta oss ned. Då kommer en gammal folkabuss farande nedifrån blomsterhandeln och ut hoppar en grumsen trädgårdsmästare.
TM: ”Vad håller ni på med?!? Vad gör ni här?”
Jag: ”Vi tänkte bara titta lite…”
TM: ”Vad sysslar du med? Jag såg du var här i går…”
Jag (lätt desperat): ”Kom här lite…” *går bort ett par steg*
TM (ryggar undan): ”Vaddå? Vad…”
Jag, två och ett halvt steg bort och viskande: ”Jag tänkte fria och…”
TM: ”Oj.. Ojsan. Jag såg att du for här i går och… Jag tar vatten där nere och… Detta är privat mark och…”
Jag: *desperata valpögon!!!*
TM: ”Ja, ok…” *in i bilen och åker upp*
Ok, dags att börja andas igen. Så åter till min dam. Hon undrar förståss vad han menat med ”såg att du var här i går” men jag lyckas flaxa bort det med "förvirrad lantis" eller någonting liknande.
Jag: ”Skall vi slå oss ned lite?”
Hon: ”Tja, det är ganska kallt. Och inte direkt mysigt…”
Jag tittar mig omkring och… Hon har rätt. Det ligger en trave bildäck till höger. Ett litet fult pumphus står till vänster… Och att se vattnet är en klar överdrift. Man ser mest en massa vass… Piren ser ut som ett gammalt brofundament… Vad fan tänkte jag på? Vattnet antar jag.
Men nu är det bara att köra. Jag i princip föser ut henne på den fula betongsuggan uti vattnet och håller om henne och ser ut över… vassen… Jag tittar ner och ”får syn på” lappen.
Jag: ”Titta”.
Hon: ”Vad står det?”
Jag: ”Det är spanska tror jag. Det betyder ’vill du gifta dig med mig’”
Hon: ”Gör det? Hur vet du det?”
Jag: *faller på knä och tar fram ringen jag köpt* ”Jag bara vet det. Vill du det?”
Tack och lov så svarade hon ja. Trots mackan från berg, de fula omgivningarna (som vi skrattade mycket och gott åt både då och även i dag) och det ruggiga vädret så lyckades vi få till en mysig picknick med jordgubbar och bubbel. Middagen blev väldigt trevlig och vad vi gjorde sedan har ni inte med att göra!