Det här blir nog mer utav en spelrapport snarare än krönika om vårt senaste spelmöte där vi testade på att spela Saga.
Alla i gruppen kunde nämligen inte närvara under spelmötet och då improviserades det fram ett äventyr där rollpersonerna Baron Julius af Rabel, bödeln Peder och baronens syster Elsa skulle resa till en by för att tvångsbeskatta folket inför ett stundande krig.
Väl i byn kunde framförallt inte den sadistiskt lagda Elsa hålla sig ifrån att utnyttja fördelarna med att tillhöra en hög social rang. Senare under kvällen (natten) avslutades spelmöte i någon sorts call of cthulhu etapp där en demon antingen dödade spelarnas karaktärer, gjorde dem galen eller att de svimmade av skräck och utmattning.
Reflektioner ifrån spelmötet och sagas system och regler:
Min praktiska erfarenhet av saga innan var väldigt låg men som spelledare så upplevde jag systemet som väldigt enkelt och lätthanterligt. Det var lite tärningar i spel, vi hade en varsin T20 och T6 sen behövde vi inget mer vilket var befriande när man annars är van vid eon.
Enkelheten i reglerna var också väldigt givande, vi slog inte mot färdigheter så ofta och det kändes som spelarna förlitade sig mer på att tolka sin karaktär (genom hjälp av den beskrivning de gjort av deras RP vid karaktärsskapandet) än genom rullande mot lojalitet, heder etc när de hamnade i situationer där de behövde ta en moralisk ställning.
Striderna gick fort och segade aldrig ned "sagan" (höhöhöhö) vilket också bidrog till att spelmötet hade ett mindre inslag av situationer där man var utanför inlevelsen. Ett problem jag upplevt med eon. Som spelledare upplevde jag det nog också som roligare att ta fram strider då det inte var samma bokföring och när spelarna fick in en jackpott träff på vättarna så var det befriande att säga: "okej.. ert hugg kapar dess arm och den skriker i smärtor" istället för "okej extraskada ditten och datten, si och så mycket trauma och smärta. bla bla bla".
Vi tog också in en hel del spelarmakt vad gällde världen, givet det att Arfert inte skiter ur sig tunga trilogier och hyllmetrar med information om världen så kändes det nödvändigt att ge spelarna mer inflytande över hur omgivningen var. Detta skedde genom att t.ex. fråga spelarna vad de visste om byn de skulle besöka varpå följande information framgick:
1.Byborna var ohederliga och tjuvaktiga som gärna undanhåller sina rikedomar.
2. Det borde tydligen en charmig trubadur där som kallades för "snygg Lars" i folkmun. Han var döpt Arvid.
3. Det hade funnits en byhäxa där.
4. Prästen var gammal och kufig.
5. Det fanns gott om vildsvin och värdshuset var beryktat för sin tillagning av köttet.
Jag gillade verkligen den spelarmakten i skapandet av omgivningen då man fick se spelarnas kreativitet komma fram. I strid så togs också specialregel in med inspiration ifrån matiné där ett perfektslag gjorde att man fick beskriva vad som hände istället för att slå skada osv.
Det som upplevdes som negativt med saga (och jämförelserna sker ständigt mot eon skall tilläggas) var karaktärsskapandet där den snabba metoden inte upplevdes hjälpa skapandet av en "djup" karaktär på samma sätt som med eons metod. Å andra sidan så slog vi fram karaktärerna väldigt fort för att tidigt komma igång och vid ett äventyr som tar en kväll behövdes inte det djupet på samma sätt.
Nästa gång vi spelar saga så kommer vi testa metoden där jag gör färdiga karaktärer som är väldigt utvecklade som sedan spelarna får välja mellan för att på så sätt se vilka effekter det har. Vi kommer nog också spela i "riktiga europa" fast med inslag av sagofantasi då det blir enklare som spelare/spelledare att referera till och i det "kreativa skapandet" av omvärlden.
Men jorden kommer fortfarande vara platt då, givetvis. Enligt mig är det ett jävligt charmigt inslag.
I en spelledarbikten måste jag nog också erkänna följande saker:
Att saga givet sin enkelhet i regler blir mycket roligare att spelleda, detta tillsammans med spelarmakten och de få tärningsslagen så måste jag säga det att jag aldrig under mitt rollspelande/spelledande haft så roligt som när jag spelledde denna kväll. Givet min tidigare eonfetisch är detta svårt att smälta och erkänna.
Men jo, Saga är på ett sagolikt sätt roligare än eon.
SÅ nu har jag sagt det.
Godnatt
Alla i gruppen kunde nämligen inte närvara under spelmötet och då improviserades det fram ett äventyr där rollpersonerna Baron Julius af Rabel, bödeln Peder och baronens syster Elsa skulle resa till en by för att tvångsbeskatta folket inför ett stundande krig.
Väl i byn kunde framförallt inte den sadistiskt lagda Elsa hålla sig ifrån att utnyttja fördelarna med att tillhöra en hög social rang. Senare under kvällen (natten) avslutades spelmöte i någon sorts call of cthulhu etapp där en demon antingen dödade spelarnas karaktärer, gjorde dem galen eller att de svimmade av skräck och utmattning.
Reflektioner ifrån spelmötet och sagas system och regler:
Min praktiska erfarenhet av saga innan var väldigt låg men som spelledare så upplevde jag systemet som väldigt enkelt och lätthanterligt. Det var lite tärningar i spel, vi hade en varsin T20 och T6 sen behövde vi inget mer vilket var befriande när man annars är van vid eon.
Enkelheten i reglerna var också väldigt givande, vi slog inte mot färdigheter så ofta och det kändes som spelarna förlitade sig mer på att tolka sin karaktär (genom hjälp av den beskrivning de gjort av deras RP vid karaktärsskapandet) än genom rullande mot lojalitet, heder etc när de hamnade i situationer där de behövde ta en moralisk ställning.
Striderna gick fort och segade aldrig ned "sagan" (höhöhöhö) vilket också bidrog till att spelmötet hade ett mindre inslag av situationer där man var utanför inlevelsen. Ett problem jag upplevt med eon. Som spelledare upplevde jag det nog också som roligare att ta fram strider då det inte var samma bokföring och när spelarna fick in en jackpott träff på vättarna så var det befriande att säga: "okej.. ert hugg kapar dess arm och den skriker i smärtor" istället för "okej extraskada ditten och datten, si och så mycket trauma och smärta. bla bla bla".
Vi tog också in en hel del spelarmakt vad gällde världen, givet det att Arfert inte skiter ur sig tunga trilogier och hyllmetrar med information om världen så kändes det nödvändigt att ge spelarna mer inflytande över hur omgivningen var. Detta skedde genom att t.ex. fråga spelarna vad de visste om byn de skulle besöka varpå följande information framgick:
1.Byborna var ohederliga och tjuvaktiga som gärna undanhåller sina rikedomar.
2. Det borde tydligen en charmig trubadur där som kallades för "snygg Lars" i folkmun. Han var döpt Arvid.
3. Det hade funnits en byhäxa där.
4. Prästen var gammal och kufig.
5. Det fanns gott om vildsvin och värdshuset var beryktat för sin tillagning av köttet.
Jag gillade verkligen den spelarmakten i skapandet av omgivningen då man fick se spelarnas kreativitet komma fram. I strid så togs också specialregel in med inspiration ifrån matiné där ett perfektslag gjorde att man fick beskriva vad som hände istället för att slå skada osv.
Det som upplevdes som negativt med saga (och jämförelserna sker ständigt mot eon skall tilläggas) var karaktärsskapandet där den snabba metoden inte upplevdes hjälpa skapandet av en "djup" karaktär på samma sätt som med eons metod. Å andra sidan så slog vi fram karaktärerna väldigt fort för att tidigt komma igång och vid ett äventyr som tar en kväll behövdes inte det djupet på samma sätt.
Nästa gång vi spelar saga så kommer vi testa metoden där jag gör färdiga karaktärer som är väldigt utvecklade som sedan spelarna får välja mellan för att på så sätt se vilka effekter det har. Vi kommer nog också spela i "riktiga europa" fast med inslag av sagofantasi då det blir enklare som spelare/spelledare att referera till och i det "kreativa skapandet" av omvärlden.
Men jorden kommer fortfarande vara platt då, givetvis. Enligt mig är det ett jävligt charmigt inslag.
I en spelledarbikten måste jag nog också erkänna följande saker:
Att saga givet sin enkelhet i regler blir mycket roligare att spelleda, detta tillsammans med spelarmakten och de få tärningsslagen så måste jag säga det att jag aldrig under mitt rollspelande/spelledande haft så roligt som när jag spelledde denna kväll. Givet min tidigare eonfetisch är detta svårt att smälta och erkänna.
Men jo, Saga är på ett sagolikt sätt roligare än eon.
SÅ nu har jag sagt det.
Godnatt
