Nekromanti Round 2

[God45]

Handen bryter jorden abrupt under den blixtrande himmelen och en bruten, blödande arm pressar sig upp efter den. Skepnaden som drar sig upp ur graven bland bergen släpar sig upp till ytan innan den ramlar över på sidan, hostar ut jord ur sina lungor och står på alla fyra skakandes i nästan en hel minut innan den klättrar upp på sina två fötter. En ryckig hand tar tag i svärdet som hänger och dinglar i två läderrämmar vid skepnadens sida och drar det. Vapnet höjs mot himmelen och efter ett par tunga andetag kommer vrålet. Primal vrede, smärta och hämndlystnad ekar mellan bergstopparna.

Bakom skepnaden stiger två kvinnor ut från en ljusstråle, en av dem klädd i skinnande rustning och den andra av dem i en vit klädnad. Kvinnan i rustning slänger en blick på skepnaden som mer och mer börjar se ut som en alv. "Jag sa till dig att försöka bättra dig innan du dog, men lyssnade du?" Alven ser tillbaks över axeln på kvinnan med ögon som fortfarande håller på att läka ihop, "Jag ångrar inget."

Under tiden har formen av en dvärg smygit sig upp på gruppen. Formen verkar ha kommit upp ur stenen som formar berget i sig och bli mer kött och mindre ursten med varje steg. "Så ni fick alla samma uppdrag som jag?", kvinnorna nickar. Alven säger bara, "Inte ett uppdrag, en deal.", och de andra nickar.

Där är en stunds tystnad och sedan börjar det lilla sällskapet gå ner mot vägen som leder bort från bergen som om de alldrig gjort något annat. Efter ett litet tag suckar dvärgen, "Det är skönt att ha gruppen sammlad igen."


Ibland har man en TPK. Finns inte chansen att ha det så försvinner spänningen med rollspel. Det finns många sätt att ta sig vidare från en TPK. Ibland skapar man en ny grupp, ibland äventyrar man vidare i dödsriket och ibland startar man bara en ny kampanj.

Men ibland är man mer fäst vid karaktärerna än kampanjen och gruppen vill utforska dem vidare. Så här är mitt förslag... Det tar 100 år, kanske mer men sedan kallas de tillbaks för ett uppdrag de är speciellt ämnade för och i utbyte mot att de tar hand om problemet så får de ett nytt liv. Vem ger dem chansen? Kanske en ande som uppfyller en önskan, kanske karaktärernas gudar eller kanske någon annan.

Så, vad tycks?

 

[.113]

Äsch, jag trodde ju det skulle komma någon sorts monsterform av alven

Jag gillar tanken ändå, däremot gillar jag mer tanken på någon sorts djurkyrkogården variant nästan.. (NÄSTAN!)... Typ att man behöver alven för att göra något, man väcker upp alven. Alven har samma minnen som förut. Men något är lite off. Lite mer känslokall kanske, ett litet leende som inte känns helt äkta, ett skratt som klingar falskt och inte alls med samma tryck och värme som förut. Något i blicken som antyder att denna varelse sett mer än vad någon levande gjort.

Jag har aldrig egentligen varit ett stort fan av Resurrectspells men nu å andra sidan med det i bakhuvudet så låter det ju mycket roligare. "Vi kastar ressurection på honom" SL: "Ja... Mwahahaha... Gör det. Snälla..."

jag har själv låtit spelare få en chans att komma tillbaka, t.ex. när halva gruppen dog (2st..) pga att de bråkade om vem som skulle fly sist... Då kom de till en mörk väg och kände olika känslor åt olika håll, sen fick de gå omkring lite och den enda kom fram till typ dödsriket och blev tjänare åt dödsgudinnan + halvt odöd (höll lustigt nog på dö när hon vaknade upp för alla stod lutade över henne och hon hade dödliga sår på sig, så när hon sedan tog ett djupt andetag och satte sig upp höll de på döda henne igen )

Den andre däremot tog fel väg å fick det tuffare, mötte massa moraliska dilemman längs en trapp uppåt och föll precis på mållinjen och vaknade som en ond ande istället Det gick från "du har chansen att bli återuppväckt" Till "ok, nu kommer du tillbaka som en ond eller hjälpsam ande" och sen "jahapp, tyvärr.."

Spelaren fick istället köra "the bad guy" som de egentligen jagade, som egentligen bara var en kringresande magiker som sedan pillrade lite för mycket i ruinen de tog skydd i och blev besatt av en tusenårig ondskefull alvmagiker.. Det bästa med det var när en av spelarna, efter de börjat lita på honom (ironiskt nog just före han blev besatt) reagerade på när han sa något med "Alltså, du såg så sjukt ond ut när du sa det där".

SL glad.

Men för att återgå till orginaltanken, det är inte alls en dålig tanke, speciellt om alla är peppade på karaktärerna. Det går ju dessutom, beroende på hur snäll man är, att förvrida på en massa sätt.

Visst, det är ett ondskefullt hot på g, gruppen får chansen att stoppa det.. Men å andra sidan är det en annan djävul som vill ta över världen, förstöra den eller whatever.. Som väckte upp dem för att stoppa sin rival.

Eller bara för att de ska vara skyldig dem en tjänst.. Eller liknande. Behöver ju inte vara de snälla gudarna som väckt upp dem. Då har de ju ett konstant sidemission att bryta sig lös.