Nekromanti Sagan om ringen på svenska.

[Hans E Magnusson]

Det är inte den sämsta idé jag hört. Men det kräver väl en hel del jobb. Jag har bara den engelska versionen av det spelet, och där kan man bara spela Kai-munk, vilket innebär att man för att använda det i Midgård behöver skapa specialförmågor för ett antal olika arketyper (hård dvärg, glad hobbit, hästsnubbe, ninjaalv som är immun mot gravitation och andra världsliga saker) för att kunna skapa rollpersoner.

Jag vet att det finns en modul med fler potentiella yrken, men vet inte om den är integrerad i det svenska spelet.

/tobias

Den modulen ska komma, så kanske det skulle vara en bra väg att gå.

 

[Hans E Magnusson]

Nu när jag tänker på det så är det kanske Ensamma vargen jag vill spela.

 

[Rymdhamster]

Kruxet med MERP och SRR var att det var cappat så att man på högsta leveln var en halv Aragorn, i bästa fall, och äventyren handlade mer om grisodling och blött ylle än det där.

Så mer Bilbo än Sagan om ringen alltså? Det låter ju helt rätt i min smak! Det här måste kollas upp närmare.

 

[solvebring]

Om vi skulle låtsas att du skulle vilja spela lite rollspel i Tolkiens Midgård, och ville använda ett svenskt regelsystem vilket skulle du då välja? Sagan om ringen rollspelet från Äventyrsspel? Eller något annat?

Jag gillar ju att spara tid nu för tiden, så jag bryr mig sällan om vilka spel som egentligen finns utan om vilka spel jag kan plocka upp snabbast och smidigast. Så, antagligen gammel-DoD – av den enkla anledningen att det är det "system" jag kan bäst och vet backar upp typ de flesta varelser och fenomen som förekommer i Midgård. Magiker skulle bara SLP:s få vara, så klart.

... Annars, om jag skulle pröva något nytt, så står mitt TOR orört här i hyllan och bara väntar på att få testas.

 

[Rymdhamster]

... Annars, om jag skulle pröva något nytt, så står mitt TOR orört här i hyllan och bara väntar på att få testas.

Hade det inte varit på engelska och således inte aktuellt för denna tråden hade jag absolut föreslagit TOR. Tidsåldern och reglerna passar mig som handen i handsken, och jag tror att man kan få till både stämningen från the Hobbit och från Sagan om ringen beroende på vad man är ute efter. Dessutom känns det som att det finns hyffsade möjligheter att husregla om lite gran utan att allt blir pankaka, trots att reglerna är ganska gedigna i grunden.

 

[solvebring]

Hade det inte varit på engelska och således inte aktuellt för denna tråden hade jag absolut föreslagit TOR. Tidsåldern och reglerna passar mig som handen i handsken, och jag tror att man kan få till både stämningen från the Hobbit och från Sagan om ringen beroende på vad man är ute efter. Dessutom känns det som att det finns hyffsade möjligheter att husregla om lite gran utan att allt blir pankaka, trots att reglerna är ganska gedigna i grunden.

Ah, sorry. Jag som missade den där detaljen med svenska regler.

Annars kunde man kanske ta Fantasy! och husregla det med enbart rasbaserade klasser i vilka man försöker ta vara på särarterna hos de olika folkslagen i Midgård. Är man från Rohan kan man t.ex. ha Spjutkämpe, Ryttare, motorikboost till häst – eller förmågan att använda hästen som ett vapen med egen data osv. Dúnedains kan ha Vildmarksvana, Svärdkonst, fysik- och närvaroboost men automatiskt nackdelar som maktgirighet osv. ... Ja, ni fattar.

 

[Magnamund]

Om vi skulle låtsas att du skulle vilja spela lite rollspel i Tolkiens Midgård, och ville använda ett svenskt regelsystem vilket skulle du då välja? Sagan om ringen rollspelet från Äventyrsspel? Eller något annat?

Ett modifierat Sagan om ringen-rollspelet/MERP kanske (Har varken spelat eller ens läst de nya varianterna på temat) men jag skulle slopa magi för icke-magiker och jag skulle troligtvis inte låta mina spelare spela magiker eftersom de är så få i trilogin. Det känns heller inte rimligt att utbygdsjägare ska kunna olika besvärjelser så det hade jag definitivt slopat. Dessutom känns det aningen märkligt att de olika raserna är så oerhört språkkunniga. Det är ologiskt.

Troligtvis skulle jag ändra på erfarenhetspoängkraven för att stiga i rang också. Det krävdes väldigt många poäng för att klättra.

Problemet med Srr är som Krille nämner att det är svårt att bli så skicklig att man kan konkurrera med trilogins hjältar. Eller ens hamna i närheten. Dödligheten i strid är mycket hög och har man inte hög rang så är det kört att spela äventyr där man röjer bland orcher, troll och andra hemskheter. Som barn och tonåring gillade jag spelsystemet därför att det inte påminde om de spel jag spelat tidigare, crit-tabellerna dregglades det över och alla ville vara som trilogins hjältar men det blev inte riktigt så.

Kanske hade jag ändå valt Srr/Merp pga nostalgiska skäl?

 

[Botulf]

Jag skulle spela något moddat DoD 87/Expert/91 med massa begränsningar rörande magin som många redan nämnt. De gamla MERP modulerna som ÄS översatte under Sagan om Ringen Rollspelet har ju dubbla stats för DoD och MERP, så varför ska man krångla till det. Det var så jag önskar att jag hade spelat de gamla ÄS materialet när det begav sig iaf.

Men skulle kanske kunna tänka mig använda mig av regelsystemet i Svavelvinter också.

 

[erikt]

Ett modifierat Sagan om ringen-rollspelet/MERP kanske (Har varken spelat eller ens läst de nya varianterna på temat) men jag skulle slopa magi för icke-magiker och jag skulle troligtvis inte låta mina spelare spela magiker eftersom de är så få i trilogin. Det känns heller inte rimligt att utbygdsjägare ska kunna olika besvärjelser så det hade jag definitivt slopat. Dessutom känns det aningen märkligt att de olika raserna är så oerhört språkkunniga. Det är ologiskt.

En del av besvärjelserna i Rolemaster/MERP (speciellt i det senare) bör helst inte tolkas som besvärjelser i spelvärlden utan som diverse specialförmågor som bara råkar hanteras regeltekniskt likadant som besvärjelser.

Dvs. utbygdsjägare i MERP kan ingen magi, men de har en del förmågor som spelmekaniskt hanteras som magi.

 

[Magnamund]

Typ Minimagi i DoD Gigant? Man kan ju kalla förmågan vad man vill men magin i Srr var ingen höjdare. Vattenblixtar, Mörkerblixt osv..

 

[Staffan]

Snarare i stil med att Legolas går omkring ovanpå snön vid Caradhras och kan urskilja individer på miltals håll. Storymässigt är det för att han är alvjägare och i harmoni med naturen, spelmässigt är det för att han lägger "gå på instabil yta" och "avståndssyn".

 

[Ymir]

Eon IV, utan ett ögonblicks tvekan.

 

[Stövelkatten]

Jag säger Eon III.

 

[Rymdhamster]

Jag skulle nog använda ett lätt husreglat Äventyr! eller kanske rent av Saga.

Äsch. Jag menade ju Äventyr, inte Saga! Jag har inte tittat något på Saga än.

 

[Krille]

Äsch. Jag menade ju Äventyr, inte Saga! Jag har inte tittat något på Saga än.

Du menar alltså ett lätt husreglat Äventyr eller rent av Äventyr?

 

[Conan]

Egentligen kanske en kombination av Eon III och IV vore bäst. Skadereglerna från 3:an men sociala regler regler från 4:an.

 

[Rymdhamster]

Du menar alltså ett lätt husreglat Äventyr eller rent av Äventyr?

Urk, jag är visst helt borta. Ett lätt husreglat Fantasy! eller ett lätt husreglat Äventyr är de spel jag har i åtanke. Fasen att det ska vara så svårt! I båda fallen skulle det vara känslan från Bilbo, eller vissa av episoderna med hobbitarna från trilogin som jag skulle vara ute efter. Mer blött ylle och grisodling än episkt rädda världen, typ. Även om slutet av Bilbo är en smula episkt.

 

[Fridigern]

Kunde man inte försöka göra en episk kampanj med samma stämning som triliogin om man ändrade lite på slutet av den nuvarande sagan? Vad om nu Frodo åts upp av honmonstret och Sauron återtog ringen? Nya hjältar skulle krävas i ett dömt Midgård, där Gondor ligger plundrat och förstört och modiga motståndsgrupper kämpar mot ockupationsmakten! Och de skulle kunna få vara lika badass som Aragorn! Kanske kunde insamlandet och förstörandet av de andra ringarna försvaga härskarringens kraft?

 

[DeBracy]

... känslan från Bilbo, eller vissa av episoderna med hobbitarna från trilogin som jag skulle vara ute efter. Mer blött ylle och grisodling än episkt rädda världen, typ. Även om slutet av Bilbo är en smula episkt.

Det här tycker jag är jätteintressant! Bilbo i mitt minne handlar mest om dvärgar med färgranna huvor/luvor, två knasiga troll, att bli räddad av jätteörnar och en massa andra saker som inte domineras av blött ylle. Snarare har jag med mig känslan av att Bilbo var rätt mycket som spelmöten i typ Drakar och Demoner var: lite skoj, lite häftigt, rätt mycket random och knas. Mindre grisodligt än de första 170 sidorna i Sagan om Ringen som är det enda jag läst av den sviten.

 

[Rymdhamster]

Du har även knorrandet när de slagit läger i ösregnet och har ont om mat, och misären i mörkmården när halvdunklet och matbristen sakta bryter ner dem. Ligga och trycka i ett gammalt vakttorn och undra om draken såg dem eller inte och i fall den tänker flyga ut och elda upp dem. De var tre troll och jag minns dem som rätt ruskiga snarare än knasiga.