Nekromanti Sagan om de två tornen - förlängda versionen

[Ymir]

Spoilers, go figure. Fick inte plats i titeln dock, och nej, jag tänker inte dra till med någon löjlig förkortning.

Jag har nu hunnit reflektera lite över extended edition, och som förra gången framstår det relativt klart i slutändan att den förbättrar helheten en hel del. Precis som i fallet med "Sagan om ringen" tillför de extra scenerna förklaringar, förtydligande och karaktärsdjup, och berättelsen känns på det hela taget mer tillgänglig för folk som inte läst böckerna - min far har till exempel problem med att hänga med i originalfilmerna, och det enda mentala problem som kan tillskrivas honom är att han tillför fel generation. (Han hade väldigt roligt åt enterna, för övrigt. "Det är ju Shakespeare, juh! och Kurosawa!").

På sina ställen, vid ett eller två tillfällen, skadar de nya klippen dramaturgin en gnutta, framför allt i filmens final, men det är ändock bara en bagatell sett mot vad de tillför. Först nu får man den nödvändiga insikten i Faramirs lätt förbittrade psyke och förstår hans motivationer, och likaså förstår man vad hästen som 'räddar' Aragorn egentligen kom ifrån. Tillbakablicken på Faramirs förhållande till sin far och sin bror Boromir tycks närmast oumbärligt i mina ögon, och fluffet mellan Eowyn och Aragorn är bara så sött (och tillför karaktärsdjup det med, go figure). Och, såklart...nu säger Saruman äntligen det odödliga "It matters not. The world of men shall fall", och efter diverse skämt om sagda trollkarls likheter med Hamas andlige ledare Ahmed Yassin gick det inte att vara utan.

Somliga scener tycks smått meningslösa, dock, speciellt de mellan Mary och Pippin - dessa gjordes tillräckligt med rättvisa i originalfilmen, och de extra scenerna tillför inget till karaktärerna. Lavskägges flumm om entiskorna var också rätt onödigt, egentligen - mysigt och så, men till dramaturgin tillförde det inget. Det bästa är egentligen de korta klipp som lagts till redan befintliga scener - de tydliggör sammanhang på ett elegant sätt, speciellt, kan jag tänka mig, för tittare som inte läst böckerna. (Såsom min kära far. Måste verkligen visa extended-utgåvorna för honom).

Den första filmen behövde en förlängd utgåva - det räddade bitvis dess smått rälsade dramaturgi. Förlängningen av "Sagan om de två tornen" är måhända inte lika nödvändig, men det står ändå klart för mig att det, några onödiga pseudohumoristiska utsvävningar till trots, på det hela taget blivit en bättre film. Kunde man begära mer, egentligen?

Fast det är klart, de marginella dramaturgiska skavankerna till trots kan man inte låta bli att fråga sig varför de medvetet skippat så här meningsfulla scener i originalversionen.

- Ymir, inväntar konungens återkomst

 

[Krille]

"Fast det är klart, de marginella dramaturgiska skavankerna till trots kan man inte låta bli att fråga sig varför de medvetet skippat så här meningsfulla scener i originalversionen."

Ett ord: "tidsbrist". Jag trodde att du hade lärt dig det ordet vid det här laget, så ofta som den här debatten har varit uppe.

 

[Lindenius]

På sina ställen, vid ett eller två tillfällen, skadar de nya klippen dramaturgin en gnutta, framför allt i filmens final

Jag tror inte man ska förvänta sig samma sorts dramaturgi i en film som är fyra timmar lång. Jag personligen sätter mig inte och ser den förlängda versionen för att få längre strider (vilket skulle vara konsekvensen om man följde den klassiska filmdramaturgin), utan för att filmernas klipptempo och berättelsen som helhet blir bättre.

På så vis kan man till och med säga att dramaturgin blir bättre när filmen blir fyrtio minuter längre.

//erik. kommer inte kunna se premiären av Konungens återkomst

 

[Ymir]

På så vis kan man till och med säga att dramaturgin blir bättre när filmen blir fyrtio minuter längre.

Jo, men det var ju också vad jag menade - det är bara ett eller två enskilda tillfällen där dramaturgin blir lite sådär i den förlängda utgåvan.

- Ymir, förtydligar.

 

[Johan K]

En liten undran, när släpper de extended version ??
I övrigt så ska det bli spännande att se hur stor skillnad det är mellan den "vanliga" utgåvan " den extra utgåban.

 

[kefka]

26 november är vad jag har hört här i Sverige.

 

[Evil Peter]

Det stämmer bra. Den blev försenad pga att företaget som trycker omslagen råkade ut för maskinhaveri. Som tur var för mig hade jag beställt R1 och fick den den 12:e, trots en försening.

 

[Evil Peter]

Jag kan bara instämma i de flesta av dina åsikter. Kul för övrigt att din far kom att tänka på Shakespeare eftersom Tolkien tog inspirationen för Enterna från just honom.

Jag tycker också att de få ställen som dramaturgin blir lite skadad är bagateller, speciellt som Tolkien inte följde många av de oskrivna regler som fanns för detta. Faramir är den största och mest välbehövliga förbättringen. Jag hade iofs redan tolkat honom på viset som det förklarades nu men det är alltid bättre när det verkligen blir tydligt (utan att vara övertydligt förstås) och man får det bekräftat. Wenham får också visa mer av sitt talangfulla skådespeleri.

Jag håller dock inte riktigt med om att t ex Merry och Pippins scener var meningslösa. De må inte ha varit direkt behövda men de tillför helt klart mer djup och för filmen närmare orginalet i mina ögon. Nämnandet av the Entwives ger mer djup till Enterna och gör deras bleknande existens än mer tragisk. Dessutom var det trevligt att få se en hyllning till The Old Forest och Old Man Willow samt att Treebeard samtidigt fick lite repliker från vår käre Tom Bombadil. Mumma för oss fans och det är storheten med de förlängda versionerna enligt mig, att de både gör filmen mer lättförståelig för de oinsatta och ger mer detaljer för fansen att upptäcka.

Dramaturgiskt sett var inte TTT i samma behov av en förlängd utgåva jämfört med FotR men på det hela tycker jag nog ändå att de nya och förlängda scenerna utgör nästan lika stora förbättringar i båda filmerna, dock på lite annorlunda sätt. Dessa filmer behöver verkligen få ta sin tid och så mycket faller på plats när de slipper det mer stressade tempo som bioversionerna fick.