Nekromanti Saga - något för gamla rollspelare?

[claes]

Jag och ett par kompisar har tagit upp rollspelshobbyn igen (började spela i början av 90-talet) och letar efter ett rollspel med enkla regler. Vi har varken tid eller lust att sätta oss in i komplicerade regler och inte heller en alltför komplicerad spelvärld för den delen.

Vad jag har förstått är Sagas regelsystem hyfsat enkelt men efter att ha bläddrat lite i boken på SF-bokhandeln kändes världen ganska "krånglig". Det verkar mycket att ta in och blir svår att förklara och sätta in spelare i.

Ni som har spelat, hur funkar världen? Är den så att säga "krånglig"? Är det enkelt att få in spelare som inte läst i boken?

Är spelet även roligt och intressant för oss äldre spelare (25-30 år) som lirat många andra rollspel innan?

 

[Arfert]

Hej Claes!

Jag har fått massor av postiva reaktioner på Saga från äldre spelare... som vill ha ett no-nonsense-spelsystem som man lätt kommer in i. Saga är ju regelmässigt inspirerat av bland annat Runequest, Warhammer FRPG och liknade, men är enklare än dom.

Spelvärlden är allt annat än krånglig... den är medvetet skriven just för att vara så "icke-krånglig" som möjligt... det är ju egentligen en fantasyversion av Europa år 1100 (fast vi har gjort Prins valiant-tricket och komprimerat en period från ca år 700 till år 1300, fast på olika platser i världen).

Alltså, när det gäller landet Albion där det mesta spelandet är i början så tänk Arthur/Robin Hood/Ivanhoe + lite magi + älvfolk, troll, vättar, drakar osv... vilket de flesta spelare lätt kan se framför sig. Jämfört med Trudvang och Mundana är det dessutom betyligt mindre text att greppa för att förstå hur det ser ut.

Världsbeskrivningen i boken är gjord i följande steg:

Kapitel 1: Här finns en kort beskrivning om vad "alla rollpersoner vet" på 4 sidor. Egentligen allt man behöver läsa för att förstå kampanjen.

Kapitel 2 - 6: Regler.

Kapitel 7, Världen: Kort genomgån av länderna i Arcaria (spelvärlden) och världshistoria.

Kapitel 8, Albion: Landet Albion, sedvänjor, lagar, historia, län, religion.

Kapitel 9, Calevan: Beskrivning av länet Calevan i Albion.

Kapitel 10, Selinor: Beskrivning av staden Selinor, huvudstaden i länet Calevan.

Kapitel 11, Bestiarium Albica: Varelser och djur i Albion.

Kapitel 12, Äventyr: Introäventyr som dels utspelar sig i den lilla byn Belda i Calevan, dels i Selinor.

Som synes så är det en "inzoomning" i världsbeskrivningen: Värld, Land, Län, Stad, By.

Och man behöver verkligen inte läsa allt för att börja spela. Det går utmärkt att hoppa över alla andra länder än Albion, till exempel. Det mesta är ju fakta som Spelledaren bara behöver läsa när det blir aktuellt i spelet...

 

[Dante]

Här skulle jag gärna ha länkat till den recension jag skrev för Fenix’ räkning, men den har inte kommit upp på webbplatsen ännu.

Jag har visserligen inte spelat Saga ännu, men väl läst. Mina fjortonåriga söner har både spelat (för självaste herr Arfert) och läst, och de tycker inte att det var så svårt att sätta sig in i hur världen funkar (deras uppfattning om medeltiden kommer från diverse Robin Hood- och Ivanhoe-filmatiseringar samt »En riddares historia«).

Och för att besvara din avslutande fråga: Ja.

 

[Organ]

Saga kan nog vara ett bra spel för er, nytt och välskrivet men ändå tillräckligt old school för att tilltala gamla spelare på dekis. Drakar och Demoner: Trudvang skulle kanske även vara något för er om nu inte Saga skulle falla på läppen.

Det skulle dock vara ännu enklare och tipsa om passande spel om du talade om vad ni spelade när det begav sig.

/Anders

 

[Rickard]

"Världsbeskrivningen i boken är gjord i följande steg:

Kapitel 1: Här finns en kort beskrivning om vad 'alla rollpersoner vet' på 4 sidor. Egentligen allt man behöver läsa för att förstå kampanjen."
Glöm inte att det också går att ladda ner grundreglerna (under "- Saga -"). På sidan 1 i det dokumentet, fram till "Vad är rollspel" står det om Sagas stämning. Sedan kan du och dina spelare läsa om världen från sidan 3 ("Vad rollpersonerna vet") till och med sidan 5, som mestadels består av en karta.

/Han som tipsar om en lite mer lugnare läsning

 

[claes]

Jag sprang faktiskt och köpte Saga igår. Blev för nyfiken. Återstår att se om det blir lite spelande framöver.

Vi har testat Trudvang men vi tyckte det var för mycket regler och jobbigt att sätta sig in i världen. Ingen av oss har tid eller lust att lägga ner för mycket förarbete inför rollspelskvällarna.

Vi är ute lagom enkla spel som inte kräver för mycket. Efter det lilla jag hann läsa i Saga verkar det som ett passande spel för oss.

 

[Arfert]

OK, superkul att höra... Såg att Saga Var slutsålt på SF-bokhandeln så de fick en ny laddning av mig idag!

Hör gärna av dig om du har fler frågor och så!

/T

 

[claes]

Det stämmer - det var nog jag som tog det sista något tummade exemplaret

Har hunnit läsa lite grand i Saga och det känns som ett enkelt men ändå intressant spel även för oss äldre och "erfarna" rollspelare. Dock tycker jag kanske att språket är något dåligt på sina ställen. Jag förstår helt och hållet vad som skrivs men tycker personligen inte att "dom" ska användas i skriftlig form. Gillar inte heller att "så" och "man" används så pass ofta som det görs i nya svenska rollspelsböcker. Det är småsaker dock Saga är helt klart ett riktigt bra rollspel.

 

[Arfert]

tack för inputen.. det där har jag inte tänkt på själv, eller nån av korrläsarna... men man kanske blir hemmablind. Måste läsa igenom och kolla vad du menar...

 

[Big Marco]

det där har jag inte tänkt på själv, eller nån av korrläsarna

Jodå, jag kommenterade det, men det sållades bort som stilistiskt?

 

[Arfert]

sorry Marco, det måste jag ha missat. Det drunknade i massor med åsiker om stil från olika håll.. som från korrläsare och andra... som ofta var motsägelsefullt. Satt nyss och bläddrade i boken lite slumpvis, och då hittade jag inget... men jag kollade kanske på fel sidor.

Fast jag har också fått höra av väldigt många att de tycker att Saga är en mycket välskriven bok, så det kanske handlar om smak... eller det där om "att hur man än vänder sig har man rumpan bak". Intentionen var i alla fall att hålla ner abstraktionsnivån till ett minimum och ha ett "rakt på språk" i möjligaste mån.

 

[claes]

Efter att ha läst mer än halva boken är jag nästan kapabel själv att svara på frågan jag stälde från början. Och svaret är absolut att det är ett rollspel för äldre spelare. Jag gillar speciellt att det är "standardfantasy" i en så att säga vanlig medeltid som de flesta rollspelare kan förstå sig på utan att behöva läsa en massa från boken. Jag har redan börjat lobba för spelet för mina potentiella spelare och de verkar tycka det ser bra ut.

Bara av att läsa Saga tycker jag det verkar vara ett riktigt bra spel. Återstår bara att spela det och se om mina förväntningar införlivas.

För att återgå till mina föregående påpekanden angående språket i boket tycker jag det fungerar bra. Texten är lättläst och det flyter på bra. Det enda jag inte gillar är överbrukandet av "så", "man" och alla kommatecken. Vidare har jag en aversion mot användandet av "dom" i skriven text, men det kanske är en smaksak. Layout och bilder är förträffliga och jag gillar speciellt kartorna som är riktigt snygga. Formatet på boken gillar jag också - mycket enklare att ta med sig än en rollspelsbok i A4-format. Kanske hade jag gärna köpt boken i mjukpärm också. För att summera tycker jag det är absolut en av de bästa svenska rollspelsböckerna ute just nu.

 

[Arfert]

schysst sammanfattning! Tackar!

Angående formatet så kommer jag använda det även i fortsättningen... Nästa ""blir dock inte hårdpärm utan förmodligen mjukpärm istället... Om jag inte får en sjukt bra deal från tryckeriet. Sen är den inte lika tjock heller, så hårdpärm är "overkill" kanske..

Reglerna är ju enkla, det går bra att modda det man eventuellt inte tycker passar. Vet folk som kör med annorlunda och mer avancerade intiativregler, och folk som både låter rustningar avleda och absorbera skada, till exempel.. Men som sagt, systemet är lättmoddat eftersom det är lätt att greppa.