Nekromanti Sit-Comsystem

[MrG]

Skissar just på ett system för att spela sit-comrollspel, vars tanke är att spelas ungefär som en komediserie på tv (i en säsong av 22 avsnitt, var och en spelkväll långt). Just nu ser ut nått åt det här hållet;

Karaktärerna har fem färdigheter per skalle, varje färdighet har två markörer per speltillfälle, vill man använda en färdighet kastar man en markör och lyckas.

Det går även att få generella markörer som man kan använda till vad man vill, (eventuellt till två för varje handling som man inte har färdighet i). Man har också två nackdelar (negativa färdigheter), som varje gång man använder generar nya generella markörer.

Varje karaktär har också en eller två taglines som ger generella markörer (eller så ska de vara färdighetsknutna så man lyckas/får nya möjligheter att lyckas med vissa saker när man säger sin tagline).

Man ska också få generella markörer när man får folk att skratta/roas (en hög på bordet för sl och spelare att dela ut till varandra).

Fråga är om man också ska ha en 50/50 chans att lyckas med saker i övriga fall?

Feedback?

 

[Rising]

Handlar verkligen sitcoms om att lyckas/misslyckas och ha färdigheter? Det typiska för sitcoms tycker jag snarare är Murphys lagar; att allt går åt helvete vid sämsta möjliga tidpunkt (och om något inte går åt helvete så visar det sig till slut att det hade varit bättre om det hade gått åt helvete). George Costanza har väl exempelvis ingen särskild "färdighet" som han lyckas med i Seinfeldavsnitten? Samma sak med pappa Frasier.

Jag är inte helt övertygad om taglinesen heller - det känns inte riktigt som om fyra-fem personer i en sitcom verkligen har sådana. Homer har sitt "d'oh!" men vad har Marge och Lisa? Och lyckas verkligen Homer med färdigheter oftare än Marge och Lisa - enligt dina regler borde han ju det eftersom han använder sin tagline titt som tätt.

---

Det är möjligt att ditt system kan bli asroligt, men det känns inte riktigt som ett sitcom-system i mina ögon. Jag skulle gå mer på det som sitcom-manusförfattare kallar "the riff" istället. The Riff är alltså en sorts återkommande tema/vändning/konflikt som man hela tiden kan bygga olika avsnitt på: Att Kramer alltid har ett projekt på gång som går åt pipan - eller att Ross och Rachel aldrig blir ihop (förrän de blev ihop, förstås, och sedan när riffet istället blev att de hade varit ihop och båda envisades med att skuldbelägga den andre).

Sådana här Riff handlar sällan om färdigheter och lyckas/misslyckas. Bröderna i Frasier har exempelvis ett riff med sin fader om att de är pompösa snobbar medan han är jordbunden och simpel. Det riffet syns bara i dialoger. Seinfeld har ett riff som säger att han dejtar någon med en viss egenhet/ovana som han sedan börjar störa sig på eller som leder till förvecklingar. En gammaldags frisyr, manliga händer, en stor näsa eller whatever. Återigen; inga handlingsresolutioner i vanlig benämning.

Jag skulle bygga mer på dessa riff alltså: Precis som man i Baron von Munchaussen skall väva in vissa mål i sin berättelse, så borde man kanske i ett sitcomspel väva in sådana här riff i ens sitcomavsnitt.

Om du vill göra ett samberättarspel, alltså.

 

[MrG]

Tanken var inte att göra ett renodlat samberättarspel på det sett du verkar bruka mena, utan att tveka till rollspel mer till sit-com. Så för att gå till dina komenatrer, Taglines var inget jag var säker på, hade idén dels från Red Dwarf RPG och från Joey i Friends, ska grunna mer på det. Samma sak med nackdelarna, måste forumlera det så folk inte tar färdigheterna för att vara tvunget posetiva (med de spelarna tror jag det kommer inte handla om att lyckas eller misslyckas, utan humor i handlingarna).

Riffs är en bra tanke (som jag inte förstått varför jag missat), ska göra nått med koncepttexter, kanske sammanvävda med eventuella taglines.

 

[EchonCique]

System

Ditt spånande låter mycket om ett system som jag såg på rpg.net och gjorde om från grunden med grundtanken i färskt minne. Satsningssystem vissa drag/färdigheter och ett övergripande motto som karaktären lever efter. Regler för hur man använder sina drag/färdigheter och hur mottot kan spela in i en scen. Inga tärningsslag i grundsystemet jag såg, även om jag modifierade det till att följa samma mekanik som allt annat i mitt egenknåpade system.

Om du har lust kan du fått mitt förlängda system för att kolla igenom, bolla tankar kring det och kanske nappa det till något eget?

 

[MrG]

Re: System

Funkade det bra? Vad för kampanj använde du det till?

 

[walium]

Riff-raff [OT]

"Jag skulle gå mer på det som sitcom-manusförfattare kallar "the riff" istället."

Om jag vore du så skulle jag till och med akta mig för instruktioner om traditionellt manusförfattande; det är ett virus som infekterar hjärnan när man ska tänka annorlunda.

Du menar att du faktiskt har läst något som en manusförfattare har skrivit? Du får inte längre vara med i min fisktanksklubb din svikare.

 

[Rising]

Re: Riff-raff [OT]

Du menar att du faktiskt har läst något som en manusförfattare har skrivit? Du får inte längre vara med i min fisktanksklubb din svikare.

Jo, jag kan en massa om... dramatologi, som jag brukar kalla det. Och det jag vet är att det inte gör sig så bra i fisktanksäventyr - så det jag sade tidigare var verkligen att det behövdes idéer från andra personer än mig för att verkligen säga intressanta och viktiga saker om hur man skall skriva bra fisktanksäventyr.

Det jag däremot vet är användbart när man ska skriva mer rälsade äventyr eller, som här, när man i ett interaktivt medium skall eftersträva en likhet med linjära dramaturgier, oavsett om det gäller matinéfilmsrollspel eller (som i det här fallet) sitcomrollspel.

 

[MrG]

Re: Riff-raff

Om vi nu ska grunna mer med dramaturgiknep, ska man använda evig status que eller inte, vill säga ska man halvt börja om från noll och skippa att förklara absurda slut (likt hur det kunnat vara i t ex Seinfeld senare säsonger eller South Park) eller ha röd tråd? Lutar nog mot det senare... men tar gärna mer feedback

 

[Szandor]

Re: Riff-raff

I en kampanj är det alltid roligare med en röd tråd, men jag tror man kan väva in lite absurda slut också. En variant är att RP i början av nästa avsnitt i förbigående förklarar att det minsann var en sjuk situation de hamnade i och sedan går igenom hur de klarade sig, eventuellt tilläggandes fler sjuka småhändelser i samband med det hela. Det kan bli hur kul som helst, vilket skapar ett problem där spelarna tenderar att fastna i förklaringen och gör situationen sjukare och sjukare. Man får ha lite koll som SL och avbryta dem vid lämpligt tillfälle.

 

[Nightowl]

Capes?

Eller vad hette det... ett indie-spel om superhjältar. Där bestämmer spelgruppen stil för sin kampanj. T.ex. kommer ingen någosin att dö för man vill det ska likna Stålmannen på 70-talet.

Man kunde göra likadant i ett sitcomspel. Där kunde man bestämma absurditetsgrad (kan det komma utomjordingar som vill stjäla mina sockor?), vilken sorts humor det handlar om, vilken målgrupp showen har, om det finns en röd tråd mellan programmen, om det finns en röd tråd INOM programavsnittet, mängden parallellhandlingar... etc.

Eller nåt.

Erik