Nekromanti Scener ur våra liv

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
"Den vanliga dagliga rutinen fortgår till en början som vanligt. Först går Val upp med tuppen och spenderar en ganska lång tid framför spegeln, detta för att tillfredställa sin fåfänga. Sedan tar sig Val ut från hotellet och över till barberaren. Efter det att mustaschen ansats och kinderna blivit lena som barnrumor tar han sig vidare till Saloonen. Där möter honom en stor överraskning.

Vid ett bord en bit in ser han en välbekant ryggtavla. Hans far, som absolut borde befinna sig hemma på östkusten, sitter där med två lätt igenkända typer - Pinkerton-agenter. Vals mest skrupellösa reskamrat, Weasley, signalerar försiktighet från ett annat bord. Han har tydligen även han på något sätt igenkänt fadern, gud vet hur.

Vad som händer sedan är osäkert. Val vill avlägsna sig hastigast möjligt från rummet, saloonen och helst staden. Kanske kan han ta sig ut genom ett fönster eller tillbaka vägen han kom ifrån. Heck, just nu skulle han inte ens tycka det var avlägset att krypa in under ett bord och gömma sig, eller för den delen ta sig ut från byggnaden genom avskrädet.

Att hans fader befinner sig på samma saloon som Val kan mycket väl vara en slump, men under den senaste månaden har den gamle gubben rest västern runt letandes efter sin son. Under den tiden har även han och hans inhyrda hjälp lyckats lista ut en av fyra sanningar om Vals förehavanden i västern:

(slå en T4, varje ytterligare månad av efterforskning motiverar ett till slag. Skulle samma sanning vara resultatet av två slag slår man inte om – det blir svårare och svårare att finna nya sanningar om Val)
  1. Val var med om familjen Parkers blodiga attack mot ett katolskt kloster
  2. Val har ägt saloonen Three Hearts samt ett horhus i den laglösa staden Freetown
  3. Val har dräpt (mördat?) flera personer, främst av mexikansk börd. Flera av dem genom att skjuta dem i ryggen
  4. Val har gift sig med dottern till en fattig och frikyrklig fårfarmare
Av dessa sanningar är det den sista som Val mest fruktar ska komma till sin faders kännedom.”


Det ovan skrivna är till en Western-kampanj som jag varit med i ungefär 2 år nu. Det är inte jag som spelleder, men han som gör det bad mig om en sak: ”Om du skulle få bygga upp en scen i kampanjen, där din rollperson skulle komma bäst till pass, hur skulle den vara?” Jag har alltså valt att spinna vidare på relationen mellan min rollperson, den charmige rikemanssonen Val, och hans fader. Tanken är att detta senare ska utspela sig i kampanjen.

Först tyckte jag det var svårt, men sedan slogs jag av en del saker. Detta är ett jättebra sätt för mig som spelare att kunna påverka kampanjen, samt ge tydliga antydningar om ingredienser som jag gärna skulle vilja se. Jag väljer t ex här att dra igång en subplott, där min Fader direkt blir mer påtaglig för kampanjen. Spelledaren vet således att jag vill ha mer av detta familjedrama, samtidigt som jag så att säga introducerar det själv. Spelarinflytande av bästa sort.

För är det inte ofta så att när man sitter och pillar med sin rollperson under dess skapande, så sitter man och tänker något i stil med ”det här vill jag uppleva med denna RP”, ”det här vill jag vara med om”. Sedan blir det lite si och sådär med detta – kampanjen utvecklar sig på sitt sätt och det är sällan spelledaren kan pricka in sig på det spelaren hade i huvudet från början. Att faktiskt låta denne skriva en scen är det mest konkreta sätt som finns att inlemma spelarens önskningar.

Jag blev så glad (en sådan där svårmotiverad glädje) här om veckan när min rollperson redan under andra spelmötet fann böcker med förbjuden kunskap att utforska. Spelet var Warhammer och jag spelar en student. Det var precis vad jag hade tänkt att hon, min rollperson, skulle få gotta sig med. Samtidigt får man vara medveten om att det hela nog mest var flax – spelledaren hade inget sätt att veta att det var precis så jag hade tänkt mig det. Samma sak har det varit när jag gjort karaktärer till Tékumel, Fading Suns och HeroQuest; jag har hela tiden haft en stark åsikt om vad jag skulle vilja ha för ingredienser anpassade till denna person i kampanjen, men haft svårt att uttrycka dem (i alla fall utan att det blir allt för pretto (varvid jag går under snabbnamnet Pretto-Björn på en spelledares mailinglista…)).

Jag skulle alltså gärna vilja börja ställa samma fråga som min Western-spelledare till mina spelare, men hur skulle ni andra ställa er till det? Yttra er gärna både som spelledare och spelare. Finns det kanske andra sätt ni använder för att ge spelaren mer inflytande?
 

GlueBall_UBBT

Warrior
Joined
16 Aug 2003
Messages
238
Location
Kallinge
Jag brukar fråga mina spelare vad de vill få ut av rollspelandet. Någon vill ROLLspela och de övriga vill helst rollSPELa. Vilket betyder att det blir en hel del äventyr med belöningar och erfarenhetspoäng. Vid sidan av detta försöker jag lägga in intriger till de spelare som helre utvecklar sin rollperson än bygger upp denne för kommande äventyr. Det kan vara allt från kärlek till gamla vänner och fiender.

Som sagt så frågar jag dem. Det brukar alltid bli samma överhängande svar. Ett fältslag, monster, guld och silver, konstant livsfara, långa resor, grottsystem och barslagsmål. Det jag inte förstår är hur vissa spelare aldrig tröttnar på att rulla tärningar?
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
This I want to do!

"För är det inte ofta så att när man sitter och pillar med sin rollperson under dess skapande, så sitter man och tänker något i stil med ”det här vill jag uppleva med denna RP”, ”det här vill jag vara med om”. Sedan blir det lite si och sådär med detta – kampanjen utvecklar sig på sitt sätt och det är sällan spelledaren kan pricka in sig på det spelaren hade i huvudet från början."

Framför allt är det sällsynt att man kan baka in allas önskan. Om man ens vet om dem. Ibland har man bara flax som spelledare.
Nu vill jag prata lite om Burning Wheel som har löst det där på ett annat sätt.
Alla karaktärer har tre Beliefs, om man inte är adel eller riddare då man kan få ha fyra om man vill. Beliefsen är dina övertygelser, såsom "Jag ska skydda Prins Slapphänt med mitt liv", "Jag ska en dag gifta mig med Prins Slapphänt" eller "Jag gillar paj". Att spela på dessa beliefs ge dig extra artha (vilket är vad BW kallar sina "fatepoints"), men de skriker också till spelledaren "Det här är vad jag är intresserad av! Gör något av det!". Eller så skriker de bara "Jag gillar paj!". Och det är väl okej det med.

Det är just det faktum att dina beliefs är något som ger dig poäng om du utnyttjar dem och signallerar till spelledaren vad som är viktigt för dig och vad du vill ha, det gillar jag. Rent generellt är jag imponerad av BW på många plan, men Beliefsbiten är tuff. :gremsmile:


Storuggla, blåbär med glass
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Re: This I want to do!

"Framför allt är det sällsynt att man kan baka in allas önskan."

Hmm. Ja. Det finns ju några "om" och "men" inblandat i det här.

Ett ganska stort problem vore om spelarens och spelledarens idé om kampanjen inte alls överensstämde. Liksom - spelaren Henke vill introducera en stor svart borg, besatt av en maktgalen nekromantiker, dessutom besitter rollpersonen ett namnlöst hat till denne. Spelledaren Stefan vill leda en kampanj som utspelar sig på ett värdshus. Konflikt! Det är alltså bäst att inte dra på för stort med sina scen-förslag, samt att inte försöka sno åt sig kampanjens stora tema. Subplottar är däremot balla och roliga att lägga till.

Dessutom kanske spelaren inte vill introducera ett handlingsbärande element utan snarare ett stämningsbärande. För att återkoppla till Western-kampanjen jag anknöt till i trådstarten så var scenförslaget till den före detta sydstatarofficeraren Flint något liknande detta (taget ur minnet):

"När Flint kommer in i Saloonen sitter redan ett gäng soldater där. Medan han tar sin drink vid baren går de igenom nordstaternas stora segrar under inbördeskriget. De skryter och skrävlar. När Flint hört tillräckligt vänder han sig mot männen och ber dem hålla sina stora käftar stängda, eller möta honom med revolvrarna redo vid solnedgången."

Det är ett klart stämningselement. Det hela kan utveckla sig till en shootout eller en duell, men inte mycket mer. Scenen ska finnas med för att ge en känsla av stolthet och coolhet hos Flint, inte precis för att han vill ha en subplott där nordstatarnas kamrater sedan söker hämnd i 7 släktled.

Oj! Jag börejade snacka om massa annat! Jag citerar dig igen och låtsas som om jag fortfarande besvarar ditt inlägg:

"Framför allt är det sällsynt att man kan baka in allas önskan."

Ja. Allt kan inte gärna komma på en gång. Det skulle bli en konstig följd av vilt spretande scener då. Western-kampanjen är lite speciell på så vis att den var väldigt etablerad innan vi började med detta. På så sätt vet man vilket när, var och vad som passar sig. Bättre, alltså, att ta det lite ko och inte be om utförliga scener från alla på en gång.

Äsch, det här blev lite virrigt. Jag ska fundera på det hela och återkomma.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: This I want to do!

Framför allt är det sällsynt att man kan baka in allas önskan."
Hmm. Ja. Det finns ju några "om" och "men" inblandat i det här
Jag hade en idé för ett tag sedan där man, innan man hade skapat sig sina rollpersoner, skapade relationerna i gruppen.

Liksom: "Jag kan ha ett mindervärdeskomplex gentemot dig, vad säger du om det? Och Annika, du och jag kan ha en hatkärleksrelation. Madde; du och jag kan dela en hemlighet tillsammans, vad säger du om det?" osv.

Man har alltså ett väldigt skissartat rollpersonskoncept från början, och när relationerna är färdigbestämda så vet man också lite mer om vad för sorts rollperson det ska bli när den är färdiggenererad. Det fina är att rollpersonerna alltså i väldigt hög grad är definierade av deras roll i gruppen och deras relationer med övriga rollpersoner.

Annars... Tja, när jag spelledde ett Kultäventyr senast så frågade jag först lite generellt om vad spelarna ville spela, och sedan slog jag fast att allt skulle kretsa kring en gemensam Mörk Hemlighet för hela gruppen. Då fick rollpersonerna direkt något konkret som förenade dem alla. Deras personliga livsmål skulle därefter på något vis stå i förbund med den mörka hemligheten, men det fick spelarna bestämma själva, efter eget huvud. Någon hade försökt fly från hemligheten, en annan hade blivit färgad av den, en tredje hade dragit nytta av den, osv.

Då uppstod sedan relationer och samband mellan de olika rollpersonerna på ett väldigt naturligt sätt, och de "hörde ihop" även om de agerade utifrån sina egna personliga livsmål.
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Re: This I want to do!

"Jag hade en idé för ett tag sedan där man, innan man hade skapat sig sina rollpersoner, skapade relationerna i gruppen.

Liksom: 'Jag kan ha ett mindervärdeskomplex gentemot dig, vad säger du om det? Och Annika, du och jag kan ha en hatkärleksrelation. Madde; du och jag kan dela en hemlighet tillsammans, vad säger du om det?' osv."


Det där gör redan min grupp regelbundet med Universalis-reglerna (jag skrev ner dem i ett inlägg för ett halvår sedan... längst ner i detta långa inlägg). Det skulle dock kunna gå att utveckla till att två spelare och spelledaren tillsammans kom på en hemlig relation mellan bara de två (mörk hemlighet, hemlig kärleksrelation, gemensam bakgrund osv), allt för att skapa djupare band mellan vissa och kanske så lite misstänksamhet och tvivel i gruppen.

"Annars... Tja, när jag spelledde ett Kultäventyr senast så frågade jag först lite generellt om vad spelarna ville spela, och sedan slog jag fast att allt skulle kretsa kring en gemensam Mörk Hemlighet för hela gruppen. Då fick rollpersonerna direkt något konkret som förenade dem alla. Deras personliga livsmål skulle därefter på något vis stå i förbund med den mörka hemligheten, men det fick spelarna bestämma själva, efter eget huvud. Någon hade försökt fly från hemligheten, en annan hade blivit färgad av den, en tredje hade dragit nytta av den, osv.

Då uppstod sedan relationer och samband mellan de olika rollpersonerna på ett väldigt naturligt sätt, och de 'hörde ihop' även om de agerade utifrån sina egna personliga livsmål."


Det här ska jag spara tills nästa gång jag försöker mig på någonting i Kult. Du är väldigt duktig på det spelet.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Kärleksrelation från början (Lite OT)

Det här påminner mig om något jag vill ha med i en Teronekampanj jag börjat fundera smått på: En olycklig kärlek mellan (cirkus)gruppens lågstatusperson och dess högstatusperson. Narren ska vara förälskad i ormkvinnan eller något, men han tycker själv att det är opassande, och han vågar inte konfrontera henne. Hur gör man det bra?

Föreslå narrspelaren att lägga in det i sin karaktär och hemlighetshålla det för ormkvinnespelaren?
Ta upp förslaget med hela gruppen i början?
Låta en av personerna vara en SLP?

Det är ju häftigare om det visar sig först när kampanjen börjat, men det är ju inte lika så lyckat om man tvingar någon till det.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
”Om du skulle få bygga upp en scen i kampanjen, där din rollperson skulle komma bäst till pass, hur skulle den vara?”

Det här tycker jag om. Som fisktankande och improviserande spelledare så uppskattar jag verkligen alla former av input ifrån spelarna. Dessutom är de kampanjer som jag spelleder på det viset oftast flexibla nog att det går att stoppa in sådana inslag utan att den avstannar. Problemet som jag ser det är att alla spelare inte har så pass väldefinierade karaktärer eller tillräckligt god uppfattning om miljön för att kunna formulera sina rollpersoners mål och önskningar på ett mer konkret sätt. Därför skadar det verkligen inte med olika former av modeller, där den som du nämner känns väldigt lätt att arbeta med.

Ett annat sätt skulle kunna vara att be spelarna formulera sina karaktärers tankar kring en handfull begrepp som till exempel: kärlek, våld, familjen, lojalitet, heder, vänskap etc.
 
Top