Nekromanti Rostskador

[Frank_UBBT]

Som bekant vet man ju att vapen och rustningar rostar.
Här i gänget bryr sig rollpersonerna inte om att de går runt med rostiga rustningar med möglig vaddering.
En regel borde sättas in för rostskador så de inte går och ignorerar detta. Hur ska rostregler användas?
Vad anser ni passar?

 

[GrottrolletNaug]

Vapen och Rustningar rostar inte så ämlans snabbt om man utför korrekt vapen och rustningsvård.

Vapen skyddade man mot rost och dyl genom att hålla dom torra, samt att fetta in dom för att göra dom impregnerade mot vatten.
Troligtvis behandlar man rustningsmetallen på ett liknande vis och vadderingen är billig och kan bytas ut enkelt.

 

[Krille]

"Här i gänget bryr sig rollpersonerna inte om att de går runt med rostiga rustningar med möglig vaddering. En regel borde sättas in för rostskador så de inte går och ignorerar detta. Hur ska rostregler användas?"

Lösning 1: "Det är ointressant för dramat". Stoppa in vapen- och rustningsvård i samma kategori som ryktande av hästar och toalettbesök och strunta i det. Antag att det sker, helt enkelt.

Lösning 2: "Faen vad det luktar mögel" - "Öh, rosta inte på min tabard!" Mobba rollpersoner som slarvar med rustningsvård. Rollpersonerna är inte bara patologiskt våldsamma sluskar, de är smutsiga patologiskt våldsamma sluskar. Andra riddare klagar på att det luktar mögel, andra krigare gör narr av rollpersonerna som inte ens kan ta hand om sin utrustning. "Men stackars liten, mamma kan inte putsa rustningen...."

Lösning 3: "Rost i kyskhetsbältet." Minska rustningens BRYT, oåterkalleligt, med ett poäng per vecka som rustningsvård negleras.

 

[Zadrith]

Det där låter enligt min mening som ett inlevelseproblem snarare än ett regelproblem. Om du är spelledare så "straffa" dem helt enkelt med att ingen tar dem på alvar eller vill ha med dem att göra så länge de inte ger ett seriöst intryck. är du spelare så får du väl helt enkelt föregå med gott exempel och hoppas att din spelledare uppskattar det.

 

[Gunnar_UBBT]

Avvägningar

Spelande skall vara roligt, det är därför man håller på. Många av oss som spelar tycker det är viktigare att komma fram till de bärande delarna av äventyret. För att där, börja rollspela på allvar. Allt är givetvis en smaksak, där förhoppningsvis spelare och spelledare kan komma överrens om vad som är ett bra tempo. Hoppet är ju att både spelarna och spelledaren skall ha kul under spelmötet.

För mig personligen skulle jag tycka att det kändes som slöseri med speltid att påpeka att jag gör vapenvård. Är jag en soldat/krigare med hyffsat bra koll på hur jag tar hand om mina vapen förutsätter jag att detta sköts automatiskt. Det är som att en bonde skulle glömma att mjölka sin ko, eller säga åt en piga att göra detsamma. Råkar jag spela en bonde som aldrig hållit i ett svärd förrut, kan jag acceptera att SL efter några veckor i spelvärlden påpekar att mitt nya kortsvärd inte är så skinande blankt som det var och att rollpersonen börjar fundera över hur alla andra krigare lyckas gå runt med skinande vapen och rustningar hela tiden.

Själv har jag alldrig köpt vare sig havre eller hö till mina hästar. Minst lika ofta har jag glömt att köpa sadel. Att jag går till bäcken för att fylla på vattenflaskan har jag inte heller påpekat förrän spelledaren upplyser om att vi börjar närma oss ett område som ser väldigt torrt ut, och frågar hur vi tänkt lösa frågan kring vattenbrist.

För vissa spelledare anses kanske ovanstående som ett helt groteskt spelsätt. Men i vår grupp så räknar vi transport från punkt A till punkt B som mindre viktiga detaljer i det stora Äventyret. Som sagt förutsatt att inte resandet i sig är förenat med fara eller annat som motiverar ett mer detaljerat rollspelande.

En avslutande anledning till att detaljerat rollspelande av vardagliga sysslor i "medeltidsmiljö" ändå blir lite fel, är för att de flesta av oss ändå inte har den blekaste aning om hur det gick till på den tiden, eller kan ge en riktig beskrivning kring hur vapenvård m.m. går till. Vi går fram till en bardisk i värdshuset som inte finns. Beställer ett glas vin som i bästa fall är ett trästop med svagt öl. Ryktar hästen men glömmer att kratsa hovarna. Köper toalettpapper för att ha med oss ut i skogen. Fettar in vapnet men har ingen brynsten. Ja, jag tror ni börjar förstå vad jag menar /images/icons/smile.gif.

Ha kul!

/G