Nekromanti Söker information om de unga gudarna

Xenu

Veteran
Joined
11 Jan 2001
Messages
59
Jag köpte just Drakar och Demoner Gigant. Där nämns att Gadrim Drakmästare tror på Sholak, de unga gudarnas övergud. Denna Panteon nämns även i "Ereb Altor"-boxen.

Tyvärr har jag inte Kandra.
Kan någon vara snäll och berätta lite om Panteonen i fråga?
 

Labol

Veteran
Joined
27 Jun 2002
Messages
42
Här kommer en presentation av de unga gudarna som de beskrivs i Kandra.
De unga gudarna
De unga gudarna består av många olika gudar som enligt tron störtade de gamla gudarna.
De troende finns främst i Berendia.

De viktigaste unga gudarna är:
Sholak, anfader, solens, vishetens och magins gud. Det var Sholak som gav kunskap om magin till människorna, och han vakar över magikerna så att de använder sina krafter på ett gott och vist sätt.
Sankam, atmosfärens gud. Han är vildsint och lynnig, lekfull och tanklös.
Visha, jordbrukets gud.
Ninnave, fruktbarhetens gudinna, Vishas gemål.
Kushta, dödsguden. Väktare va dödsriket.
Kartov, ödesguden. Vakar över ordning och balans i världen.
Eilana, mångudinnan. Råder över natten och det som händer då.

Sholak
Solens, ljusets, vishetens, kunskapens, sångens och musikens gud. Han är den högste av gudarna och tillbes som anfader. Han är aldrig snar att hörsamma böner, och bryr sig mera om gudarnas egna mellanhavanden än om människornas.
Symbolen för Sholak är solstjärnan, en solspegel omgiven av en strålkrans, och man kan känna igen hans präster på deras klädsel: en enkel tunika, en ärmlös robe av oblekt bomull och ett bälte färgat efter rang. Prästerna förrättar sitt värv i tempel tillägnade Sholak, och som ligger i eller nära en stad.
Till Sholak offrar man det dyrbaraste man har, sin tid. Det sker ofta genom körsång i templet, eller sång varhelst man råkar befinna sig. Middagsminuten, den minut på dagen då solen står som högst, är speciellt helgad åt Sholak, och den ängar man åt tyst bön, men man brukar kunna göra undantag för situationer man inte har kontroll över, och t.ex. rädda sitt eget eller andras liv räknas som viktigare än böner.
Sholak är magins gud, och är den som bestämmer om nya magiska formler ska få komma mänskligheten till del. Han är den yttersta trollkarlen. Sholak är bror med Sankma.

Präster
Klädsel: : en enkel tunika, en ärmlös robe av oblekt bomull och ett bälte färgat efter rang.


Sankma
Luftens och himlens gud som regerar över vindar och stormar. Han är omdömeslös och helt fri från hämningar, och spelar ofta spratt med Visha genom att skingra hans regnmoln. Han hörsammar inte böner så ofta som andra, men när han gör det bjuder han verkligen på sig själv, och verkställer önskningarna i övermått. För att hantera vinden använder han en ”vindskyffel” med skaft av åtta träslag vridet i spiral, och ett blad av kristall, allt sammanfogat med beslag av silver.
Symbolen för Sankma är ” mannen med vindskyffeln”, en mycket stiliserad men ändå distinkt figur. De som tillber honom bär den där de tycker den passar: graverad på broscher, ringar, knappar och vapen, målad på redskap och verktyg, eller broderad på kläderna.
Sankmas präster går klädda i en ljusblå fotsid tunika och en ljusblå robe, och bär till detta en vit halsduk och en blå toppig hätta. Inga regelrätta tempel byggs för Sankma, utan man samlas istället på den högsta bergstoppen med fri utsikt i närheten. Man offrar rökelse till Sankma, eller sätter upp höga, smala fanor med böner eller helt enkelt med symbolen ” mannen med vindskyffeln”.
Den andra vecken i den femte månaden, när vårvindarna leker, håller man en drakfest till Sankmas ära. Alla barn liksom vuxna, flyger drakar och ser vem som kan komma högst. Drakarna är oftast gjorda för att likna örnar, den fågel som är Sankmas personifiering. Och det är nämligen sagt att när Sankma besöker denna världen sker det i skepnad av en örn.
Vid höstdagjämningen inträffar den andra stora högtiden under Sankma-dyrkarnas år. Då ska själen lugnas och renas genom att man står på en hög punkt och låter vinden blåsa runt en. Man säger att oro och strid ” blåser bort” ur själen. När det inte blåser på höstdagjämningen anses det som ett säkert tecken på att Sankma är missnöjd.
Eftersom Sankma är vindguden, är han också alla fåglars gud, och hans präster har mycket nära kontakt med alla slags fåglar. Detta gör att inga fåglar någonsin anfaller en Sankma-präst. Skulle någon försöka få sin tränade jaktfalk att försöka anfalla en Sankma-präst, är det istället mycket sannolikt att falken betraktar det som ett svek från sinherres sida, och lämnar honom för gott.

Präster
Klädsel: Sankmas präster går klädda i en ljusblå fotsid tunika och en ljusblå robe, och bär till detta en vit halsduk och en blå toppig hätta.


Visha
Jordbrukets och regnets gud, och hans symbol är vattendroppen. Han ser till att jordbrukarna får sin skörd. Hans präster, som enbart är män, går klädda i en mörkröd kraftig tunika och byxor, hatt och stövlar eller sandaler.
På tacksägelsedagen, som infaller på hösten när skörden är bärgad, bränner man odlade grödor som offer åt Visha. Bönderna lägger ¼ stop säd (ungefär 2.5 dl) för varje medlem i familjen och många odlar offersäd i en speciell täppa om de inte har åkrar. Under resten av året offrar man av sitt dricksvatten, ofta buret till templet i en specialtillverkad bägare av silver. Finns inget tempel inom rimligt avstånd offrar man vattnet genom att hälla en skvätt på marken under en kort bön alldeles innan man ska dricka.
På våren, under själva sådden, håller prästerna på med ritualer dygnet runt för att den kommande skörden ska bli bra. De bönder som omfattas av dessa välsignelser kan räkna med att få en skörd 15-60% (3T4x5%) större skörd än de som odlar utan gudarnas välsignelse. Visha har Ninnave som gemål.

Präster
Klädsel: Hans präster, som enbart är män, går klädda i en mörkröd kraftig tunika och byxor, hatt och stövlar eller sandaler.


Ninnave
Fruktbarhetsgudinnan, och gudinna för kärleken, mödrar och äktenskap. Barnen beskyddare och Vishas gemål. Ninnave hjälper Visha att få allt att växa. Hennes område är boskapen, och hon ser till att den förökar sig.
Hennes prästinnor, för det finns inga manliga präster, går klädda i blus och kjol av oblekt linne och en blå gördel ned röda broderier, och bär grå yllemantel över det. Hennes symbol är järnkitteln och hemmets härd är hennes altare. Prästinnorna bär en brosch av järn i form av en kittel för att hålla ihop manteln.
Ninnave skyddar huset mot eld, så när man gör upp eld ber man en bön till Ninnave. Och är hon ens skyddspatron ser man noga till att man håller efter elden. Elden är Ninnaves gåva till människorna, men hon blir ond om man slarvar med den. På våren, då kreaturen föder, samlar man ihop stora vårdkasar, som man tänder för att hylla Ninnave.
I alla städer, och ofta i större byar, har prästinnorna härbärgen med kapell i huset, och det vanligt att man offrar (ger en allmosa) till det. Härbärget idkar välgörenhet, och ger husrum åt vandrare och andra vinddrivande existenser. Dessutom finns det alltid plats att tillbe Ninnave i Visha-templen.
Hennes prästinnor strövar omkring mycket, men samlas här och var i klosterliknande tempel. Det är Ninnaves prästinnor som förrättar alla vigslar. Äktenskap är vanliga mellan Ninnaves prästinnor och Visha-präster, och det gifta paret ger sig ofta i väg till någon by för att där bygga ett Visha-kapell och där öppna ett härbärge.
Under kreaturens brunstperiod, som vanligtvis infaller under senhösten, vandrar prästinnorna runt bland böndernas gårdar för att välsigna djuren. En sådan välsignad betäckning blir då fruktsam i 60% av fallen, mot 25% annars.

Präster
Klädsel: Hennes prästinnor, för det finns inga manliga präster, går klädda i blus och kjol av oblekt linne och en blå gördel ned röda broderier, och bär grå yllemantel över det. Hennes symbol är järnkitteln och hemmets härd är hennes altare.


Kushta
Dödsguden och väktaren över dödsriket. Han är den som tar hand om de döda, och han vill inte att de döda ska lämna hans rike. Han har dessutom mycket bestämda åsikter om vem som hör hemma där. Människor ber till honom för att ge de döda frid; han motsätter sig bestämt tillståndet ”odöd” hos människor.
Kushta väger själen när den döde skall in i dödsriket, och placerar honom i ett av länderna där. Beroende på ceremonin vid begravningen tar det olika tid för den döde att nå ”Livets Våg” (från 1 vecka till 5 år). Livets Våg har också blivit symbolen för Kushta.
Kushtas tempel är oftast mycket rikt smyckade, vilket hör samman med att de offergåvor (guld, ädelstenar och dyra möbler) som lämnats av de efterlevande används till detta ändamål.
Kushtas präster fyller en mycket viktig funktion i det dagliga livet, eftersom det är de som tar hand om de döda och tröstar de efterlevande. De klär sig i en brun kortärmad tunika med svarta band över en linneskjorta, bruna byxor och svarta stövlar.
Den 63:e natten efter höstdagjämningen (den 26:e dagen i den elfte månaden) högtidighåller man minnet av sina bortgångna anhöriga, tänder ett ljus för deras själar och ber till Kushta att de ska få ro i dödens rike.
Kushtaprästernas avsky men också deras makt över odöda visar sig så att de har förmågan att strida andligt med dem. Då träder de för några minuter in i det andliga planet, och deras INT fördubblas. Sedan bekämpar de den odöde med INT mot INT. Varje SR får de två stridande varsin chans att övervinna motståndaren på motståndstabellen. Lyckas försöket har motståndarens INT har motståndarens INT minskat med 1T4 poäng. När INT når 0 har dess innehavare dödats/förstörts/fördrivits/lagts till vila. När prästen träder ut ur det andliga planet, sjunker hans INT till sitt ursprungliga värde, eller står kvar om det är lägre (prästen återfår då 1 INT-poäng per dygn han vilar). En präst kan bara träda in i det andliga planet en gång per dygn, och bara om hans INT är opåverkad.
Kushta-prästernas förhållande till dödsängeln är komplicerat. Dels går dödsängeln Kushtas ärenden, och hämtar in de som är vigda åt döden, men han lyder också andra makter. Därför har dödsängelns skräckinjagande förmågor ingen som helst verkan på Kushta-präster, men de har å andra sidan ingen rätt att lägga sig i dödsängelns förehavanden.

Präster
Klädsel: De klär sig i en brun kortärmad tunika med svarta band över en linneskjorta, bruna byxor och svarta stövlar.


Kartov
Ödesguden, och guden för eder, ordning och profetior. Han är balansens gud, och favoriseras därför av munkar. Hans präster är också munkar, och de går klädda i brun eller svart kåpa och sandaler. Man kan dock känna igen dem på att de bär en skarabéformad brosch för att hålla ihop kåpan. Skarabén är Kartovs symbol.
Skillnaden mellan en vanlig munk som tillber Kartov och hans munkpräster är att prästerna aldrig får bruka våld. Prästerna måste genom sina ord och genom orden enbart bringa ordning i denna världen. De anlitas ibland som rådgivare när etiska mål skall avgöras i Berendias domstol.
Kartov kallas ”domaren”, ”bödeln” och ”benådaren”, men också ”drömgivaren”, för han fördelar nattens drömmar, både sanndrömmar och mardrömmar. Kartov är även gud för chansen eller lyckan och han kan lägga tur eller otur på dem han tycker men han är dock aldrig orättvis.
Kartov brukar ibland stå bredvid Kushta vid Livets Våg.
Inte heller Kartov har några regelrätta tempel. Istället brukar klostren betraktas som hans heliga byggnader, och där finns alltid ett litet kapell tillägnat honom. Annars håller man ofta till i skogsgläntor, och det är inte sällan man hittar en Kartov gudabild i en annars helt obebodd skog.
Till Kartov offrar man en nyplockad blomma, helst en ros. Offret går helt enkelt till så att blomman läggs framför Kartovs bild. Ingen bön sägs i samband med offret, utan en tacksägelse att få tjäna honom.
Kartovs munkpräster kan instinktivt känna om man ljuger eller talar sanning. Den som ljuger för en Kartov-präst måste övervinna prästens INT med sin egen INT på motståndstabellen för att bli trodd, annars vet prästen direkt att man ljuger. Men märk väl att prästen inte känner sanningen eller varför man ljuger, bara att man gör det.
Munkprästerna och andra munkar som tjänar Kartov kan ibland få så kallade ”synska drömmar”. Det är Kartov som genom dem meddelar sig med denna värld. Drömmarna varierar från klara, lättförståeliga instruktioner till dunkla, svårtolkade allegorier. En munk kan också söka svar i dessa drömmar genom att fasta och meditera. Förr eller senare brukar ett transtillstånd inträda och munken får synska drömmar. Detta är dock en osäker metod, eftersom Kartov bara ger synska drömmar till dem han tycker är värda det, och det har hänt att munkar fastat i veckor utan att få synska drömmar.

Präster
Klädsel: Hans präster är också munkar, och de går klädda i brun eller svart kåpa och sandaler. Man kan dock känna igen dem på att de bär en skarabéformad brosch för att hålla ihop kåpan. Skarabén är Kartovs symbol.


Eilana
Månen och nattens gudinna. Gudinna för tystnaden och det lönnliga verkandet.
För Eilana och hennes tillbedjare är natten och mörkret inget skrämmande, utan de betraktar det som en vän: ”kan du inte se i mörkret, så kan du inte heller synas”. Hon tycker om, värnar och belönar finess och skönhet i utförandet av en handling, och ogillar skarpt brutalitet, grymhet och tortyr.
Helt naturligt är det månen som är symbolen för Eilana, en månskära i första kvartalet (som också är symbolen för silver). Till Eilana brukar man offra elegant överkomna föremål. Det sker i ”enrum” och bönen som åtföljer offret innehåller en redogörelse hur föremålet anskaffades. Hennes tempel är aldrig dolda, men genom tillbedjarnas absoluta tystnad vet ingen utomstående vad som händer där. Det är stora hus, osmyckade utanpå, vackert dekorerade med offergåvor inuti. De ligger vanligtvis i städer och sällan fritt i naturen, och har mängder med lönngångar och hemliga portar.
Eilana avbildas i en helt svart klädnad, ett slags kappa med huva, med svart hår, blek hy och mörkblå ögon. Hon bär då smycken av platina och diamanter, och har en svart panter i ett silverkoppel vid sina fötter. Prästernas och prästinnornas klädnad liknar denna: en svart robe med silverkanter och ett pannband av silver med en månsten mitt fram. De blir också lätt vänner med svarta pantrar och har ofta sådana som husdjur, och som vakter i templet. En panter som anfallet en Eilana-präst kan helt plötsligt tappa intresse för anfallet och istället lägga sig ned vid dennes fötter för att bli kliad bakom öronen (slå 4 eller lägre på 1T20 för att detta ska hända; ett slag varje SR till det lyckas förutsatt att prästen endast parerar och inte anfaller under samma SR).
Vid fullmånens uppgång samlas alla hennes tillbedjare på templets gård eller tak, och betraktar under djupaste tystnad hur månskivan stiger upp på himlavalvet. Ungefär två veckor senare, under nytändningen (den natt då månen är ny, och alltså inte syns) ökar prästernas STY, SMI och KAR, och de färdigheter som har dessa som grundegenskap, med 1T4.
Att varulvar förvandlas från människor till sin vargskepnad under fullmånen är ju allmänt känt, men dessa har inget som helst att göra med Eilana eller hennes representation av månen. Det är helt enkelt så att varulvsförbannelsen är kopplad till ett regelbundet återkommande fenomen. Den skulle inte vara tillräckligt grym om den var permanent, eller uppträdde så sällan som en gång om året, och en så mäktig förbannelse som gör att förändringen sker, säg, varje natt, har hittills endast åstadkommits med onda gudars hjälp. De Unga Gudarna lånar sig inte till sådant.
Helt naturligt dyrkas Eilana av tjuvar och de har därigenom antagit ett slags hederskodex, som de självpåtaget måste följa. Denna kodex finns inte nedtecknad, men går i korthet ut på att man aldrig får döda bröder och systrar i sekten, att alltid måste ge sina motståndare en chans att överleva om de förtjänar det, eller döda dem smärtfritt.
Koden säger också att ett löfte till Eilana är lika bindande som en ed, och den kan inte upphävas med mindre än att förutsättningarna för löftet avslöjas som falks. Mer än en gång har det hänt att den som brutit ett löfte de påstått varit osant funnit att Eilana vidtagit nödvändiga mått och steg för att straffa honom.

Präster
Klädsel: En svart robe med silverkanter och ett pannband av silver med en månsten mitt fram.


Delitha
Delithaorden grundades år 227 eO av en kvinna som i en uppenbarelse av den Berendiska gudinnan Delitha hade uppmanats att grunda en orden för att ta hand om de svaga och sjuka. Delitha är en mindre känd halvsyster åt Ninnave, som inte allmänt accepteras av de som dyrkar ”de unga gudarna” som gudinna.
Delithaorden tar emot både kvinnor och män, men enbart kvinnor kan komma längre än den invigdas grad inom orden. Eftersom orden bedriver magikerundervisning krävs också att den sökande klarar eller klarat av ett inträdesprov motsvarande till en magikerakademi. Deras ordensklädsel är omfångsrika, fotsida vita klänningar med två långa ordensband som hänger runt halsen ner längs klänningen, fastgjorda med ett snörbälte vid midjan. Färgen på ordensbandet visar vilken grad inom orden som prästinnan har uppnått. Mitt på klänningen kan det finnas ett broderat emblem i form av en växtranka som formar ett "D"” ”eras hår är utslaget och når till axlarna. På hjässan har de en krans av kungslöv.
Grader inom Delithaorden är följande, i stigande ordning:

Gul: Novis
Blå: Invigd
Grön: Livgiverska
Röd: Prästessa
Purpur: Helgad

Denna orden är mycket liten och okänd bland allmänheten. Det finns fyra Delithatempel i Berendia, och ett i Felicien. På grund av att befolkningen av hävd har varit mycket tveksamt inställd till denna påstådda halvsyster till Ninnave finns det inget tempel i Kandra. Delithadyrkarna har ständigt fört en kamp mot gudinnans halvbror, Zeeris, som kallas ”Den västra vägens apostel”. Tyvärr har denna kamp inte gått särdeles bra, och idag har ”Den västra vägens apostel” prästerskap fler lärljungar än Delithaorden.
Delithaprästinnor är animister, mentalister eller bäggedera. Som fullt initierad prästessa får Delithadyrkerskan lära sig besvärjelsen ”Avslöja svartpräster”. Denna besvärjelse kan läggas på en varelse och avslöjar genast om varelsen har intimt samröre med svartprästerna. Besvärjelsens effektgrad måste övervinna varelsens PSY-grupp på motståndstabellen

Präster

Klädsel: Deras ordensklädsel är omfångsrika, fotsida vita klänningar med två långa ordensband som hänger runt halsen ner längs klänningen, fastgjorda med ett snörbälte vid midjan. Färgen på ordensbandet visar vilken grad inom orden som prästinnan har uppnått. Mitt på klänningen kan det finnas ett broderat emblem i form av en växtranka som formar ett "D"” ”eras hår är utslaget och når till axlarna. På hjässan har de en krans av kungslöv.

Hoppas detta är till användning.
 

Pazuzu

Warrior
Joined
1 Aug 2000
Messages
225
Location
Stockholm
Scanner?

Undrar mest hur du fick in det i datan. OCR?
Hoppas för guds skull att du inte skrev det för hand... :gremsmile:
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,267
Location
Helsingborg
OCR suger.. Labol skrev nog in den

Fråga till [color:blue]Labol</font color=blue>..
Varifrån fick du informationen, särskilt den om Delitha som jag inte känner igen alls?

~[color:448800]Han</font color=448800> hade skrivit in kortvarianten av det hela men tog genast bort det inlägget när [color:448800]Han</font color=448800> såg [color:blue]Labol</font color=blue>s text
 

Labol

Veteran
Joined
27 Jun 2002
Messages
42
Re: OCR suger.. Labol skrev nog in den

Denna gudinna förkommer i äventyret Enhörninghornet som utspelas i Berendien, och största delen i Kandra. Ett ganska bra äventyr.
 
Top