Rymdhistoria
"Jag har hört talas om en kille som tappade sin handske under en rymdpromenad."
Nästan, men inte riktigt. Det enda tillbud av den sorten som jag har hört talas om var under förberedande experiment inför Gemini, som man mest hörde talas om på grund av det spektakulära som hände under trippen då handsken lossnade. Jag kommer inte ihåg killens namn, men vid tillfället satte han värdsrekord i högsta fallskärmshopp någonsin.
Experimentet var till för att utvärdera Gemini-astronauternas rymddräkt, och det gjorde man genom att sätta en frivillig person i en liten kabin under en jättelik gasballong som steg upp till ca 60-80 km höjd. Under ett av dessa experiment lossnade handsken. Testpiloten i fråga fick en hel del frost- och tryckskador i handen, men han satte värdsrekord i högsta fallskärmshopp. Två månader senare stack Alan Shephard upp i första Gemini-kapseln till ca 160 km höjd, och strax efter det gick John Glenn upp i omloppsbana i tre varv.
Det är iofs möjligt att någon ryss har råkat ut för ett handsk-tillbud, men jag har inte hört eller läst om något sådant. Ryssarna hade ju en tendens att hemligstämpla allt, något som iofs amerikanerna också hade, så det kan ha hänt ett sådant tillbud som blivit hårt hemligstämplat.
"Den frös inte till is på en sekund, eftersom det inte finns något som kan ta upp värmen från handen. Enda sättet på vilket den kan kylas av är genom strålning, och det går väldigt långsamt. Det lät vettigt när jag hörde det, men enligt Krille ska det alltså gå att förfrysa sig även GENOM dräkten? Men vakuum har väl ingen värmekonduktivitet? Är det så att värmeförlust medelst strålning egentligen går väldigt fort, eller spelar det ingen roll att värmeenergin inte har någonstans att ta vägen?"
Nja, värmeavstrålning går ganska fort. Vi strålar ganska mycket värme. Orsaken till att vi överlever så bra är att värme även strålar in på oss under normala förhållanden. Även nattetid finns det en hel del värme lagrat i luften (som leder värme skitdåligt) som strålar in på oss.
Sen, som sagt var, så läcker dräkten, inte bara luft utan även en del av värmen i den luften, och detta är den stora värmeförlusten. Man har gjort en avvägning och kommit fram till att det är enklare att tillåta det värmeläckaget och kompensera för det, än att bygga en helt tät dräkt. Framförallt skulle astronauten inte kunna arbeta i en helt isolerad dräkt.
"Alltså innebär det samma tryckförändring att simma upp från tio meters djup, som att kliva ut ur luftslussen. No biggie... Eller är det illa för att det går så mycket fortare?"
Det är en kombination. Explosivt tryckfall är inte bra. Sedan är det, vad jag har förstått, inte bara en skillnad i form av differens mellan lufttryck, utan att även kvoten ska vara inblandad på något sätt. Att stiga från 100 meters djup är en tryckförlust på 90%, medan att stiga ut ur en luftsluss är en tryckförlust på 100%. Fast här är även expertisen osäker, vad jag har hört. Explosivt tryckfall har inte inträffat så ofta genom rymdfartshistorien.
"Vad dör man av om man blir spacad? Tryckförändring, förfrysning, eller rentav syrebrist?"
Alltihop, plus uttorkning. Enligt vissa källor kan det dock ta ett tag - fem mycket plågsamma minuter eller så - men andra källor säger att det bara tar någon minut.
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
