Jag har gått i tankar på sistone. Funderat på ett sätt att spela rollspel på, fokuserat på kollaborativt historieskapande (samberättande) och inspirerat av friform, jeepform och liknande varianter där man inte har ett visst "spel" som är en produkt man konsumerar. En hel del av detta kommer från tankar om relationskartor och även flowspel som vi pratat om tidigare. Jag behöver skriva av mig om det här, så jag startar en tråd här.
Struktur och tekniker, inte mekanik
Jag tror inte på helt löst och fritt spel. Vi behöver struktur och riktlinjer för att hjälpa oss. Scensättning, spelarspecifika roller, relationskartor, definitiva faser (etablering, eskalering, klimax), agendor … Dessa är hjälpmedel som strukturerar upp spelet och säger vem som bör göra vad när. Nu befinner vi oss här, hur är ett bra sätt att gå vidare? Hur håller vi ståryn fokuserad? Hur ser vi till att alla delar spotlight? I detta ryms även tekniker. Monologer, bird-in-ear, flashbackscener och liknande. Dessa kan användas för att förbättra och variera upplevelsen, aktivera inaktiva spelare och så vidare. De kan användas när det passar. Ibland kan man även använda tvingande regler, men inte i komplicerade och interagerande regelverk utan enskilta kraftfulla regler som syftar till att åstadkomma en viss sak. Inga regler som inte behövs.
Modulärt
När spelet saknar ett mekaniskt system kan man bygga ihop det med större frihet. Plocka in tekniker och strukturer som passar just det vi spelar nu. Enkla regler som inte behöver interagera med andra regler på ett mekaniskt sätt och därför enklare kan kombineras. När vi spelar nu vill vi ha en spelare som inte spelar roller utan sätter scener och agerar "direktör". När vi spelar imorgon vill vi ha roterande scensättning och tvingande bird-in-ear-kommandon. När vi spelar nästa vecka vill vi ha en enskild huvudroll och ett uttalat tema. När vi spelar nästa månad har vi inga fasta roller alls. Ett tag lirar vi med tidsresande och då designar vi en tidslinje som vi kan hoppa runt och påverka. En annan gång spelar vi ideologisk ungdom och då använder vi ett "manifest". Vi har en samling moduler som vi provat och som andra som spelar liknande bidragit till. Där kan vi hämta idéer och inspiration och plocka det som passar.
Flow, bejakande
Man jobbar med flow och slänger fram och bygger på varandras idéer. Jag introducerar en fattig bonddräng, du introducerar flickan han är förälskad i och Kålle introducerar storbonden som fått upp ögonen för henne. Vi bygger vidare, förändrar, tiltar och eskalerar. Ingen vet vart vi är på väg men alla samarbetar för att göra resan så rolig/gripande/läskig/tänkvärd/skrattretande/cinematisk som möjligt. Vi försöker att ha en någorlunda gemensam vision och är inte rädda för att prata om spelet och vilken sorts känsla vi vill ha. Vi uppmuntrar varandra och beönar bra spel med glada tillrop, eggar på varandra och pressar varandras gränser. Vi litar på varandra och vågar spela djärvt och sårbart.
Skicklighet
Vi använder regler, tekniker och strukturer men förväntar oss inte att spelet ska bli bra bara för att vi har bra struktur. Vi jobbar med att bli bättre på berättande, dramaturgi, gestaltning, scensättning, kommunikation. Bra spel händer inte av sig självt och att få användning för sin skicklighet och öka den är en del av det roliga. Spel ska vara en anpassad utmaning för spelarna. Men vi tävlar inte mot varandra. Vi försöker göra vårt bästa och hjälper varandra och framgång mäts i hur bra story vi får till och hur roligt vi har det som grupp.
---
Jag vet inte vad jag förväntar mig av den här tråden. Jag behövde mest skriva ned de här tankarna någonstans. Men föralldel svara gärna och säg vad ni tycker och tänker.
Struktur och tekniker, inte mekanik
Jag tror inte på helt löst och fritt spel. Vi behöver struktur och riktlinjer för att hjälpa oss. Scensättning, spelarspecifika roller, relationskartor, definitiva faser (etablering, eskalering, klimax), agendor … Dessa är hjälpmedel som strukturerar upp spelet och säger vem som bör göra vad när. Nu befinner vi oss här, hur är ett bra sätt att gå vidare? Hur håller vi ståryn fokuserad? Hur ser vi till att alla delar spotlight? I detta ryms även tekniker. Monologer, bird-in-ear, flashbackscener och liknande. Dessa kan användas för att förbättra och variera upplevelsen, aktivera inaktiva spelare och så vidare. De kan användas när det passar. Ibland kan man även använda tvingande regler, men inte i komplicerade och interagerande regelverk utan enskilta kraftfulla regler som syftar till att åstadkomma en viss sak. Inga regler som inte behövs.
Modulärt
När spelet saknar ett mekaniskt system kan man bygga ihop det med större frihet. Plocka in tekniker och strukturer som passar just det vi spelar nu. Enkla regler som inte behöver interagera med andra regler på ett mekaniskt sätt och därför enklare kan kombineras. När vi spelar nu vill vi ha en spelare som inte spelar roller utan sätter scener och agerar "direktör". När vi spelar imorgon vill vi ha roterande scensättning och tvingande bird-in-ear-kommandon. När vi spelar nästa vecka vill vi ha en enskild huvudroll och ett uttalat tema. När vi spelar nästa månad har vi inga fasta roller alls. Ett tag lirar vi med tidsresande och då designar vi en tidslinje som vi kan hoppa runt och påverka. En annan gång spelar vi ideologisk ungdom och då använder vi ett "manifest". Vi har en samling moduler som vi provat och som andra som spelar liknande bidragit till. Där kan vi hämta idéer och inspiration och plocka det som passar.
Flow, bejakande
Man jobbar med flow och slänger fram och bygger på varandras idéer. Jag introducerar en fattig bonddräng, du introducerar flickan han är förälskad i och Kålle introducerar storbonden som fått upp ögonen för henne. Vi bygger vidare, förändrar, tiltar och eskalerar. Ingen vet vart vi är på väg men alla samarbetar för att göra resan så rolig/gripande/läskig/tänkvärd/skrattretande/cinematisk som möjligt. Vi försöker att ha en någorlunda gemensam vision och är inte rädda för att prata om spelet och vilken sorts känsla vi vill ha. Vi uppmuntrar varandra och beönar bra spel med glada tillrop, eggar på varandra och pressar varandras gränser. Vi litar på varandra och vågar spela djärvt och sårbart.
Skicklighet
Vi använder regler, tekniker och strukturer men förväntar oss inte att spelet ska bli bra bara för att vi har bra struktur. Vi jobbar med att bli bättre på berättande, dramaturgi, gestaltning, scensättning, kommunikation. Bra spel händer inte av sig självt och att få användning för sin skicklighet och öka den är en del av det roliga. Spel ska vara en anpassad utmaning för spelarna. Men vi tävlar inte mot varandra. Vi försöker göra vårt bästa och hjälper varandra och framgång mäts i hur bra story vi får till och hur roligt vi har det som grupp.
---
Jag vet inte vad jag förväntar mig av den här tråden. Jag behövde mest skriva ned de här tankarna någonstans. Men föralldel svara gärna och säg vad ni tycker och tänker.
