"Den vanliga dagliga rutinen fortgår till en början som vanligt. Först går Val upp med tuppen och spenderar en ganska lång tid framför spegeln, detta för att tillfredställa sin fåfänga. Sedan tar sig Val ut från hotellet och över till barberaren. Efter det att mustaschen ansats och kinderna blivit lena som barnrumor tar han sig vidare till Saloonen. Där möter honom en stor överraskning.
Vid ett bord en bit in ser han en välbekant ryggtavla. Hans far, som absolut borde befinna sig hemma på östkusten, sitter där med två lätt igenkända typer - Pinkerton-agenter. Vals mest skrupellösa reskamrat, Weasley, signalerar försiktighet från ett annat bord. Han har tydligen även han på något sätt igenkänt fadern, gud vet hur.
Vad som händer sedan är osäkert. Val vill avlägsna sig hastigast möjligt från rummet, saloonen och helst staden. Kanske kan han ta sig ut genom ett fönster eller tillbaka vägen han kom ifrån. Heck, just nu skulle han inte ens tycka det var avlägset att krypa in under ett bord och gömma sig, eller för den delen ta sig ut från byggnaden genom avskrädet.
Att hans fader befinner sig på samma saloon som Val kan mycket väl vara en slump, men under den senaste månaden har den gamle gubben rest västern runt letandes efter sin son. Under den tiden har även han och hans inhyrda hjälp lyckats lista ut en av fyra sanningar om Vals förehavanden i västern:
(slå en T4, varje ytterligare månad av efterforskning motiverar ett till slag. Skulle samma sanning vara resultatet av två slag slår man inte om – det blir svårare och svårare att finna nya sanningar om Val)
Det ovan skrivna är till en Western-kampanj som jag varit med i ungefär 2 år nu. Det är inte jag som spelleder, men han som gör det bad mig om en sak: ”Om du skulle få bygga upp en scen i kampanjen, där din rollperson skulle komma bäst till pass, hur skulle den vara?” Jag har alltså valt att spinna vidare på relationen mellan min rollperson, den charmige rikemanssonen Val, och hans fader. Tanken är att detta senare ska utspela sig i kampanjen.
Först tyckte jag det var svårt, men sedan slogs jag av en del saker. Detta är ett jättebra sätt för mig som spelare att kunna påverka kampanjen, samt ge tydliga antydningar om ingredienser som jag gärna skulle vilja se. Jag väljer t ex här att dra igång en subplott, där min Fader direkt blir mer påtaglig för kampanjen. Spelledaren vet således att jag vill ha mer av detta familjedrama, samtidigt som jag så att säga introducerar det själv. Spelarinflytande av bästa sort.
För är det inte ofta så att när man sitter och pillar med sin rollperson under dess skapande, så sitter man och tänker något i stil med ”det här vill jag uppleva med denna RP”, ”det här vill jag vara med om”. Sedan blir det lite si och sådär med detta – kampanjen utvecklar sig på sitt sätt och det är sällan spelledaren kan pricka in sig på det spelaren hade i huvudet från början. Att faktiskt låta denne skriva en scen är det mest konkreta sätt som finns att inlemma spelarens önskningar.
Jag blev så glad (en sådan där svårmotiverad glädje) här om veckan när min rollperson redan under andra spelmötet fann böcker med förbjuden kunskap att utforska. Spelet var Warhammer och jag spelar en student. Det var precis vad jag hade tänkt att hon, min rollperson, skulle få gotta sig med. Samtidigt får man vara medveten om att det hela nog mest var flax – spelledaren hade inget sätt att veta att det var precis så jag hade tänkt mig det. Samma sak har det varit när jag gjort karaktärer till Tékumel, Fading Suns och HeroQuest; jag har hela tiden haft en stark åsikt om vad jag skulle vilja ha för ingredienser anpassade till denna person i kampanjen, men haft svårt att uttrycka dem (i alla fall utan att det blir allt för pretto (varvid jag går under snabbnamnet Pretto-Björn på en spelledares mailinglista…)).
Jag skulle alltså gärna vilja börja ställa samma fråga som min Western-spelledare till mina spelare, men hur skulle ni andra ställa er till det? Yttra er gärna både som spelledare och spelare. Finns det kanske andra sätt ni använder för att ge spelaren mer inflytande?
Vid ett bord en bit in ser han en välbekant ryggtavla. Hans far, som absolut borde befinna sig hemma på östkusten, sitter där med två lätt igenkända typer - Pinkerton-agenter. Vals mest skrupellösa reskamrat, Weasley, signalerar försiktighet från ett annat bord. Han har tydligen även han på något sätt igenkänt fadern, gud vet hur.
Vad som händer sedan är osäkert. Val vill avlägsna sig hastigast möjligt från rummet, saloonen och helst staden. Kanske kan han ta sig ut genom ett fönster eller tillbaka vägen han kom ifrån. Heck, just nu skulle han inte ens tycka det var avlägset att krypa in under ett bord och gömma sig, eller för den delen ta sig ut från byggnaden genom avskrädet.
Att hans fader befinner sig på samma saloon som Val kan mycket väl vara en slump, men under den senaste månaden har den gamle gubben rest västern runt letandes efter sin son. Under den tiden har även han och hans inhyrda hjälp lyckats lista ut en av fyra sanningar om Vals förehavanden i västern:
(slå en T4, varje ytterligare månad av efterforskning motiverar ett till slag. Skulle samma sanning vara resultatet av två slag slår man inte om – det blir svårare och svårare att finna nya sanningar om Val)
- Val var med om familjen Parkers blodiga attack mot ett katolskt kloster
- Val har ägt saloonen Three Hearts samt ett horhus i den laglösa staden Freetown
- Val har dräpt (mördat?) flera personer, främst av mexikansk börd. Flera av dem genom att skjuta dem i ryggen
- Val har gift sig med dottern till en fattig och frikyrklig fårfarmare
Det ovan skrivna är till en Western-kampanj som jag varit med i ungefär 2 år nu. Det är inte jag som spelleder, men han som gör det bad mig om en sak: ”Om du skulle få bygga upp en scen i kampanjen, där din rollperson skulle komma bäst till pass, hur skulle den vara?” Jag har alltså valt att spinna vidare på relationen mellan min rollperson, den charmige rikemanssonen Val, och hans fader. Tanken är att detta senare ska utspela sig i kampanjen.
Först tyckte jag det var svårt, men sedan slogs jag av en del saker. Detta är ett jättebra sätt för mig som spelare att kunna påverka kampanjen, samt ge tydliga antydningar om ingredienser som jag gärna skulle vilja se. Jag väljer t ex här att dra igång en subplott, där min Fader direkt blir mer påtaglig för kampanjen. Spelledaren vet således att jag vill ha mer av detta familjedrama, samtidigt som jag så att säga introducerar det själv. Spelarinflytande av bästa sort.
För är det inte ofta så att när man sitter och pillar med sin rollperson under dess skapande, så sitter man och tänker något i stil med ”det här vill jag uppleva med denna RP”, ”det här vill jag vara med om”. Sedan blir det lite si och sådär med detta – kampanjen utvecklar sig på sitt sätt och det är sällan spelledaren kan pricka in sig på det spelaren hade i huvudet från början. Att faktiskt låta denne skriva en scen är det mest konkreta sätt som finns att inlemma spelarens önskningar.
Jag blev så glad (en sådan där svårmotiverad glädje) här om veckan när min rollperson redan under andra spelmötet fann böcker med förbjuden kunskap att utforska. Spelet var Warhammer och jag spelar en student. Det var precis vad jag hade tänkt att hon, min rollperson, skulle få gotta sig med. Samtidigt får man vara medveten om att det hela nog mest var flax – spelledaren hade inget sätt att veta att det var precis så jag hade tänkt mig det. Samma sak har det varit när jag gjort karaktärer till Tékumel, Fading Suns och HeroQuest; jag har hela tiden haft en stark åsikt om vad jag skulle vilja ha för ingredienser anpassade till denna person i kampanjen, men haft svårt att uttrycka dem (i alla fall utan att det blir allt för pretto (varvid jag går under snabbnamnet Pretto-Björn på en spelledares mailinglista…)).
Jag skulle alltså gärna vilja börja ställa samma fråga som min Western-spelledare till mina spelare, men hur skulle ni andra ställa er till det? Yttra er gärna både som spelledare och spelare. Finns det kanske andra sätt ni använder för att ge spelaren mer inflytande?
