Aldrig skapats och aldrig skapats...det finns så ofantligt mycket obskyr fantasylitteratur och obskyra fantasyrollspel att nästan alla tänkbara settingkoncept nog har förekommit vid någon tidpunkt. Tex hade jag alltid önskat mig ett rollspel om konflikterna mellan diadocherna under hellenistisk tid, bara för att här på forumet bli upplyst om att ett sådant redan fanns. ('Warlords of Alexander' har jag för mig att det hette).
Så, jag tänker ta upp saker jag inte
känner till finns som rollspels- eller romanmiljöer, annat än i svepande och generaliserande moduler som GURPS China.
Primärt upplever jag fantasygenren som oerhört eurocentrisk. Det är ytterligt sällan fantasyskapare tar inspiration från de ofantliga koola icke-europeiska kulturer och epoker som funnits i vår världs historia. Jag hade velat se mer fantasy inspirerad av:
- rysk och östeuropeisk medeltid; länk mot Centralasien, väldiga vildmarker, stavkyrkor, fantastiska broderier, konflikt mellan kristendom och hedendom, med mongoler och tyska orden
- centralasiatisk medeltid, Sidenvägen, Tibet, nomadfolk och gränskungadömen, kontakter mellan öst och väst, oasstäder, ruiner i öknen, islam vs hedendom, gränslanden mot och konflikter med Kina och Persien, Qara-Khitai, Timur Lenks välde
- sydostasiatisk och indonesisk historia; Khmerriket, Paganriket, Srivijaya, pirater, kryddor, stadsstater, lustiga hattar, balla danser och långa naglar!
- kinesisk historia överhuvudtaget, ytterligare motivering överflödig, jag skulle kunna ägna en hel uppsats åt att diskutera hur underskattat ämnet är i fantasysammanhang
- Stillahavskulturerna; det häftiga Tu'i Tonga-imperiet, Påskö-kulturen, katamaraner, arkipelager, jättestatyer, balla tatueringar och bodymods, gigantiska stenmynt, hajtandssvärd, etc
- Hellenismen, Greco-Buddismen, Kushanriket; blodiga och hänsynslösa maktkamper mellan härskardynastier, konflikt och kommunikation öst-väst, högkultur, axialålder då religioner och filosofier föds och blomstrar
- Östrom; dvs romare som är genuint koola och medeltid som har klass och stil
- Albigenserkrigen; otäcka och grymma religiösa förföljelser och maktkamper i kulturens före detta högborg
- Digerdöden; en tredjedel av världens invånare dog nyss. Vad gör vi nu? Hur hämtar sig människan, och samhället, från chocken? Vad leder det till?
- sen bronsålder; Egypten under Nya Riket och Amarna-dynastin, Assyrierna, Hettiterna, Minoerna, blomstrande handel och kultur, långväga kontakter, upptäcktsresor, slavsamhälle, tronföljdskonflikter, prästerskapet vs världslig makthavare, spirande stadskultur
- de cirkumpolära folken; den eviga kampen mot naturen, brist på föda och resurser, schamanism, jägarsamhälle
- andra tidsepoker än högmedeltiden, särskilt jägarstenålder, bronsålder, hellenismen, folkvandringstid, skitig senmedeltid, blomstrande ungrenässans. Inspiration från icke-europeiska kulturer i sig motverkar lite grann jämförelser med eurocentriska epokindelningar.
- balla rymdhabitat och hypotetiska megastrukturer, tex en fantasykultur som är en
ringvärld.
- medeltida existensialism; inget medeltidsfantasyrollspel lyckas fånga den medeltida -mentaliteten- på så bra sätt som det av och till gjorts på film och i litteratur (Den yttersta domen, Marketa Lazarova, Sjunde Inseglet, Bourgeons medeltidsserier, med mera). Fantasyskapare är för intresserade av ytliga attribut och för okunniga om den faktiska tidsandan. Jag vill se mer tankar och koncept kring Gud, Ödet och Döden, helt enkelt.
- psykoaktiva substanser
Något annat jag hade velat se är Dark Fantasy som inte är artificiellt och ytligt mörk, utan där mörkret faktiskt ligger på djupet. Alla pseudogotiska idiotvärldar med evig natt, Draculaslott och totalitära naziregimer går alltså fetbort här, jag vill ha soliga, blomstrande happy happy joy joy-världar med glada älvor, där mörkret är något som ligger och ruvar i bakgrunden på ett diskret och obehagligt sätt.
Jag vill också se fler fantasysettingar som inte:
- har en stor ocean i väster
- ligger på norra halvklotet
- har övervägande tempererat klimat
- har monogama ideal som norm
- domineras av en vit, pseudovästerländsk befolkning
- har kvinnonamn som slutar på 'a'
Det där allra sista är en väldigt viktig punkt. Snälla fantasyskapare, -för helvete-; bara för att 7 av 10 kvinnonamn i den västerländska kulturen slutar på 'a' behöver inte 19 av 20 kvinnonamn i er fantasikultur göra det.
- Ymir, kräver