Jag har startat trådar om stigma och naturlig höghet innan. Nu är det dags för mer smutsiga känslor igen.
Jag känner sann skadeglädje när jag går igenom portarna till mitt jobb. Vi råkar sen en tid tillbaka dela lobby med Arbetsförmedlingen, där det finns två sökandearbetsplatser med datorer där arbetslösa kan sitta och hitta jobb i Platsbanken, och en trappa upp för dem som ska träffa en handläggare.
Jag försöker alltid att ta fram mitt passerkort med yviga gester så att någon som ser mig ska förstå att jag har ett jobb, men inte de.
Dessutom har de byggt om parkeringen här precis utanför (inte för att det påverkar mig, jag bor typ hundra meter från jobbet) så att man bara får stå en timme, det vill säga mest anpassad för de arbetslösa och inte för de som vill ha sin bil nära jobbet. Jag går genom portarna vid fyra tidpunkter på dagen som varierar med vilket veckoschema jag jobbar, och det är sällan fler än två bilar där samtidigt, oftast helt tomt - slöseri med bra parkeringsplatser för jobbare. Det ger mig två tankar.
1. Har arbetslösa verkligen råd att åka bil (bor de långt bort och inte kan gå/cykla borde det vara billigare med buss)?
2. Kan inte arbetslösa parkera en bit bort och gå till Arbetsförmedlingen? De om några borde ha tid att hitta en bra plats och dessutom tid till promenaden. Stressade jobbare som är fem minuter sena (dålig planering, men ändå) har inte riktigt de marginalerna.
Jag känner sann skadeglädje när jag går igenom portarna till mitt jobb. Vi råkar sen en tid tillbaka dela lobby med Arbetsförmedlingen, där det finns två sökandearbetsplatser med datorer där arbetslösa kan sitta och hitta jobb i Platsbanken, och en trappa upp för dem som ska träffa en handläggare.
Jag försöker alltid att ta fram mitt passerkort med yviga gester så att någon som ser mig ska förstå att jag har ett jobb, men inte de.
Dessutom har de byggt om parkeringen här precis utanför (inte för att det påverkar mig, jag bor typ hundra meter från jobbet) så att man bara får stå en timme, det vill säga mest anpassad för de arbetslösa och inte för de som vill ha sin bil nära jobbet. Jag går genom portarna vid fyra tidpunkter på dagen som varierar med vilket veckoschema jag jobbar, och det är sällan fler än två bilar där samtidigt, oftast helt tomt - slöseri med bra parkeringsplatser för jobbare. Det ger mig två tankar.
1. Har arbetslösa verkligen råd att åka bil (bor de långt bort och inte kan gå/cykla borde det vara billigare med buss)?
2. Kan inte arbetslösa parkera en bit bort och gå till Arbetsförmedlingen? De om några borde ha tid att hitta en bra plats och dessutom tid till promenaden. Stressade jobbare som är fem minuter sena (dålig planering, men ändå) har inte riktigt de marginalerna.
