Nekromanti Seriemördarjakt!

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Efter att ha tittat igenom filmsviten om Hannibal Lecter så började jag ganska naturligt fundera på hur en kampanj byggd kring jakten på en seriemördare, i nutid eller annan miljö, skulle kunna te sig. Finns det någon som spelat/SL:at en sådan kampanj? Var det roligt? Hur utvecklade sig storyn?

En bärande del i filmerna om Hannibal Lecter, och rätt många liknande historier, är Lecters överlägsna intelligens som gör att han genomskådar alla motståndares trick. Det bidrar mycket till stämningen, men kanske är svårt att få med i ett rollspelsäventyr på ett bra sätt. Hur gör man för att hantera hyperintelligenta mördare?
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,966
Location
Stockholm
Ett knep jag brukar använda är att, vad än spelarna hittar på och hur överraskad jag som spelledare än blir av deras handlingar, låta den hyperintelligente skurken ha »förutsett« och vara fullständigt beredd på just detta.

Det kan förstås bli trist om det inträffar varje gång.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Finns det någon som spelat/SL:at en sådan kampanj?
Hur mycket som helst. De har mestadels varit av varianterna:

1. Seriemördare som väljer sina offer enligt någon given premiss, och som lämnar gåtor efter sig
Man måste lösa för att kunna ta reda på var mördaren kommer slå till härnäst. Typ såsom Seven, eller som när Batman försöker få fast The Riddle.

2. Vanligt polisarbete
Typ; hitta spår och leta efter motiv och signalement. Vad har offren gemensamt? Vad kan man dra för slutsatser om mördarens kroppsbyggnad och beteende? Hur tar han sig till och från mordplatserna? Osv.

---

Det jag tycker är typiskt för Hannibal är dock att han inte är en seriemördare i (de bra) filmerna. Det är ju Tooth Fairy och Buffalo Bill som är mördarna. Hannibal är bara ett väldigt läbbigt sätt för manusförfattaren att låta huvudpersonerna skaffa ledtrådar.

Och som mördare var inte Hannibal så där djäkla genialisk. Varför skulle han begå mord när han visste att Graham var ute efter honom, och när Hannibal dessutom visste hur smart och känslosam Graham var? Borde inte Hannibal då dessutom ha vetat bättre än att låta skumma böcker ligga framme, så att Graham kunde fatta att det var han som varit mördaren hela tiden?

Hannibal är ju ganska lökig, i själva verket.

---

Men det är ju bra. Det gör Hannibal intressantare. Verkligt genialiska mördare är skittråkiga. Det är intressantare med fåfänga och stolta mördare.

---

Som ledtrådsmaskin har jag använt flera varianter på Hannibal genom åren, särskilt i Kult, där det är svårt att förmedla ledtrådar till spelarna på naturliga och praktiska sätt. Då kan det fungera bra med personer som ger ledtrådar genom att leka små lekar med rollpersonernas sinnen och känslor, såsom Hannibal gör.
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Finns det någon som spelat/SL:at en sådan kampanj?"

Nästan. Jag har en kampanj som utrspelar sig i Pyri's landsbygd där spelarna tar rollen som landsortspoliser där det värsta som händer är ett fylleslagsmål på logdansen, ungefär. Och så börjar plötsligt liken staplas upp, ett efter ett. En slags blandning mellan Morden i Midsumer, Åsa-Nisse och... eh, ja. Tjyvjägare, smuglare, hembrännare, kokkaffe, lantsortsfolk och en och annan gårdfarihandlare.

...

Men ingen vill spela! :gremfrown:


Storuggla, top banana
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Det kan också explodera

Jag gjorde det en gång. Det blev helt fel. Jag skulle ha låtit spelaren (Herr Nils) komma undan med att han totalt lurade mig och låtit honom knäppa superskurken och sedan ta konsekvenserna. Man kan alltid introducera fler skurkar vid senare tillfälle.

/M
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Re: Det kan också explodera

"Jag gjorde det en gång. Det blev helt fel."

Det måste verka trovärdigt. Annars blir det mest så att spelarna lackar ur och börjar hälla aioli innanför spelledarens krage för att han är så trist. Fair play, liksom.


Storuggla, ingen vill se dantes kalsonger
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Det jag tycker är typiskt för Hannibal är dock att han inte är en seriemördare i (de bra) filmerna.

Nu såg jag "Hannibal" senast, så jag är väl lite färgad av den, men visst; Hannibal är ju egentligen inte den som mördar. Själva grejen med Hannibal-filmerna är väl att storyn kretsar runt det onaturliga symbiosförhållandet mellan utredaren (Starling/Graham) och den sjuke Lecter. Det gör filmerna till betydligt mer än en simpel mördarjakt. Jag var dock snarare ute efter hur man lägger upp en seriemördarjakt av standardsnitt, så det där med Hannibal var en parentes.

Beträffande Hannibals intelligens så sägs det väl bäst av Will Graham: "You had... disadvantages. You're insane." Kanske den bästa scenen i någon av filmerna. Titta på Lecters ansiktsuttryck!
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Det kan också explodera

Annars blir det mest så att spelarna lackar ur och börjar hälla aioli innanför spelledarens krage för att han är så trist
Jag vill se en "actual play"-tråd från det spelmötet...

Erik
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
När man gestaltar hyperintelligenta spelledarpersoner överhuvud taget är det oundvikligt att använda den info man sitter på som spelledare för att "fuska" upp deras intelligens, ungefär som Dante skrev, fast kanske inte löpa hela linan ut så att spelarna känner sig chanslösa.

Simulera intelligensen kan nog de flesta göra, men det är lätt att glömma bort att spela en galen spelledarperson med konsekvens i sinnessjukdomen. I just Red Dragon fuskade filmmakarna och lät skurken gå från impulsiv till beräknande till impulsiv igen bara för att skapa spänning.

Red Dragon SPOILER:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Mördaren har kraftiga vanföreställningar i filmen och beter sig kraftigt irrationellt, tex när han äter upp originalmålningen av draken trots att han avslöjar sig när han gör det.
Sedan blir han kyligt beräknande i en kort sekvens: I slutet av filmen iscensätter han sitt eget försvinnande genom att lämna en annan manskropp i sitt brinnande hus så att polisen ska tro att han är död. Det förutsätter att han hade tänkt ut den planen redan när han sköt mannen utanför sin flickväns lägenhet - han måste ha lastat kroppen i bilen vid det tillfället.
Sedan återgår han till irrationellt beteende i slutkonfrontationen när han slår sönder speglar i huset trots att det avslöjar honom och han låter sig provoceras till att släppa pojken han har som gisslan mm.</font></td></tr></table>

Gordeg
 
Top