Jag hade en händelserik dröm inatt. Den var av det sensuella slaget, så när jag vaknade stannade jag kvar i fantasin en stund för att avancera dess historia fram till en svulstig interracial mellan mig och Beyoncé Knowles - jag har förmånen att drömma om sådana puddingar ibland. Nu nådde inte heller min fantasi fram till klimax, för på vägen dit slog det mig att, jävlar, ståryn i sig skulle kunna bli ett ballt Noir-scenario. Jag steg upp och började skissa.
Nu är det inte mina drömmar jag vill berätta om. Det får bli en kort anekdot över en annorlunda skapelseprocess.
Jag saknar inte uppslag till Noir. Det finns massor av berättelser som vill ut. Så här ser arsenalen ut för tillfället: 1) ett deckar-mysterium rörande en trasig docka (inspirerat av Mystiska 2:an), 2) ett kärleksdrama i dekadenta konstnärskretsar (inspirerat av Cabaret), 3) ett mysterium kring en hatisk och tillbakadragen människa som besitter mystiska krafter (inspirerat av Den vidunderliga kärlekens historia), 4) ett drama kring en utsatt kvinna och en skrupellös och maktfullkomlig präst (inspirerat av min musa (... och Goyas Ghost)).
Dessa historier är inte självständiga - jag har idéer som länkar ihop dem på olika sätt, beroende på hur de avancerar. Se dem som fyra inträden till ett mer övergripande skeende.
Trots min inspiration har min Noir-kampanj varit inaktiv ett bra tag nu. Det finns planerade krokar från var och en av scenario-idéerna ovan till rollpersonerna... men detta borde egentligen stå i singularis; var och en av de fyra scenario-idéerna har krokar till en av de fyra rollpersonerna. Jag har ett problem här: Jag vill inte starta upp fyra soloäventyr, trots att det på ett senare plan knyts samman, jag vill avverka dem i en någorlunda ordning. Varför? - anledningarna är flera, varav de jag kommer på nu är: -jag vill inte stycka upp rollspelsgruppen; -resultatet blir ofta ett svåröversiktligt pussel; -det kan resultera i att rollpersonerna motarbeta varandra på ett okonstruktivt sätt. Min återvändsgränd infinner sig alltså när jag misslyckas med att forma mina historie-frön så att de involverar samtliga rollpersoner.
Jag söker således tips på tekniker att kringgå detta på. Jag är trött på att kampanjen står och stampar. Ett par saker är dock värda att betänka:
- Kampanjen är redan igång. Det kan därför inte vara frågan om att designa en rollpersons-posse för ett specifikt scenario eller en specifik typ av scenario (likt att alla spelar kriminalare eller dylikt). Inte heller är jag speciellt intresserad av att på liknande sätt specialisera kampanjen utefter bara en eller ett par typer av teman.
- Rollpersonerna har, förutom kamratskap, en viktig sak gemensamt; de är alla på olika sätt kopplade till en inrättning vid namn Kejsarkrogen (som ägare, arbetare, stamgäst). Det skapar interaktion och samhörighet, samt är tänkt att, i enstaka fall, användas som gemensam krok (inrättningen är skuldbelagd, andra vill åt den, osv). Problemet är att som tema kan det lätt bli uttjatat.
Nu är det inte mina drömmar jag vill berätta om. Det får bli en kort anekdot över en annorlunda skapelseprocess.
Jag saknar inte uppslag till Noir. Det finns massor av berättelser som vill ut. Så här ser arsenalen ut för tillfället: 1) ett deckar-mysterium rörande en trasig docka (inspirerat av Mystiska 2:an), 2) ett kärleksdrama i dekadenta konstnärskretsar (inspirerat av Cabaret), 3) ett mysterium kring en hatisk och tillbakadragen människa som besitter mystiska krafter (inspirerat av Den vidunderliga kärlekens historia), 4) ett drama kring en utsatt kvinna och en skrupellös och maktfullkomlig präst (inspirerat av min musa (... och Goyas Ghost)).
Dessa historier är inte självständiga - jag har idéer som länkar ihop dem på olika sätt, beroende på hur de avancerar. Se dem som fyra inträden till ett mer övergripande skeende.
Trots min inspiration har min Noir-kampanj varit inaktiv ett bra tag nu. Det finns planerade krokar från var och en av scenario-idéerna ovan till rollpersonerna... men detta borde egentligen stå i singularis; var och en av de fyra scenario-idéerna har krokar till en av de fyra rollpersonerna. Jag har ett problem här: Jag vill inte starta upp fyra soloäventyr, trots att det på ett senare plan knyts samman, jag vill avverka dem i en någorlunda ordning. Varför? - anledningarna är flera, varav de jag kommer på nu är: -jag vill inte stycka upp rollspelsgruppen; -resultatet blir ofta ett svåröversiktligt pussel; -det kan resultera i att rollpersonerna motarbeta varandra på ett okonstruktivt sätt. Min återvändsgränd infinner sig alltså när jag misslyckas med att forma mina historie-frön så att de involverar samtliga rollpersoner.
Jag söker således tips på tekniker att kringgå detta på. Jag är trött på att kampanjen står och stampar. Ett par saker är dock värda att betänka:
- Kampanjen är redan igång. Det kan därför inte vara frågan om att designa en rollpersons-posse för ett specifikt scenario eller en specifik typ av scenario (likt att alla spelar kriminalare eller dylikt). Inte heller är jag speciellt intresserad av att på liknande sätt specialisera kampanjen utefter bara en eller ett par typer av teman.
- Rollpersonerna har, förutom kamratskap, en viktig sak gemensamt; de är alla på olika sätt kopplade till en inrättning vid namn Kejsarkrogen (som ägare, arbetare, stamgäst). Det skapar interaktion och samhörighet, samt är tänkt att, i enstaka fall, användas som gemensam krok (inrättningen är skuldbelagd, andra vill åt den, osv). Problemet är att som tema kan det lätt bli uttjatat.
