Samberättande lek enligt Stephen King

[hedmeister]

Romanen Lida av Stephen King handlar mycket om skrivprocessen, eftersom huvudpersonen Paul Sheldons liv hänger på att han kan skriva en tillräckligt bra uppföljare i sin bokserie om Lida Chastain. Han riskerar nämligen att bli dödad av Annie Wilkes, hans galna fan som håller honom fången i sitt hem, om han inte skriver en berättelse som rimligtvis förklarar hur Lida återuppstår från de döda.

Paul Sheldon drar sig till minnes en lek från sin barndom som fokuserar på samberättande: lekledaren börjar med att berätta om en person som heter Careless Corrigan, som är ute på nån form av strapats. Ledaren försätter Corrigan i en knipa, t.ex. att han blir omringad av lejon, pekar på en av deltagarna och säger "kan du?" Då har den deltagaren tio sekunder på sig att få Corrigan ur knipan. Det kan exempelvis vara att hen kommer på att Corrigan är beväpnad med en stor revolver som han skjuter flera av lejonen med, och resterande lejon flyr. Ledaren frågar sen resten av gruppen "kunde hen?" Gruppen röstar, och om majoriteten tyckte att hen på ett rimligt (men inte nödvändigtvis realistiskt) sätt kunde få Corrigan ur knipan, får deltagaren fortsätta berättelsen och försätta honom i ytterligare en knipa, som nån annan ska försöka ta honom ur. Misslyckas man med att få honom ur knipan åker man ut ur leken.

Har nån av er lekt denna lek? Hur funkade det? Har ni tips nån liknande lek?

 

[entomophobiac]

Har ni tips nån liknande lek?

Min yngsta dotter har lekt en del improvisationslekar med sin musikalgrupp. En av dem är att någon går fram till dig och säger, "Hej, får jag titta i din garderob?" Du svarar ja. Personen blir sedan chockad och hittar på något konstigt i din garderob, som du sedan måste förklara. "Men! Varför är det ett skelett i din garderob?!" "Eh, alltså, grannen klagade så mycket på min rabatt såatteh..." Sen byter ni roll.

Enkel och förvånansvärt rolig improvövning!

 

[Genesis]

Jag har svårt för den här sortens övningar. De känns bara som en styltigare och tråkigare form av samberättande. Har provat några, men det finns liksom ingen berättelse, inget intresse, inget kul. Sedan kan man ju se det som övning, i att det är i sig inte kul, men det kan göra dig bättre på det som är kul. Som att öva på skalor som musiker. På det sättet kan jag se poängen, men jag vill inte slösa den tid jag har tillsammans med andra på detta. Då kör jag hellre övningar jag kan göra ensam.

Gissningsvis har Stephen King ingen koll på samberättande och har själv uppfunnit en primitiv version av det.

 

[Genesis]

Har nån av er lekt denna lek? Hur funkade det? Har ni tips nån liknande lek?

För en bättre version av det rekommenderar jag Baron Münchhaussens äventyr. Det är lite matigare, mer sammanhängande, men har en liknande central mekanik där man måste komma på förklaringar på motspelarnas invändningar.

 

[Sömniga Isaac]

Gissningsvis har Stephen King ingen koll på samberättande och har själv uppfunnit en primitiv version av det.

Nja, det här är väl mer en övning som används vid träning av kreativt skrivande till exempel. Mött den i olika skrivkurser för att just träna skrivandet, så handlar mer om att träna upp muskeln för att utveckla hantverket. Skulle inte kalla metoden primitiv sett till sitt syfte.

 

[Sömniga Isaac]

Min yngsta dotter har lekt en del improvisationslekar med sin musikalgrupp. En av dem är att någon går fram till dig och säger, "Hej, får jag titta i din garderob?" Du svarar ja. Personen blir sedan chockad och hittar på något konstigt i din garderob, som du sedan måste förklara. "Men! Varför är det ett skelett i din garderob?!" "Eh, alltså, grannen klagade så mycket på min rabatt såatteh..." Sen byter ni roll.

Enkel och förvånansvärt rolig improvövning!

Håller helt med, just dessa övningar är extremt bra verktyg för att träna kreativitet och improvisation. Under rätt förhållande kan det stärka deltagarna i sitt skapande och sin förmåga att se på ett problem/situation utifrån olika perspektiv. Något som borde övas mer ofta.

 

[Zimeon]

Romanen Lida av Stephen King handlar mycket om skrivprocessen, eftersom huvudpersonen Paul Sheldons liv hänger på att han kan skriva en tillräckligt bra uppföljare i sin bokserie om Lida Chastain. Han riskerar nämligen att bli dödad av Annie Wilkes, hans galna fan som håller honom fången i sitt hem, om han inte skriver en berättelse som rimligtvis förklarar hur Lida återuppstår från de döda.

Paul Sheldon drar sig till minnes en lek från sin barndom som fokuserar på samberättande: lekledaren börjar med att berätta om en person som heter Careless Corrigan, som är ute på nån form av strapats. Ledaren försätter Corrigan i en knipa, t.ex. att han blir omringad av lejon, pekar på en av deltagarna och säger "kan du?" Då har den deltagaren tio sekunder på sig att få Corrigan ur knipan. Det kan exempelvis vara att hen kommer på att Corrigan är beväpnad med en stor revolver som han skjuter flera av lejonen med, och resterande lejon flyr. Ledaren frågar sen resten av gruppen "kunde hen?" Gruppen röstar, och om majoriteten tyckte att hen på ett rimligt (men inte nödvändigtvis realistiskt) sätt kunde få Corrigan ur knipan, får deltagaren fortsätta berättelsen och försätta honom i ytterligare en knipa, som nån annan ska försöka ta honom ur. Misslyckas man med att få honom ur knipan åker man ut ur leken.

Har nån av er lekt denna lek? Hur funkade det? Har ni tips nån liknande lek?

Det där låter som reglerna till brädspelet Cat & Chocolate, med den skillnad att man har kort på hand och måste beskriva hur man tar sig ur knipan med hjälp av de föremålen man har på handen. Sen får alla rösta om det verkade vettigt eller inte.

 

[Genesis]

Nja, det här är väl mer en övning som används vid träning av kreativt skrivande till exempel. Mött den i olika skrivkurser för att just träna skrivandet, så handlar mer om att träna upp muskeln för att utveckla hantverket. Skulle inte kalla metoden primitiv sett till sitt syfte.

Nej, "primitiv" var kanske fel ord. Och som övning kan det ju ha en plats, som sagt, även om jag själv föredrar att öva ensam och använda tiden jag har tillsammans med andra till att spela. Men jag skulle aldrig göra det för att det är kul eller stimulerande.

 

[Rickard]

Har nån av er lekt denna lek? Hur funkade det? Har ni tips nån liknande lek?

Det är typ så jag kör action i rollspel, där jag ser handlingar som ett fram- och tillbaka av hinder. Drakar och bananer och InSpectes fungerar på samma sätt, även om den senare har en spelledare.

Jag har plockat rätt mycket från impro-lekar. Både den och garderob-leken samt present-leken går ut på att träna på att vara spontana (jag brukar benämna det "kreativ utmaning"). Finns mycket att hämta från impro-lekar, exempelvis hur man bygger relationer med hjälp av ett garnnystan eller att bygga vidare på varandras idéer genom att låtsas att man är ett träd med mera.

 

[hedmeister]

Jag testade den här leken med mina barn (5 och 9) nyss. Klant Clinton smög på en gangsterboss men råkade sparka till en soptunna som skramlade högljutt... nioåringen fortsatte med att berätta hur Klant drog upp en minigun och sköt ihjäl samtliga gangsters, och gick och köpte ett äpple. Utanför affären stod en man och klistrade upp Wanted-affischer med Klants ansikte på. Affischklistraren ringde 112 och polishelikoptrar kom. Klant sköt igen och dödade alla utom en polis. Femåringen berättade att den polisen var beväpnad med ett luftgevär och fick in en lyckträff rakt i ögat på Klant... Jag tog vid berättelsen och fick Klant att plocka upp sitt hemliga superpolisleg, som han viftade med inför den nya truppen stridsvagnspoliser som nioåringen skickat fram. Alla förstod då att Klant hade rätt att döda gangsters och även försvara sig mot poliser. Det visade sig att han bara sårat poliserna, och han fick ett nytt cybernetiskt laseröga på sjukhuset.

Inalles en riktigt fartfylld berättelse på en tiominuters bilfärd!

 

[Lukas]

Jag gillar inte att man kan misslyckas i den leken.
Speciellt om man spelar med barn känns det kontraproduktivt att säga " din ide är inte bra nog" det uppmuntrar inte direkt barnet att i fortsättningen vara kreativ.

 

[hedmeister]

Jag gillar inte att man kan misslyckas i den leken.
Speciellt om man spelar med barn känns det kontraproduktivt att säga " din ide är inte bra nog" det uppmuntrar inte direkt barnet att i fortsättningen vara kreativ.

Nä om jag ska leka det med barn tänker jag inte ha med den leken. Då kan man hellre köra att alla får hjälpa!