Så efter ett tag i vår förra kampanj blev det nästan aldrig några 3-sanningar för världen och miljön dom rörde sig i var så inspelad och utarbetad att det var svårt för mig att visa på tydliga exempel på hur jag använder 3-sanningar och hur "safe&boring"-principen är tänkt att fungera.
Det blev bara en massa långsökta exempel som tomma kistor och sånt. Vilket aldrig skulle hända för jag har haft en kistfyllningstabell i sex år och jag har aldrig behövt använda den för jag lägger inte in en massa tomma kistor okynnes.
Men igår körde vi första mötet med vår nya kampanj (session zero i måndags, första riktiga mötet idag) och jag behövde använda 3-sanningar vid två tillfällen. Om jag visar lite konkreta exempel så ska ni få se att jag inte spelleder så himla annorlunda än ex vis Ram.
1. Nekromantikern som uppkom
Det största exemplet var när dom fick ett jobb att hitta upphovet till att vandöda hade anfallit en gruva.
Safe&boring-lösning
Min safe&boring-lösning där blev att tänka att det är en ensamjobbande nekromantiker som gjort det och att hon bor nånstans inne i stan.
Jag har tidigare berättat om att encounter-budget-vs-rollpersonerna systemet i femman är helt värdelöst (medan det däremot är ett utmärkt verktyg för att kunna jämföra olika encounters med varandra). Men det här var en sån situation där jag tog till det. Jag gav nekromantikern stats som var låååååångt under vad dom borde kunna klara. (Tog "Apprentice Wizard" CR ¼ från Volos och bestämde att hon hade använt scrolls för att skapa sina odöda och inte kunnat kontrollera dom utan bara skickat dom på gruvan.) För mig låter det helt ohemult att slänga in en massa entiteter på det sättet så därför ville jag verkligen ta i i underkant.
Hur blev det i spel?
Jag har redan massor av 2-sanningsregler för "var gömmer hon sig" och "vem vet det" och "varför berättar dom inte det" osv som ledde till en spännande liten dektektivhistoria. Men sen är det så att när jag väl har preppat nåt så kan det användas fullt ut. Safe&boring gällde när jag skapade henne och hennes tillhåll och omgivning, inte när vi väl spelade henne. Så dom skulle ha kunna dött mot henne vilket skulle ha känts SÅ HIMLA B men det skulle ha kunnat hända. Det blev jättebra, hon hade stor användning av sin "Disguise Self"-spell och förvandlat sig till stadsvakt och sagt "Vi har redan undersökt det här stället, ni kan gå". När dom väl insett att hon var magikern, och hon började med sina somatic gestures, så slutade det med att dom lade benen på ryggen och sprang från henne för att låta stadsvakten ta hand om jobbet. (Dom vet ju inte vad som är safe&boring och dom har blivit massakrerade av mages flera gånger tidigare. Och hon skulle ha kunnat döda dom om tärningarna hade varit mot dom.)
Hur kunde luckan uppstå?
Hur kan ett sånt här stort hål uppstå? Hur kan en sån här aktiv nekromantiker bara fattas från min prep? Visade sig att jag hade läst fel på jobb-tabellen och trott att det jag skulle ha preppat var själva horden med vandöda, hade missat att det stod "locate the source" så jag hade preppat snett helt enkelt. Sen såg jag det medan min spelledarperson gav dom jobbet.
Hur ska jag täta det?
Läxan är att läsa igenom jobbtabellerna noggrannare och se till att allt som finns på dom täcks av 1- och 2-sanningar. Är oklart när jag kommer hinna genomföra det jobbet men det är iaf målet.
2. Det stulna smycket
Tidigare under mötet hade jag rullat fram att personen dom mötte hade blivit bestulen och gärna ville ha tillbaka det.
Safe&boring-lösning
Tänkte det mest obvi och basic var att det var ett halsband, att det var sentimentalvärde, att det var en skata som hade flugit in genom fönstret och lagt det i sitt bo i trädet utanför, och att fågeln just nu var borta. Då behövde jag inte kladda med några encounters eller riskera rollpersonernas liv.
Hur blev det i spel?
Det funkade fint, dom undersökte "brottsplatsen", förhörde sig om när det hände, undersökte fönstret, det var inte uppbrutet, frågade om hon sov med fönstret öppet, "ja det gör jag alltid", kom på att det kanske blåst bort eller att en fågel tagit det, dom undersökte trädet och så blev det dags att försöka ta sig upp dit och hämta smycket. Även här skulle dom ju ha kunnat dött om dom hade ramlat ner (och en av dom går just nu runt med en level exhaustion av sitt misslyckade klätterförsök så den konsekvensen kanske fortfarande kommer leda till ond bråd död) men det blev ett tillfälle för oss att för första gången möta partyts nya familiar, papegojan Tufa, som gjorde jobbet.
Hur kunde luckan uppstå?
2-sanningar har en tendens att skena iväg till att behöva ännu fler 2-sanningar och ibland, som nu, en 3-sanning. Finns inte så mycket att göra åt det!
Hur kan jag täta det?
Att skapa nån typ av tabellsystem eller regelverk för "vad har blivit bestulet, vem har tagit det, var finns det" skulle vara fantastiskt och kunna få stor användning. Oklart när jag kommer hinna göra detta men det vore ur-nice!
Det blev bara en massa långsökta exempel som tomma kistor och sånt. Vilket aldrig skulle hända för jag har haft en kistfyllningstabell i sex år och jag har aldrig behövt använda den för jag lägger inte in en massa tomma kistor okynnes.
Men igår körde vi första mötet med vår nya kampanj (session zero i måndags, första riktiga mötet idag) och jag behövde använda 3-sanningar vid två tillfällen. Om jag visar lite konkreta exempel så ska ni få se att jag inte spelleder så himla annorlunda än ex vis Ram.
1. Nekromantikern som uppkom
Det största exemplet var när dom fick ett jobb att hitta upphovet till att vandöda hade anfallit en gruva.
Safe&boring-lösning
Min safe&boring-lösning där blev att tänka att det är en ensamjobbande nekromantiker som gjort det och att hon bor nånstans inne i stan.
Jag har tidigare berättat om att encounter-budget-vs-rollpersonerna systemet i femman är helt värdelöst (medan det däremot är ett utmärkt verktyg för att kunna jämföra olika encounters med varandra). Men det här var en sån situation där jag tog till det. Jag gav nekromantikern stats som var låååååångt under vad dom borde kunna klara. (Tog "Apprentice Wizard" CR ¼ från Volos och bestämde att hon hade använt scrolls för att skapa sina odöda och inte kunnat kontrollera dom utan bara skickat dom på gruvan.) För mig låter det helt ohemult att slänga in en massa entiteter på det sättet så därför ville jag verkligen ta i i underkant.
Hur blev det i spel?
Jag har redan massor av 2-sanningsregler för "var gömmer hon sig" och "vem vet det" och "varför berättar dom inte det" osv som ledde till en spännande liten dektektivhistoria. Men sen är det så att när jag väl har preppat nåt så kan det användas fullt ut. Safe&boring gällde när jag skapade henne och hennes tillhåll och omgivning, inte när vi väl spelade henne. Så dom skulle ha kunna dött mot henne vilket skulle ha känts SÅ HIMLA B men det skulle ha kunnat hända. Det blev jättebra, hon hade stor användning av sin "Disguise Self"-spell och förvandlat sig till stadsvakt och sagt "Vi har redan undersökt det här stället, ni kan gå". När dom väl insett att hon var magikern, och hon började med sina somatic gestures, så slutade det med att dom lade benen på ryggen och sprang från henne för att låta stadsvakten ta hand om jobbet. (Dom vet ju inte vad som är safe&boring och dom har blivit massakrerade av mages flera gånger tidigare. Och hon skulle ha kunnat döda dom om tärningarna hade varit mot dom.)
Hur kunde luckan uppstå?
Hur kan ett sånt här stort hål uppstå? Hur kan en sån här aktiv nekromantiker bara fattas från min prep? Visade sig att jag hade läst fel på jobb-tabellen och trott att det jag skulle ha preppat var själva horden med vandöda, hade missat att det stod "locate the source" så jag hade preppat snett helt enkelt. Sen såg jag det medan min spelledarperson gav dom jobbet.
Hur ska jag täta det?
Läxan är att läsa igenom jobbtabellerna noggrannare och se till att allt som finns på dom täcks av 1- och 2-sanningar. Är oklart när jag kommer hinna genomföra det jobbet men det är iaf målet.
2. Det stulna smycket
Tidigare under mötet hade jag rullat fram att personen dom mötte hade blivit bestulen och gärna ville ha tillbaka det.
Safe&boring-lösning
Tänkte det mest obvi och basic var att det var ett halsband, att det var sentimentalvärde, att det var en skata som hade flugit in genom fönstret och lagt det i sitt bo i trädet utanför, och att fågeln just nu var borta. Då behövde jag inte kladda med några encounters eller riskera rollpersonernas liv.
Hur blev det i spel?
Det funkade fint, dom undersökte "brottsplatsen", förhörde sig om när det hände, undersökte fönstret, det var inte uppbrutet, frågade om hon sov med fönstret öppet, "ja det gör jag alltid", kom på att det kanske blåst bort eller att en fågel tagit det, dom undersökte trädet och så blev det dags att försöka ta sig upp dit och hämta smycket. Även här skulle dom ju ha kunnat dött om dom hade ramlat ner (och en av dom går just nu runt med en level exhaustion av sitt misslyckade klätterförsök så den konsekvensen kanske fortfarande kommer leda till ond bråd död) men det blev ett tillfälle för oss att för första gången möta partyts nya familiar, papegojan Tufa, som gjorde jobbet.
Hur kunde luckan uppstå?
2-sanningar har en tendens att skena iväg till att behöva ännu fler 2-sanningar och ibland, som nu, en 3-sanning. Finns inte så mycket att göra åt det!
Hur kan jag täta det?
Att skapa nån typ av tabellsystem eller regelverk för "vad har blivit bestulet, vem har tagit det, var finns det" skulle vara fantastiskt och kunna få stor användning. Oklart när jag kommer hinna göra detta men det vore ur-nice!