Inte för att jag har tid att spela mer saker, men av ren nyfikenhet. Finns det någon äventyrskampanj som följer händelseförloppet i Sagan om Ringen-triologin? Nu menar jag alltså inte sourcebooks med platser ut böckerna/filmerna utan "äventyret".
Tycker det är märkligt på något sätt att kanske världens mest kända fantasy-äventyr (som funnits som olika rollspel sedan tidigt 80-tal) inte är utgiven utifrån berättelsen. Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia, men tänker att många ändå skulle vilja spela den?Bifur;n300974 said:Menar du att man hittar Ringen och så? Eller att man spelar andra personer runt böckernas förlopp?
Det finns inte vågar jag säga med säkerhet. Den andra varianten finns det någon enstaka grej kring. Tror Lotr Adventure game som ICE har några äventyr som rör sig där. En del av ICE solospelböcker har också liknande tema (som Spion i Isengård som var den enda som kom ut på svenska).
Ganska? =DHenke;n300976 said:Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia,
Nja, som flera säger skulle det bli oerhört rälsat. Vet inte heller om jag tycker det är så konstigt. Vilka färdiga storys gör man egentligen äventyr av? Du spelar inte heller Slaget vid Endor om du spelar Star Wars. Sen kan man så klart plocka koncept och teman och intrigelement, men det är inte samma sak (då är å andra sidan LOTR en av de mest reproducerade ).Henke;n300976 said:Tycker det är märkligt på något sätt att kanske världens mest kända fantasy-äventyr (som funnits som olika rollspel sedan tidigt 80-tal) inte är utgiven utifrån berättelsen. Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia, men tänker att många ändå skulle vilja spela den?
Haha what? Har du spelat det?Cybot;n300981 said:Sagan om Ringen är det sämsta rollspelsäventyret.
Man spelar fyra hobbitar, GMn slänger hela tiden på er hans Mary Sue NPCs som ni ska älska och skit. Amen, seriöst. Skäggiga pedofilgandalf och Broodiga Mary Sue "Jag är egentligen den sanna kungen" Aragon med sin emo backstory och special powers. "Han kan totes hela Nazgul sår". Dumma Legolas alver som bara är bättre än ni på alla de möjliga sätt.
Sen undrar man ju varför våra karaktärer ska göra äventyret, men näää. Deras enda specialkraft är typ "För att ni är så wussiga och ambitionslösa att ringen inte har samma kraft över er".
Sen så är det så rälsat. Försöker man någonsin vända bort från plotten så rälsas man tillbaka.
"Vi tar oss över Caradhras passet" "Det blir plötsligt en snöstorm! Ni måste vända tillbaka"
"Okej. Vi har kommit till porten till Moria, och det är en jävla gåta. Fuck it, vi vänder om och tar Passet vid Rohan" "Uh...Ni har väckt ett fruktansvärt sjömonster! Gandalf löser gåtan och ni skyndar er in. Sjömonstret blockerar dörren så att ni inte kan vända om"
Sen så möter man bara en massa monster som Nazguler och Balroger som hans jävla gulle-NPCs kan slåss mot.
Dessutom så spelas Frodo av hans flickvän, så givetvis blev Frodo ringbäraren, fick specialkniven med +2 vs Evil och en Mithril mail +3 när vi andra har fått en bunt jävla bronsknivar med +1 mot Incorporeal Undead. Monster som ändå är för mäktiga för att vi ska kunna göra ett skit mot dem. Fy fan alltså.
Man kan ju även se det som att det är Aragorn, Gimli, Legolas och Boromir som är rollpersonerna, och hobbitarna är de där inkompetenta SLP:erna man måste beskydda.Cybot;n300981 said:Man spelar fyra hobbitar, GMn slänger hela tiden på er hans Mary Sue NPCs som ni ska älska och skit.
Ja, och sedan lät SL spelarna ha roligt med side quests ett tag för att blidka dem, men till slut tyckte han att metaplotten behövde komma tillbaks för att knyta ihop säcken så det visade sig att hoberna mirakulöst överlevt.Rymdhamster;n300989 said:Man kan ju även se det som att det är Aragorn, Gimli, Legolas och Boromir som är rollpersonerna, och hobbitarna är de där inkompetenta SLP:erna man måste beskydda.
Sen ledsnade spelarna och gick sin egen väg efter att Boromir dog och den spelaren ragequittade.
Nja, men det påverkar ju typ inte alls sen. Frodo och Sam är ju ren metaplot som rullar i bakgrunden.Bolongo;n300995 said:Ja, och sedan lät SL spelarna ha roligt med side quests ett tag för att blidka dem, men till slut tyckte han att metaplotten behövde komma tillbaks för att knyta ihop säcken så det visade sig att hoberna mirakulöst överlevt.
Absolut. Haken med Ringen är ju att alla är bekanta med storyn, inte att det nödvändigtvis skulle bli ett uselt äventyr. Det var det jag försökte säga innan: du kan ju ta konceptet "ni måste förstöra den onda prylen och det går bara att göra det i ondigens land" och även låna in andra element, men det är svårt att göra det i Midgård. För att få in rollpersonerna istället för brödraskapet måste du dessutom ändra kanon på en massa ställen som gör det knepigt att behålla andra bärande element.Henke;n301009 said:Fast som skrevs ovan så borde det funka som sandlåda. Jämför med Granströms konfluxsvit så var det ju en bra sandlåda som blev böcker. Då borde väl böcker kunna bli bra sandlåda?
Nu valde jag iofs inte att väga in "alla har sett dem" som en parameter, men visst försvårar det spelandet om man skall gå direkt efter rälsen. Jag gillar dock fortfarande sandbox-tanken att man har ett startläge och ett slutläge men att allt däremellan skulle gå att spela fritt men med en countdown-clock.Bifur;n301010 said:Absolut. Haken med Ringen är ju att alla är bekanta med storyn, inte att det nödvändigtvis skulle bli ett uselt äventyr. Det var det jag försökte säga innan: du kan ju ta konceptet "ni måste förstöra den onda prylen och det går bara att göra det i ondigens land" och även låna in andra element, men det är svårt att göra det i Midgård. För att få in rollpersonerna istället för brödraskapet måste du dessutom ändra kanon på en massa ställen som gör det knepigt att behålla andra bärande element.
Jo, jag förstod att du tänkte så. På ett idémässigt plan håller jag med dig. Mina invändningar är nog mer praktiska än principiella. Syftet måste ju ändå vara att behålla ramarna från tredje ålderns slut (annars kan man ju ta en ny setting). Då kommer till exempel spelarna sannolikhet ha en förförståelse om händelseutvecklingen i stort som du också måste jobba runt, vilket leder till än fler ändringar och till slut sitter man där men något som nog är ganska annorlunda. Det behöver inte bli dåligt men det är nog lätt att tappa känslan för varför man tog sig an det som en spelvärld till att börja med. Dessa svårigheter är skälet till att det inte gjorts. Ju starkare koncept originalet har desto svårare att förändra på ett sätt som folk fortfarande tycker är kul. Någonstans blir det lättare att gestalta samma historia i en ny setting som ger dig friare ramar.Henke;n301014 said:Nu valde jag iofs inte att väga in "alla har sett dem" som en parameter, men visst försvårar det spelandet om man skall gå direkt efter rälsen. Jag gillar dock fortfarande sandbox-tanken att man har ett startläge och ett slutläge men att allt däremellan skulle gå att spela fritt men med en countdown-clock.
RP behöver alltså inte vara just Gandalf, hobbitarna eller Aragon men de behöver av en händelse få tag på ringen som startar händelseförloppet.
Dragonlance.Bifur;n301018 said:Men jag funderar på om det allmänt finns rollspelsäventyr som rakt av gestaltar litterära förlagor? Jag kan inte komma på något utom möjligen Beyond the mountains of madness men jag vet inte hur nära det egentligen ligger Lovecrafts bok. Konfluxsviten är ju intressant som exempel men äventyren skiljer sig trots allt en hel del från böckerna (och där är ju relationen den omvända vilket jag tror är avgörande för hur det uppfattas).
Utan att ha kikat närmare på det så tänker jag att gamla "James Bond RPG" har äventyr utifrån respektive film. En kvalificerad gissning är att de följer filmerna/böckerna?Bifur;n301018 said:Jo, jag förstod att du tänkte så. På ett idémässigt plan håller jag med dig. Mina invändningar är nog mer praktiska än principiella. Syftet måste ju ändå vara att behålla ramarna från tredje ålderns slut (annars kan man ju ta en ny setting). Då kommer till exempel spelarna sannolikhet ha en förförståelse om händelseutvecklingen i stort som du också måste jobba runt, vilket leder till än fler ändringar och till slut sitter man där men något som nog är ganska annorlunda. Det behöver inte bli dåligt men det är nog lätt att tappa känslan för varför man tog sig an det som en spelvärld till att börja med. Dessa svårigheter är skälet till att det inte gjorts. Ju starkare koncept originalet har desto svårare att förändra på ett sätt som folk fortfarande tycker är kul. Någonstans blir det lättare att gestalta samma historia i en ny setting som ger dig friare ramar.
Men jag funderar på om det allmänt finns rollspelsäventyr som rakt av gestaltar litterära förlagor? Jag kan inte komma på något utom möjligen Beyond the mountains of madness men jag vet inte hur nära det egentligen ligger Lovecrafts bok. Konfluxsviten är ju intressant som exempel men äventyren skiljer sig trots allt en hel del från böckerna (och där är ju relationen den omvända vilket jag tror är avgörande för hur det uppfattas).
Fast där är det snarare böckerna som följer äventyren - åtminstone den första boken skrevs efter de första äventyren i serien.Bolongo;n301021 said:Dragonlance.
Den första serien äventyr följer ganska exakt den första romansviten. Ned till att du förväntas spela bokens karaktärer. Visst, de skriver något pliktskyldigt om möjligheten att rulla egna gubbar, men flera av handlingens vändningar blir svårbegripliga (eller kanske rättare sagt svårare att rälsa på ett sätt som verkar trovärdigt) om du inte har bokens personer med.
Ja, alltså, de skiljer ju sig åt på så vis att i böckerna detaljeras vanligtvis inte långa dungeon crawls (förutom den allra första), medan i äventyren finns inte långa beskrivningar av dialogscener. Men strukturen är samma, samma vändningar och utvecklingar i stort.erikt;n301049 said:Fast där är det snarare böckerna som följer äventyren - åtminstone den första boken skrevs efter de första äventyren i serien.
Vissa delar av storyn referas bara till som hastigast i böckerna - så där måste man läsa äventyren för att se vad som hände.