Olle Linge
Snigel
Yo. Jag ska av olika anledningar läsa en skönlitterär självbiografi. Normalt sett läser jag inte sådant, så jag tar gärna mot tips på bra böcker samt en kommentar om varför de är så bra. Go crazy!
Nekromanti Självbiografi
- Thread starter Olle Linge
- Start date
G
Guest
Guest
Postverket
Postverket av Charles Bukowski, en av mina absoluta favoritböcker alla kategorier. Henry Chinasky (Bukowskis alter ego, det är en självbiografi) jobbar på postverket, super och slåss. Det är typ det som händer, små episodiska historier om olika saker han stöter på och olika äckliga saker han gör.
Även om jag hatar att låta pretentiös så är det en otroligt gripande skildring av tillvarons meningslöshet, byråkratins nedbrytande effekt på det mänskliga psyket o.s.v. jadda, jadda, jadda... Kombinerat med en sjukt stor skopa svart humor och beatfilosofi.
Jag antar att det har med någon form av skola att göra (det är oftast sådana som tvingar folk att läsa böcker), och då har den här boken dessutom schyssta prettopoäng. Lärare brukar gilla när man läser Bukowski. Speciellt i någon eventuell recension borde du kunna glänsa om du lite snyggt hänvisar till Bukowskis dikter, Kerouacs verk, likheterna med Kafkas amerikatrilogi o.s.v. jadda, jadda, jadda.
Men även om man låter bli att försöka analysera boken (vilket jag egentligen rekomenderar) så är den otroligt välskriven, lättläst, häftig och helt enkelt underbar. Klart med på min 13-i -topp lista.
Och nu till något helt annat, som jag kom att tänka på när jag skrev det här.
Något som ofta stör mig är hur akademikerna har "snott" Bukowski. Genom att skriva om hur "hans böcker visar den sköra nakna människan krossas av byråktins förtäckta ondska" eller "hur den mänskliga själen korrelerar med den oscarianska ideén om att kapitulera inför en överväldigande verklighet." lyckas de få varenda jävel som har någonting gemensamt med Bukowski själv att avfärda honom som pretentiös eller svårtillgänglig (notera att jag absolut inte försöket påstå att jag är särskilt lik eller har särskilt mycket gemensamt med Bukowski).
Jag gav Postverket till en kille i min klass när jag gick Hantverks-gymnasiet. Killen var en riktig "alkohål och kvinnhål är de enda hål jag tål"-kille, han kunde knappt läsa (hade enligt egen utsago aldrig läst en hel bok) och hade adhd. Men han läste ut Postverket på en vecka och sa att det var den bästa bok han någonsin hade läst (vilket i.o.f.s. inte säger så mycket).
Vilket ju bevisar hur bred Bukowskis publik hade kunnat vara, om bara inte några jävla DN-kulturnissar hade trott att de tillförde något när de hittade på tretton nya ord för att beskriva Bukowskis förträfflighet.
Postverket av Charles Bukowski, en av mina absoluta favoritböcker alla kategorier. Henry Chinasky (Bukowskis alter ego, det är en självbiografi) jobbar på postverket, super och slåss. Det är typ det som händer, små episodiska historier om olika saker han stöter på och olika äckliga saker han gör.
Även om jag hatar att låta pretentiös så är det en otroligt gripande skildring av tillvarons meningslöshet, byråkratins nedbrytande effekt på det mänskliga psyket o.s.v. jadda, jadda, jadda... Kombinerat med en sjukt stor skopa svart humor och beatfilosofi.
Jag antar att det har med någon form av skola att göra (det är oftast sådana som tvingar folk att läsa böcker), och då har den här boken dessutom schyssta prettopoäng. Lärare brukar gilla när man läser Bukowski. Speciellt i någon eventuell recension borde du kunna glänsa om du lite snyggt hänvisar till Bukowskis dikter, Kerouacs verk, likheterna med Kafkas amerikatrilogi o.s.v. jadda, jadda, jadda.
Men även om man låter bli att försöka analysera boken (vilket jag egentligen rekomenderar) så är den otroligt välskriven, lättläst, häftig och helt enkelt underbar. Klart med på min 13-i -topp lista.
Och nu till något helt annat, som jag kom att tänka på när jag skrev det här.
Något som ofta stör mig är hur akademikerna har "snott" Bukowski. Genom att skriva om hur "hans böcker visar den sköra nakna människan krossas av byråktins förtäckta ondska" eller "hur den mänskliga själen korrelerar med den oscarianska ideén om att kapitulera inför en överväldigande verklighet." lyckas de få varenda jävel som har någonting gemensamt med Bukowski själv att avfärda honom som pretentiös eller svårtillgänglig (notera att jag absolut inte försöket påstå att jag är särskilt lik eller har särskilt mycket gemensamt med Bukowski).
Jag gav Postverket till en kille i min klass när jag gick Hantverks-gymnasiet. Killen var en riktig "alkohål och kvinnhål är de enda hål jag tål"-kille, han kunde knappt läsa (hade enligt egen utsago aldrig läst en hel bok) och hade adhd. Men han läste ut Postverket på en vecka och sa att det var den bästa bok han någonsin hade läst (vilket i.o.f.s. inte säger så mycket).
Vilket ju bevisar hur bred Bukowskis publik hade kunnat vara, om bara inte några jävla DN-kulturnissar hade trott att de tillförde något när de hittade på tretton nya ord för att beskriva Bukowskis förträfflighet.
Olle Linge
Snigel
Re: Postverket
Intressant. Något jag ska kolla vidare på, absolut. Och jag ska analysera sönder boken rejält, så det är bara bra om det finns lite att tugga på
Intressant. Något jag ska kolla vidare på, absolut. Och jag ska analysera sönder boken rejält, så det är bara bra om det finns lite att tugga på
The_Gorger
Hero
En flykting korsar sitt spår (En flykkting krysser sit spor) av Aksel Sandemose, om hur han växte upp i staden Jante är grymt bra. Myntade uttrycket jantelag. Har du vuxit upp i en liten stad är dessutom igenkänningsfaktorn garranterat hög. Den är typ tjock också, så det finns en del att se på.
Läs Buffalo Bills självbiografi. Det är en helt OTROLIG berättelse som, oavsätt om det mesta är lögn eller sanning, ger en, med tanke på att den är skriven på 1870-talet, fascinerande inblick i det vi kallar vilda västern. Om det nu rör sig om samma bok jag läste för 10 år sedan så finns den att ladda ner här.
/Anders
/Anders
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist läste jag som tonåring. Kuslig och gripande. Man känner sig närvarande i hans kärva barndom.