Skugglandet är delvis uppbyggt av oneirotropi och av drömmars och händelsers avtryck i Mundanas magiflöde; detta mäjkar särskilt mycket sense med den officiella premissen att Mundana är demiurgens dröm, men fungerar även med mitt Mörkret Redux Grande Tortilla, där Skugglandet är en buffert i psykosfärerna mellan Mundana och Antichton. Den ö med en trappstegspyramid som nämns i Pärlemorhovet är ett sådant avtryck i tiden av Edron, och de trasiga fartygen är resterna av det episka sjöslaget vid Quaran, där Nanórgona och Mûhad slängde sin vrede mot varandra för 2000 år sedan. Varför just dessa platser och händelser var viktiga för Drömmen är en öppen fråga; kanske på grund av Nanórgonas magi? Ön Edron i det verkliga Mundana är alltså sannolikt, åtminstone delvis, ett gränsland, varifrån man tenderar att nå just denna motsvarande ö i Skugglandet.
Marmorhovets ö är, på samma vis, resterna av den sjunka kontinenten, och gränslandet runt Atakalaua vars artikel jag länkade till i mitt förra inlägg tenderar nog att leda just dit (eller bara till Dimmornas hav). Marmorhovet har ett vagt typ iberiskt-greco-minoiskt tema, och anledningen är cirefalierna, som i den gamla forumdebatten om folkvandringar spekulerades komma från denna kontinent, vilket stämmer väl med diverse årtal som förekommit i officiellt material. Grejen är ju att Skugglandet är viktigt i cirefaliernas religion och folktro eftersom det framställs som helvetet, och detta var något jag hängde upp mig på eftersom det kändes som ett mycket mer signifikant fakta än de korta omnämnanden det fått tycks antyda. Vilken annan religion involverar liksom -Skugglandet-? Och att se det som -helvetet-? Det är ju jätteintressant stoff! Men jag tyckte Skugglandet as written rimmade illa med cirefalierna, för det är så extremt keltofilt, och cirefalierna är väldigt okeltiska; de behövde ett annat Skuggland. Jag ville därför fördjupa bilden av Skugglandet och skapa mer konflikter och fraktioner och kulturer så att säga internt i Skugglandet, så jag skapade fler hov, varav då ett, Marmorhovet, har en särskild koppling till cirefalierna. Det är drömska rester av deras barbariska förflutna i ett land som slukades av haven, ett otäckt rasminne av blodbesudlad forntid givet märkliga, monstruösa former i Skugglandets övervuxna trädgårdar. Och därför är det helvetet. Cirefalierna har glömt sitt ursprung på pappret och i det medvetna sinnet, men i drömmarna och på andeplanet fortlever det, och det är därför Skugglandet, somehow, fyller dem med instinktiv fasa; det är därför det är helvetet i Cirzas lära, som bröt med Den sjunkna kontintens präster och lämnade deras gudsförgätna land.
(Det här kan också kopplas till det faktum att Sällskapet i min artikel söker en allians med Havsdjupens moder; kanske vill de nå Det sjunkna riket och mäktiga svunna hemligheter som de menar rätteligen tillhör dem? Det vore en bitter ironi om de cirefalier som -inte- är rädda för att konfrontera sitt förflutna liksom är de mest moraliskt korrupta).
Och när vi ändå är inne på Skugglandet och läskiga saker, på tal om Atlantis-parallellerna du nämnde;
this.
