AliceInF-UpLand
Veteran
- Joined
- 21 Jul 2010
- Messages
- 10
Hej,
Jag söker tre testspelare till mitt engångsscenario. Jag har tidigare SLat Lajv, men vill lära mig att SLa bordsrollspel, därför har jag nu försökt snickra ihop ett scenario. Men jag vill som sagt prova av det på en grupp över nätet innan jag kör det på en grupp IRL. Några som kan tänka sig vara testkaniner?
Nedan följer mer info och en stämningstext.
<div style="text-align: center">Det innersta rummet</div>
<div style="text-align: center">
</div>
<div style="text-align: center">”Det innersta rummet” är ett friformsscenario i gengren mystik/ lättare skräck. Jag har inspirerats av bl.a. H.P Lovecraft, Cluedo och stämningen i filmen The Others. Det bjuds på klassisk herrgårdsmiljö med knakande golv och fotogenlampor i mörkret. Mysgotik med andra ord. Samt en stor dos ockultism och lättare psykologisk skräck.
Anpassat för en till två kvällar och tre spelare. Anmälan via: aliceinf-upland@hotmail.com.</div>
Nikolaus Grips dagbok, 9/12 1884, Polmark (i blivande Finland), Ryssland.
Redan när jag tog första steget över herrgårdströskeln kände jag att det här var ett dåligt påfund. Men vad skulle jag ha gjort? Skymningen var på intåg och mitt hem ligger i Sverige, en veckofärd bort. Jag visste att under natten skulle snöfallet göra alla traktens färdvägar obrukbara. Bakom mig ligger miltals av urskog, kala ängar och snö som aldrig tycks sluta falla. Jag undrar, har jag kommit till världens ände?
Dessutom hade jag avgett ett löfte. Jag ska hjälpa Sonja finna sin bror, eller mer troligt – hennes brors kropp. En man som i feberyra irrat sig ut i vinterkylan kan man icke förvänta sig finna i livet. Och så är jag så klart likaså lite nyfiken, på vad det är han har testamenterat till mig. Det måste vara något riktigt värdefullt, han var trots allt greve.
Jag har varit här i fyra veckor nu. Vi väntar fortfarande på att snön ska sluta falla. Så att vi kan söka efter kroppen. Vintern har skänkt landskapet utanför mitt sovrumsfönster en oskuldsfull skönhet. Jag beundrar de silvriga björkarna i allén och sjön som ser ut som en förtrollad spegel slängd på slätten. Men de döda sparvarna på marken avslöjar vinterns allvar. Att något så vackert kan vara så rått är förundrande.
Herrgården är storslagen men man kommer icke ifrån att den är gravt misskött. När vintervinden blåser över ängarna runt oss känns det som att gården ska falla samman som ett korthus, när som helst. Den bär smeknamnet Fridhem, men stundtals får jag för mig att stillheten här gömmer något annat än frid. Min tröst ligger i att någonstans där borta bakom ridån av täta snöflingor ligger byn och kyrkan. Andra människor, en civilisation. För det gör väl det? Och någon där i byn kan ta mig tillbaka – hem, så fort snön smälter. Eller hur? Och bakom de många lager av grå moln finns en sol med värmande strålar. Snälla säg att det är så…
Jag har även lagt märke till att något felas Sonja, jag kan dock icke sätta fingret på vad. Är hon icke absurt lik greven förresten? Förståligt måhända, de var trots allt tvillingsyskon… och hon är en manhaftig kvinna. Men likväl. Stundom får jag för mig att hon är greven. Kanske har även hon drabbats av den underliga sjukdom greven låg i feber med. Eller kan det vara så att det är jag själv som börjar insjukna..? Jag vet icke längre. Isolationen, den eviga kylan och mörkret här måhända börjar gå mig åt huvudet. Eller så är det skrapandet i de dunkla väggarna som gör det? Var kommer det ifrån förresten? Råttor i den här kylan? Kära Gud, tag mig härifrån…
~*~
Ps. Jag beklagar mina bristande datorkunskaper som är anledningen till att mina indrag har försvunnit när jag pasteade in texten.
Ps. 2 Jag är inte ute efter 1800-tals fetischism. Jag har valt den här tidsepoken Enbart för att jag tycker det är stämningsfullt med fotogenlampor och avsaknaden av mobiltelefoner, laptops osv. Till er eventuella Stockholmspretton där ute så vill jag säga att ni behöver inte klaga om att jag inte är tidsenlig i mitt språk eller liknande. Det är jag medveten om att jag inte är och det är inte heller mitt mål som sagt. Ska jag bli tidsenlig skulle det kräva en kurs i gammelsvenska på universitetet och timmar med nosen i böcker med gaggande om 1800-talet. Och jag har annat jag hellre prioriterar då. Jag har all respekt för dem som dyrkar specifika tidsepoker och viger sin tid åt dess historia. Men dela i så fall med er av det på ett icke bitchande sätt. Jag tar gladeligen emot konstruktiv kritik. Tack på förhand.
Jag söker tre testspelare till mitt engångsscenario. Jag har tidigare SLat Lajv, men vill lära mig att SLa bordsrollspel, därför har jag nu försökt snickra ihop ett scenario. Men jag vill som sagt prova av det på en grupp över nätet innan jag kör det på en grupp IRL. Några som kan tänka sig vara testkaniner?
Nedan följer mer info och en stämningstext.
<div style="text-align: center">Det innersta rummet</div>
<div style="text-align: center">
<div style="text-align: center">”Det innersta rummet” är ett friformsscenario i gengren mystik/ lättare skräck. Jag har inspirerats av bl.a. H.P Lovecraft, Cluedo och stämningen i filmen The Others. Det bjuds på klassisk herrgårdsmiljö med knakande golv och fotogenlampor i mörkret. Mysgotik med andra ord. Samt en stor dos ockultism och lättare psykologisk skräck.
Anpassat för en till två kvällar och tre spelare. Anmälan via: aliceinf-upland@hotmail.com.</div>
Nikolaus Grips dagbok, 9/12 1884, Polmark (i blivande Finland), Ryssland.
Redan när jag tog första steget över herrgårdströskeln kände jag att det här var ett dåligt påfund. Men vad skulle jag ha gjort? Skymningen var på intåg och mitt hem ligger i Sverige, en veckofärd bort. Jag visste att under natten skulle snöfallet göra alla traktens färdvägar obrukbara. Bakom mig ligger miltals av urskog, kala ängar och snö som aldrig tycks sluta falla. Jag undrar, har jag kommit till världens ände?
Dessutom hade jag avgett ett löfte. Jag ska hjälpa Sonja finna sin bror, eller mer troligt – hennes brors kropp. En man som i feberyra irrat sig ut i vinterkylan kan man icke förvänta sig finna i livet. Och så är jag så klart likaså lite nyfiken, på vad det är han har testamenterat till mig. Det måste vara något riktigt värdefullt, han var trots allt greve.
Jag har varit här i fyra veckor nu. Vi väntar fortfarande på att snön ska sluta falla. Så att vi kan söka efter kroppen. Vintern har skänkt landskapet utanför mitt sovrumsfönster en oskuldsfull skönhet. Jag beundrar de silvriga björkarna i allén och sjön som ser ut som en förtrollad spegel slängd på slätten. Men de döda sparvarna på marken avslöjar vinterns allvar. Att något så vackert kan vara så rått är förundrande.
Herrgården är storslagen men man kommer icke ifrån att den är gravt misskött. När vintervinden blåser över ängarna runt oss känns det som att gården ska falla samman som ett korthus, när som helst. Den bär smeknamnet Fridhem, men stundtals får jag för mig att stillheten här gömmer något annat än frid. Min tröst ligger i att någonstans där borta bakom ridån av täta snöflingor ligger byn och kyrkan. Andra människor, en civilisation. För det gör väl det? Och någon där i byn kan ta mig tillbaka – hem, så fort snön smälter. Eller hur? Och bakom de många lager av grå moln finns en sol med värmande strålar. Snälla säg att det är så…
Jag har även lagt märke till att något felas Sonja, jag kan dock icke sätta fingret på vad. Är hon icke absurt lik greven förresten? Förståligt måhända, de var trots allt tvillingsyskon… och hon är en manhaftig kvinna. Men likväl. Stundom får jag för mig att hon är greven. Kanske har även hon drabbats av den underliga sjukdom greven låg i feber med. Eller kan det vara så att det är jag själv som börjar insjukna..? Jag vet icke längre. Isolationen, den eviga kylan och mörkret här måhända börjar gå mig åt huvudet. Eller så är det skrapandet i de dunkla väggarna som gör det? Var kommer det ifrån förresten? Råttor i den här kylan? Kära Gud, tag mig härifrån…
~*~
Ps. Jag beklagar mina bristande datorkunskaper som är anledningen till att mina indrag har försvunnit när jag pasteade in texten.
Ps. 2 Jag är inte ute efter 1800-tals fetischism. Jag har valt den här tidsepoken Enbart för att jag tycker det är stämningsfullt med fotogenlampor och avsaknaden av mobiltelefoner, laptops osv. Till er eventuella Stockholmspretton där ute så vill jag säga att ni behöver inte klaga om att jag inte är tidsenlig i mitt språk eller liknande. Det är jag medveten om att jag inte är och det är inte heller mitt mål som sagt. Ska jag bli tidsenlig skulle det kräva en kurs i gammelsvenska på universitetet och timmar med nosen i böcker med gaggande om 1800-talet. Och jag har annat jag hellre prioriterar då. Jag har all respekt för dem som dyrkar specifika tidsepoker och viger sin tid åt dess historia. Men dela i så fall med er av det på ett icke bitchande sätt. Jag tar gladeligen emot konstruktiv kritik. Tack på förhand
.