Jag kom på att jag med ett halvdussin rollspelsprojekt, heltidsstudier och heltidsarbete, aktivt spelledande, otaliga programmeringsprojekt samt minst två läromedelsböcker på G inte hade tillräckligt mycket att göra (ironi).
Så, jag fick inspiration till ett brädspel. Jag suger på regelmekanik och att veta vad som är spännande och intressanta val och övervägningar, så jag har mest en tematik och lite lösa idéer om hur det ska kännas att spela spelet.
Temat
Spelet utspelar sig i en oändlig dystopisk cyberpunkig stad. Känslan är lite kafka på sina håll; absurdt, bisarrt och fruktansvärt.
Spelarna är kanske organisationer. Det är lite oklart än så länge. De kan också tänkas vara personer som fångats i den oändliga staden och måste hantera situationen; utforska och överleva. Hitta mat? Ammo? Kanske spelar man ut staden mot de andra spelarna. Kanske skaffar man sig kulter och efterföljare, fiender och monster.
Jag tänker mig att det här antingen är en mörk kafkaesk spegelbild av verkligheten, som man antingen nått via en portal av nåt slag eller som verkligheten förvandlats till efter någon form av existentiell kris (ordet "verklighetsbomb" flyter genom huvudet, osäkert på vart det ska ta vägen).
Att spela spelet
Det här ska inte förväxlas med spelmekanik. Se det här som... Tja, tänk er att jag drömt att jag spelat det här; det jag skriver ner nu är de fragment som finns kvar när man vaknar.
Att göra drag genom att lägga ut stadsplattor. Det är inte enda sortens drag. Plattorna gör saker med varandra, och påverkar hur staden växer fram. Jag har spelat Zombies!!! och Carcassonne och det är roligt att låta städer och saker växa fram som del av taktiska val. Staden växer, eller utforskas, osäkert vilket, ganska kaotiskt.
Spelarna kombinerar utforskande med dominans. Man kan inte åka ut innan spelet är slut. Det finns en vinnare; det är inte co-op det här. Man ska kunna pakta.
Stadsbitarna kan förändras; kanske lägger man kort på dem, och/eller gubbar som gör saker.
Stadsbitarna ska kunna vara rätt underliga. Oändliga byråkratiska labyrinter, stadsgolems som vaknar, cthuloida bortom-verkligheten-saker som gör folk galna.
Staden ska kännas levande. Att försöka få staden att göra som man vill ska vara en kamp, som att försöka hålla i ett vilt djur och tämja det väl nog för att kunna rida det.
Reglerna är enkla och strömlinjeformade; grundreglerna skitsimpla, sedan kan det få finnas specialregler på kort etc som bryter mot grundreglerna.
Vart fan ska jag göra av det här? Har nån några idéer? Går det att göra det här till något man faktiskt kan spela?
Så, jag fick inspiration till ett brädspel. Jag suger på regelmekanik och att veta vad som är spännande och intressanta val och övervägningar, så jag har mest en tematik och lite lösa idéer om hur det ska kännas att spela spelet.
Temat
Spelet utspelar sig i en oändlig dystopisk cyberpunkig stad. Känslan är lite kafka på sina håll; absurdt, bisarrt och fruktansvärt.
Spelarna är kanske organisationer. Det är lite oklart än så länge. De kan också tänkas vara personer som fångats i den oändliga staden och måste hantera situationen; utforska och överleva. Hitta mat? Ammo? Kanske spelar man ut staden mot de andra spelarna. Kanske skaffar man sig kulter och efterföljare, fiender och monster.
Jag tänker mig att det här antingen är en mörk kafkaesk spegelbild av verkligheten, som man antingen nått via en portal av nåt slag eller som verkligheten förvandlats till efter någon form av existentiell kris (ordet "verklighetsbomb" flyter genom huvudet, osäkert på vart det ska ta vägen).
Att spela spelet
Det här ska inte förväxlas med spelmekanik. Se det här som... Tja, tänk er att jag drömt att jag spelat det här; det jag skriver ner nu är de fragment som finns kvar när man vaknar.
Att göra drag genom att lägga ut stadsplattor. Det är inte enda sortens drag. Plattorna gör saker med varandra, och påverkar hur staden växer fram. Jag har spelat Zombies!!! och Carcassonne och det är roligt att låta städer och saker växa fram som del av taktiska val. Staden växer, eller utforskas, osäkert vilket, ganska kaotiskt.
Spelarna kombinerar utforskande med dominans. Man kan inte åka ut innan spelet är slut. Det finns en vinnare; det är inte co-op det här. Man ska kunna pakta.
Stadsbitarna kan förändras; kanske lägger man kort på dem, och/eller gubbar som gör saker.
Stadsbitarna ska kunna vara rätt underliga. Oändliga byråkratiska labyrinter, stadsgolems som vaknar, cthuloida bortom-verkligheten-saker som gör folk galna.
Staden ska kännas levande. Att försöka få staden att göra som man vill ska vara en kamp, som att försöka hålla i ett vilt djur och tämja det väl nog för att kunna rida det.
Reglerna är enkla och strömlinjeformade; grundreglerna skitsimpla, sedan kan det få finnas specialregler på kort etc som bryter mot grundreglerna.
Vart fan ska jag göra av det här? Har nån några idéer? Går det att göra det här till något man faktiskt kan spela?
