Rymdspioneri

[entomophobiac]

Semester har lett till en insikt om vad jag vill spelleda härnäst!

Jag låter två omslag illustrera:



Vi tänker oss Expanse innan allt blir rymdopera: solsystemet är oroligt men krutdurken har inte tänts än. Tre grupper med starka åsikter kallkrigar mot varandra och har gjort under en rätt lång period.

Här finns rollpersonerna — en grupp frilansande spioner som försörjer sig på att sälja information till högstbjudande. Det handlar om att infiltrera, hacka, luska, och rapportera. Att anta falska identiteter, genomföra storslagna operationer, och att komma undan med bytet efteråt.

Hur låter detta?

Hur hade ni tänkt er att detta börjar?

Vilka rollpersoner borde vara med?

Finns det beståndsdelar av spioneri som gör sig extra bra i rymden? Extra dåligt?

James Bond eller Jason Bourne?

 

[lupmet]

Brasklapp: Jag känner inte till Expanses värld.

Vad är rollpersonernas motiv? Ren profit (kan handla med alla) eller försöker de navigera i politiken också? En idé är att låta de komma ifrån en liten pytteplanet/rike/... som högst ogärna vill dras in i kriget, de är halvofficiella representanter så de har kontakter till den egna regeringen men är inte statsanställda. Jämför om kampanjen hade utspelats under Andra Världskriget och rollpersonerna var svenskar; de kunde vara företagsrepresentanter som vill sälja kullager och verktygsdetaljer till de allierade men samtidigt till axelmakten – gruvor och fabriker skall helst inte bli bombade eller invaderade av någon part. Ena sidan hittar fakturor som visar på att de har sålt till andra sidan, rollpersonerna försöker förklara bort det med att de har sålt saboterade delar och att de inte alls kollaborerar med andra sidan, varpå andra sidan tycker "vafalls!? har vi fått saboterade komponenter!?", osv.

Som frilansande spioner behöver de dra en fin gränslinje mellan vilken info de ger till vilken part samtidigt utan att favorisera någon part – samtidigt som de behöver all info de överhuvudtaget kan lägga vantarna på för egen del för att få reda på om den egna täppan kommer förvandlas till ett slagfält. Det get dem ett incitament till att försöka få fram mer info från alla parter och inte i praktiken välja sida (vilket jag tror många spelargrupper gör).

Jag vet inte hur rymdfarten fungerar, men jag har alltid tyckt det borde vara lätt att hitta ett rymdskepp i rymden (svårt att inte stråla i något frekvensband) men avstånden gör det opraktiskt att jaga ikapp. Överraskningsanfall i interstellär rymd verkar lite otroligt (om banditerna kan gömma sig med sin cloaking device, varför har inte alla alltid den manicken påslagen?)... Men i asteroidbälten dit många åker är mer sannolikt. Beroende på hur hård SF ni har tror jag just kommunikation mellan planeter är det viktiga. Vilket går fortast? Radiosändning eller en autonom, flygande brevlåda?

Jag är ingen jättestor beundrade av Alistair Reynolds böcker, men han har tänkt till kring en del teknik och dess effekter: om du jagar efter ett annat rymdskepp och ni båda rör er nära c, om då den jagade slungar ut en sten bakåt kommer den farande emot jägaren i nära c. Den som jagar har då inte många sekunder på sig att upptäcka detta samt vidtaga motåtgärder. Eftersom jägaren färdas i nära c kan den t.ex. inte använda laservapen för att skjuta sönder stenen i fråga. Att göra en tvär gir betyder acceleration åt sidan, effekten på de som sitter i rymdskeppet ges av F=ma. Effekten av att krocka med en liten sten ges av E=mc².

 

[entomophobiac]

Beroende på hur hård SF ni har tror jag just kommunikation mellan planeter är det viktiga.

Expanse är hyfsat hårt och utspelar sig endast i vårt egna solsystem med lite utspridda kolonier. Det enda uppenbara avkallet på "realism" är Epstein-motorn, som är en högeffektiv fusionsmotor som gör det möjligt att bränna mellan planeter i direkta Brachistocronbanor utan att behöva släpa med sig flera gånger sin vikt i reaktionsmassa eller stänga av för att inte smälta.


Brachistocrone transfer

Gillar verkligen tankarna kring motivation och olika varianter av målsättningar! Tror jag får börja med att uppfinna lite olika grupperingar och fundera på vilka parter det är som faktiskt betalar, men till att börja med är jag nog som mest intresserad av att göra rollpersonerna till en grupp hyfsat cyniska outsiders som inte direkt tillhör någon särskild sida själva.

Dock en bra poäng om att spelare gärna väljer sida.

 

[entomophobiac]

Älskar i alla fall hur GURPS Espionage introblurb beskriver spioneri:

In the world of the spy, nothing is as it seems. Your closest friends are your enemies; every plot has a hidden agenda; fact is stranger than rumor, and no one can be trusted. Anyone who enters the deadly world of espionage must have the sharpest wits, the best equipment, and the most complete information. Only the truly brave and cunning will live to see their next mission . . .

Och tänk då det hela IN SPACE!

Har bollat lite med gruppen också, och ett par saker har kommit upp:

• Gruppen bör inte ha ett eget rymdskepp. Att infiltrera skepp och stationer bör vara vad det hela kretsar kring, istället för att utveckla ett eget skepp.
• Det öppnar upp för att någon befinner sig på Plats/Skepp A för att uppnå Mål 1 medan någon annan befinner sig någon annanstans för att uppnå Mål 2. Split-party spelande helt enkelt. Spännande när varje delmål blir en dominobricka som måste falla för att leda vidare...
• Tillit, hemligheter, information, etc - perfekt grogrund för gruppkonflikter och CvC!

 

[JohanL]

En av de viktigaste sakerna att välja är om verksamheten är amoralisk eller ej. The Expanse i sig är tydligt inte det - det är inte så att Holden et consortes behöver undra om de är på den dåliga sidan. Många andra spionagespel har motsvarande lösning - James Bond är, tja, James Bond, i Night's Black Agents är det inget snack om att vampyrerna behöver dödas, och så vidare. En hel del spelare tycker inte om att inte vara The Good Guys, men det kan skifta per grupp.

 

[entomophobiac]

En hel del spelare tycker inte om att inte vara The Good Guys, men det kan skifta per grupp.

Jag är en ond cynisk människa, så när jag spelleder finns det aldrig en tydlig "god" sida.

Stor del av varför jag inte är kompis med klassisk fantasy.

Mina spelare är vana vid detta, hur som helst.