Nekromanti Ska skapandet av rollpersonen egentligen separeras från skapandet av världen?

[stenhöna]

Fördelar, nackdelar? Hur långt kan de integreras?

 

[Ymir]

I spel där man förutsätter att världen skapas vid spel (typ Apoc Wörld) ser jag bara fördelar med att integrera rollpersonsskapandet med världsbygget.

Däremot blir det mer problematiskt i spel med en förskriven/förbestämd värld, där man kanske även förutsätts spela multipla kampanjer med olika rollpersoner. Det finns dock säkert allehanda kreativa lösningar man kan tänka sig även under dessa förutsättningar, för att på olika sätt rota rollpersonerna i världen. En lösning som varit populär i svenska rollspel (Eon, Western IV) är tabeller som ger rollpersoner backståry, släktingar, relationer och liknande, vilket hjälper till att sätta spelvärlden i relation till rollpersonerna.

I Neotech har vi tagit detta vidare; dels jobbar vi med en ny idé där man likt 'Svart av Kval, Vit av Lust' skapar ett socialt nätverk och intriger i samma process som man skapar rollpersonerna, dels har vi designat hela rollpersons-skapar-kapitlet så att det är del av en in-game-produktkatalog för företaget Genetica, riktad till föräldrar som får välja olika alternativ för sitt genetiskt skräddarsydda och målmedvetet uppfostrade/indoktrinerade barn. Därmed måste man betala i in-game valuta för alla saker man vill ha till sin rollperson, inkluderat attributvärden och färdigheter, och innan spel sätter man därför upp en budget för spelgruppen. Spelarna kan på olika sätt samarbeta inom gruppen/rollpersonernas sociala nätverk för att minska kostnaderna för olika options vid rollpersonsskapandet; rollpersoner som haft sex med varandra får tex 25% rabatt när de vill köpa samma kontrakt, kontakter, hobby, utrustning, etc.

Detta är bara några exempel på möjliga lösningar, om premissen är att man vill ha en stor, färdigskriven och immersiv värld, men samtidigt rota rollpersonerna djupt i den och göra detta rotande till en gemensam process under rollpersonsskapandet. Notera alltså att jag med det här inlägget tar fullständigt för givet att det är fördelaktigt att rollpersoner skapas som en del i världsbygget, på något vis.

 

[nyvinter]

Jag ser bara fördelar. Värld- och rollpersonsskapande samtidigt gör att karaktärerna blir en mer integrerad del av världen och spelledaren får material som spelarna vill ha med. Jag kanske är lite skadad efter att ha filat på en idé om svartfolkswestern i Burning Wheel, men för oss som inte spelleder färdiga äventyr är samskapandet värt guld.

 

[Tre solar]

De uppenbara nackdelarna är att det tar mycket längre tid att göra rollpersoner då, och att man förskjuter fokus från att upptäcka världen genom sin rollperson till att upptäcka den genom sig själv.

Därmed möjliggör/underlättar man för vissa typer av upplevelser, men omöjliggör/försvårar för andra.

 

[nyvinter]

De uppenbara nackdelarna är att det tar mycket längre tid att göra rollpersoner då, och att man förskjuter fokus från att upptäcka världen genom sin rollperson till att upptäcka den genom sig själv.

Därmed möjliggör/underlättar man för vissa typer av upplevelser, men omöjliggör/försvårar för andra.

Men man kan gå ner på detaljer i nörområdet och sedan tillsammans bara skissa på det större med teknologinivåer, magi, länder man hört talas om osv. Det enda karaktärerna och spelarna känner till är sådant de ändå borde veta såtillvida de inte varit inlåsta i en källare hela livet.

 

[Rhodryn]

Jag minns att det alltid tog en hel del tid att börja på nytt i Conspiracy X, eftersom vi oftast skapade gruppens hembas också. Oftast så tog det en hel speldag för oss... för det tog en 1-2+ timmar att skapa karaktärerna, och sedan en 2+ timmar på basen i sig själv också, och sedan en del tid på att bara snacka om spelet, eller allmänt annat också. Inte för att vi sedan spelade särskilt mycket, eller alls i basen efteråt. Jag tror vi samanlagt spenderat mer tid med att skapa karaktärer och baser, än vad vi faktiskt rollspelat spelet. XD Min SL har försökt många gånger om att försöka få igång en Conspiracy X omgång, men det har aldrig blivit mycket av det... inte pga oss som spelade, utan snarare våran SL själv som inte drog det vidare, och sedan månader eller år senare försökte igen.

I alla fall... Basen gav ju karaktärerna sin förmåga att hantera övriga världen i spelet, på diverse nivåer... vilket så klart var baserat på vilka achetyper av karaktärer man valt att skapa. En grupp med många strids orienterade karaktärer hade ju tillgång till all vapen och stridsorienterad utrustning man kunde tänka sig, men var ju då sämre lämpad med andra delar som informations insamling, socialt, etc. Det kändes alltid som en bra ide att koordinera sina karaktärer på ett sådant sätt att man hade någon nivå av tilgång till alla aspecter av spelet.

Jag tror att det spelet mer än något annat vi spelat, hade oss spelare verkligen sammarbeta med att skapa en så fungerande grupp som möjligt, att inte måla in oss i bara ett eller två hörn där vi då inte var kapabla att göra något annat än bara det. Visst, i andra spel vi spelar så var där viss nivå av samarbete, "Jag vill skapa en sådan här karaktär." "Ok, men då om vi gör sådana här karaktärer, så har vi någerlunda splitrat oss over så många olika aspekter som möjligt"... sen om det råkade vara med helt olika typer av yrken, eller liknande/samma yrken fast där varje person siktade in sig på vissa aspekter av yrkena, varierade ju. Och ibland var där nästan aldrig något samarbete mellan spelarna, utan vi gjorde bara vad vi kände för... ibland var det olika yrken, och ibland samma/liknande. Men det hände nästan aldrig i Conspiracy X, där var det alltid sammarbete mellan spelarna, och ett försök att täcka alla områden.

Jag har inget emot att världen skapas när karaktärerna skapas... och det har aldrig haft någon specifik inverkan på allt annat spelade vi gjort... för att vi har sällan slagit ihop tidigare karaktärers värld med senare karaktärer... det har hänt, men då oftast pga att hela spelgruppen dog i spelet, och vi hade tid att skapa nya karaktärer.