Nekromanti Samskapa spelvärld?

[Max Raven]

Funderade på det här med att skapa en värld att spela i och utforska tillsammans. Det känns som att det är ett potentiellt sätt att både få in hela gruppen så att de vet ungefär hur världen ser ut och att de investerar i den då de varit med om att skapa den.

Bläck har nån variant vad jag minns, och det finns någon form av spelliknande engelsk grej där man börjar från världens gryning på något vänster (vilken jag inte har en aning om hur bra den är), men hur är det i övrigt? Vilka varianter finns det? Har folk gjort det här med sina grupper och spelat i dem? Hur har det funkat?

 

[Rickard]

Jag har spelat det här i lite olika spel, nu senast Polaris som vi skrev om på krönikeforumet. Där är förvisso världen "klar" men man får hitta på massor av personer/grupper som kommer att komma in under spelomgången. Man vet inte vad de kommer att göra, man vet bara namnen. Vad jag tyckte om det kan du läsa om i första inlägget jag gör i den kröniketråden.

I Oskrivna blad bestämmer man först ett tema och sedan grupperingar som man slänger ut på ett papper, slumpar fram hur starka de är och så slår man lika många T6:or som möjliga relationer. 1-2 är god relation, 5-6 är dålig relation. Sedan turas man om att sätta ut relationerna och förklara dem.

Archipelago har rippats till Bläck som är som This Is Pulp och det har du ju spelat. Tyvärr var det en rätt dålig spelomgång då jag var rejält trött. Archipelago II är lite mer avancerat men det spelet kan du själva ladda ned och läsa igenom. Det är inte på så många sidor.

I Svart av kval så går man igenom vad för sorts vampyrer det finns i världen och som man kommer att spela samt temat på världen. Alla kommer överens om en inledande händelse samt några personer och deras inbördes relationer.

Lyssna på början av den här poden, där NNO-gänget skapar en värld till Zombie Cinema innan de sätter igång och spelar.

/Han som kan säga att det spelar inte så stor roll om man har spelledare eller inte och själv uppmuntrar han när han är spelledare att spelarna hittar saker om världen även under spelomgången

 

[DeBracy]

Archipelago har rippats till Bläck som är som This Is Pulp …

Ganska bra av mig att rippa ett spel två år innan jag ser det.

Oavsett var man får det från så är det bra skit att rita karta ihop i alla fall!

 

[DeBracy]

Samskapade världar är det jag nog helst spelar i. Jag får vara expert på settingen utan att plugga, och i och med att man är flera som hittar på brukar det aldrig kännas så värst platt och förutsägbart.

Det finns en hemsk massa olika nivåer man kan göra det på, från att bara definiera närområde (t.ex. snacka om vilken sorts skola man går på i Panty Explosion) till att smeta upp en hel värld. Det finns en massa olika varianter på tillvägagångssätt också förstås.

När vi spelar Zombie Cinema här i Nordnordost så pitchar vi lite vilt till vi kommer på nåt som alla tycker låter intressant, sen diskuterar vi det lite mer för att få lite grepp om världen. Jag har inte tänkt så noga på om vi har någon struktur för det här, men det borde ju finnas eftersom vi har rätt god vana. Podcasten som Han länkade till är förstås ett bra exempel.

I Medan världen går under så är välrdsskapandet ganska välstrukturerat: hitta på några aspekter av den värld man vill spela i (t.ex. fungerande kloning, rymdkolonier, allmän sjukvård ersatt av nanobotinjektioner, etc.), hitta på en plats som representerar varje aspekt (kloningsstation X15, rymdhamnen i Caracas, Folkhälsoinstitutets laboratorium). Det här spelet är ju något av ett kammardrama, så där används sällan särskilt många fler kulisser än dessa fem. Vill man skapa en värld till friare spel får man nog lägga till lite mer i efterhand, men man kommer antagligen ha en rätt bra grund att stå på.

In a Wicked Age struntar i princip helt i någon sammanhållen värld, utan man får istället fram små bitar av vad som finns i världen via oraklen och fyller i runt omkring efter behov och utan någon särskild struktur.

Det vi gjorde 2007 när spegruppen skulle spela kampanj var att helt enkelt ha ett spelmöte 0 där vi satt och pratade om saker vi ville se i kampanjen. Sedemera var det från spelarhåll det kom information om hur kläderna såg ut i olika kulturer och sånt, så det var absolut ett samskapande av spelvärlden även om alla inte var helt likvärdiga deltagare i det (wilper var ju en helt vanlig jävla spelledare vid tillfället och hade en förberedd kampanj åt oss).

It's all good för min del i alla fall.

 

[Fiktionslek]

Vi testade bl.a. Shock: Social Science Fiction, Universalis och nåt mer spel där man samskapade spelvärlden, men det blev aldrig riktigt bra, mest för att vi kände varandra så väl och det liksom blev inavlat och trist direkt.

Ska man samskapa en spelvärld tycker jag det blir bäst att göra det i relation till någon form av stoff som alla är lite lagom men inte för bekanta med, men som samtidigt tillför något från utanför gruppen. Ta ett par böcker, filmer eller tv-serier ni gillar. Moby Dick möter X-files eller Star Trek möter En resa till jordens medelpunkt?

Hälsar

Christian

 

[Ram]

Bläck har jag spelat och (sorry, DeBracy ) främst rippat från med stort nöje.

Sedan brukar vi etablera en bunte saker när vi spelar IAWA. Det funkar väldigt bra för oss att sätta ett embryo till en "karta" då vi alla är sådana som gpr fantasibränsle av sakers relation till varandra. Sedan är ju oraklen ett rätt bra sätt att inte hamna i låsta taknebanor.

 

[DeBracy]

Bläck har jag spelat och (sorry, DeBracy ) främst rippat från med stort nöje.

Ingen fara, rippa på! Jag snodde från Dead of Night till första versionen av Bläck, och från This is Pulp och Apocalypse World till nuvarande inkarnation.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker inte om helt egenskapade världar, då de för det mesta känns rätt platta för mig. Däremot gillar jag när spelgruppen själv får definiera området där spelet utspelar sig, bara man har något större att förhålla sig till. Vad jag gör i mitt nuvarande projekt är att presentera en spelvärld med övergripande konflikter, namn på platser och liknande, men uppmuntra folk att välja ut ett visst område på kartan och i spelgruppen rita upp kartor över det, diskutera vad som finns där och liknande.

Det är också därför Apocalypse Worlds kollaborativa kartritande i början funkar för mig. Det finns en hel del material att ta av: vad som finns kvar av vår värld, vad som skedde under apokalypsen, vad den psykiska malströmmen är, etc. Om man under spelets lopp för in en kvarleva från vår tid eller en referens till något känns det som om det har kontext. Om man på motsvarande vis hittar på något i en värld som skapats helt från scratch finns inte samma kontext, och det faller platt (undantaget är om man som Han gillar att jobba med klyschor som verktyg, men det har jag svårt för).

 

[Rickard]

Archipelago har rippats till Bläck som är som This Is Pulp …

Ganska bra av mig att rippa ett spel två år innan jag ser det.

Jaha, jag trodde det var Archipelago som du snodde kartidén från.

/Han som undrar hur han fick för sig det

 

[Rickard]

(undantaget är om man som Han gillar att jobba med klyschor som verktyg, men det har jag svårt för).

Klyschor är egentligen ett dåligt ord, eftersom det är så negativt laddat. "Gemensamma referenspunkter" och tropes är mer vad jag är ute efter. När jag beskriver världen i This Is Pulp så säger jag "inkapyramider, nazister, djungler, robotar. Indiana Jones, Sky Captain and the World of Tomorrow, King Kong, Mumien, Kung Salomos skatt" och sedan kör vi igång och sätter ut personer, platser och händelser på en karta och hittar på rykten om dem.

/Han som faktiskt inte beskriver världen mer än så och kommer inte att beskriva den knappt mer än så när han väl skriver spelet

 

[Ram]

Jag tror många använder klyschor och/eller karrikatyrer när man spelar, medvetet eller omedvetet.

Om man säger bomde i en fantasyvärld så ser de flesta en lätt utarbetad man i slitna kläder med en trägrep i näven. Om man säger riddare så kläs dennes bild av erfarenheter och fördomar. Säger man län så finns det en fogde, en länsherre, några knektar etc.

Det är därför jag inte går i polemik med Han och dennes ideer; Det som han beskriver görs redan väldigt mycket och jag tycker det är bra då man då i stället kan lägga krut på att skriva väldigt mycket om det som avviker från klyschorna och det är det som jag tycker är ballast med en värld.

Sedan att ta steget till att inte beskriva alls... Inte min grej alls.