Rotsystem är arbetsnamnet på ett rollspelskoncept jag går och grunnar på. Tanken är "grön cyberpunk", lite swamp thing möter hellblazer och blade runner.
Nå; en grej jag funderar på är ju att jag under inga som helst omständigheter vill göra en trist miljöfabel av det hela. Ingen jävla Moder Jord som behöver räddas undan de Onda Storföretagen. Ursch och blä. Jag hatar naturen, är misstänksam mot allt som motiveras eller förklaras eller beskrivs som "naturligt" och ställer mig frågande till romanticeringen av hela skiten. Jag vill inte ha en reaktionär cyberpunkvärld. I den mån det finns en tanke på allmän moral eller budskap i spelet är det nog att det inte går att backa in i framtiden; vi kan inte "gå bakåt" för att lösa det postindustriella samhällets problem.
Nå; det här ger mig ett litet problem. Jag vet ju att jag ogillar naturen (den är obekväm, oförutsägbar, luktar konstigt och så vidare), men hur skapar man i ett rollspel en känsla av ickeromanticerad natur? Finns det några knep?
Rollspelet SUmmerland framställer den framvuxna apokalyptiska skogen som rejält farlig och förvriden, och gör detta till ett centralt tema genom att införa "sirensången", som lockar in folk och antingen dödar eller omvandlar dem till vilda monster. Skogen blir farlig och jobbig, nåt man helst skulle undvika till förmån för de täta samhällena där skogen inte har någon makt. Den riktningen kanske kan vara något; men frågan är om Rotsystems värld ska ha samma sorts rent fysiska skogsnärvaro; en tanke vore ju ett slags Judge Dredd-scenario men skog och djungel istället för fördömd jord. En annan tanke kunde vara "from beneath you it devours", för att citera Buffy the Vampire Slayer; att man har klassiska megastäder som är superhöga, och längst ner har naturen börjat ta tillbaks områden...
Har ni några tankar?
Nå; en grej jag funderar på är ju att jag under inga som helst omständigheter vill göra en trist miljöfabel av det hela. Ingen jävla Moder Jord som behöver räddas undan de Onda Storföretagen. Ursch och blä. Jag hatar naturen, är misstänksam mot allt som motiveras eller förklaras eller beskrivs som "naturligt" och ställer mig frågande till romanticeringen av hela skiten. Jag vill inte ha en reaktionär cyberpunkvärld. I den mån det finns en tanke på allmän moral eller budskap i spelet är det nog att det inte går att backa in i framtiden; vi kan inte "gå bakåt" för att lösa det postindustriella samhällets problem.
Nå; det här ger mig ett litet problem. Jag vet ju att jag ogillar naturen (den är obekväm, oförutsägbar, luktar konstigt och så vidare), men hur skapar man i ett rollspel en känsla av ickeromanticerad natur? Finns det några knep?
Rollspelet SUmmerland framställer den framvuxna apokalyptiska skogen som rejält farlig och förvriden, och gör detta till ett centralt tema genom att införa "sirensången", som lockar in folk och antingen dödar eller omvandlar dem till vilda monster. Skogen blir farlig och jobbig, nåt man helst skulle undvika till förmån för de täta samhällena där skogen inte har någon makt. Den riktningen kanske kan vara något; men frågan är om Rotsystems värld ska ha samma sorts rent fysiska skogsnärvaro; en tanke vore ju ett slags Judge Dredd-scenario men skog och djungel istället för fördömd jord. En annan tanke kunde vara "from beneath you it devours", för att citera Buffy the Vampire Slayer; att man har klassiska megastäder som är superhöga, och längst ner har naturen börjat ta tillbaks områden...
Har ni några tankar?