Re: Reaktioner och överexponering
Hörde just på tysk TV att jänkarna ville skjuta upp avrättningen ett par veckor för att det skulle gå mer ordnat till, medan Irakierna (läs: shiiterna) ville ha ihjäl honom bums! Intressant. Tydligen hade jänkarna "a baad feeling about this".
Tacka tusan för det, det här har ju blivit ännu en kil mellan EU (som fördömer dådet) och USA (som stöttar det, även om de skulle föredragit att vänta). Att det dessutom fått organisationer som Human RIghts Watch och Amnesty International på krigsstigen förstärker inte heller direkt deras position i Irak.
Men det är kanske så saker går till där.. när man ser begravningar och liknade från mellanöstern så är det också en känsla av kaos. Även om det kanske bara är på ytan. Ja ni vet, bilder av en massa killar/gubbar i beiga tenniströjor och gubb-skinnjackor som skriker och skjuter i luften... ni har sett det på TV många gånger.
Det är nog mest en fråga om hur man uttrycker sig i olika kulturer. Svenskarna är avmätta och lagoma, norrlänningar är tystlåtna, italienarna pratar med händerna, tyskarna är överformella, grekerna gråter ut sin sorg med kraft och kräm, mellanöstern för oväsen.
Tycker du det är något skulle du hört ett bröllop. Tre dygns festande, med trummor, trumpeter, biltutor osv dygnet runt. Jag har aldrig i mtt liv hört nyktra människor väsnas så mycket.
Likadant med diskussioner. I Sverige håller man alltid ett artigt tonfall, medan man i mellanöstern kan låta vågorna svalla höga och för en utomstående så verkar det som om någon när som helst kommer att smocka till någon, men sedan så lugnar det ner sig och man har tillsammans bestämt sig för ett resultat av diskussion och ingen av dem har ens reflekterat över att diskussionen kunnat tolkas som aggressiv. De har ju bara fört en engagerad diskussion i all vänskaplighet.
Edit: Exempel på hur det kan gå till. Exemplet handlar om arabvärldens främsta musiker Om Kalthoum's begravning. Hon var (och är än idag, 40 år efter sin död) enormt älskad. Jag kan inte komma på något exempel i väst som kan matcha hennes populäritet, inte ens Elvis eller Beatles. Från wikipedia:
"Her funeral was attended by over 4 million mourners – one of the largest gatherings in history – and descended into pandemonium when the crowd seized control of her coffin and carried it to a mosque that they considered her favorite, before later releasing it for burial."
Jag tror att det handlar om att få ett fysiskt utlopp för sina känslor, att ge uttryck för sin uppskattning (eller vilken känsla det nu råkar handla om) på ett påtagligt sätt.
Jag rekommenderar förresten att ni provar att lyssna på hennes låt Enta Omri (ibland stavad Inta Omry eller någon kombination av de varianterna).
