Börja litet och väx dig stor!
Det är iaf hur jag hade gjort om jag hade tid och ork.(lust har jag redan). Så sent som igår kväll satt jag och bolla lite med tankar och ideér till en kampanj värld. Eftersom jag gillar hela kittet med alver, dvärgar och människor med mera så började jag fundera på vilka som skall vara "vanligast", och det blir ju så klart människan. Sen börjar jag fundera på hur vanliga de här alver och dvärgarna skulle va, och tja... Det fick bli inte alls vanliga, dvärgarna syns nästan aldrig till eftersom dom håller sig undan i sina berg(som nu fick ligga långt till väst.) Men nu måste jag veta varför dom har flytt till sina berg, de va ganska enkelt att komma på, för att med jämna mellanrum kommer "det stora mörkret" och härjar/förstör/försvlavar med mera, detta hade dvärgarna lärt sig efter några gånger, och nu vid senaste tillfället så gick dom under ytan och höll sig undan för att slippa bli halvt om halvt utrotade. Och dom har ännu inte kommit upp därifrån sedan det senaste mörkret(3-400 år sedan.) Men en del små expeditioner(10-15 manliga dvärgar eller så) har blivit utsända och så finns det dessutom några få som inte han med ner i bergen och blev utestängda, för att inte glömma dem som blivit utkastade för att ha vanärat sin familj eller nått. Sen har vi alverna, som inte heller ska vara allt för vanliga. Och det fick bli på det viset att dom lever som ensamma vandrare även om dom ibland slår sig ihop med några andra(såväl alver som dvärgar som människor.) Och alver e ju som alla vet odödliga(till åldern) men det måste ju finnas någe dumt med dem, och det gör det, för det finns en lockelse, en lockelse att begesig nordvart till mörkrets innersta fäste där det aldrig släpper, och så småninom blir denna lockelse för stark och dom beger sig nordvart för att aldrig återvända(dom blir smittade av ondskan och blir själva en del av mörkret). Men Alverna måste även ha några fristäder, och det finns, långt i södern finns ett tiotal städer, där det lever alver som frodas och förökar sig även om dom är beroende på att det i omgivningen finns folk som de kan handla med och på så sätt skaffa föda. i dessa städer finns det något magiskt skydd som gör att "lockelsen" inte är märkbar där inne, men av rädsla för att någon smittad person skulle förstöra denna magi så släpps INGEN in i dessa städer, detta har lett till en hel del inavel med mera genom åren. Och om någon alv nån gång lämnar en stad är han aldrig välkommen in igen, men iblad så gör dom det iaf av olika anledningar, och alvbarn finns endast i dessa städer för övrigt, för dom får inte lämna städerna och "produceras" inte utanför, det går inte! De alver som nyligen lämnat en stad är också ganska känsliga för "lockelsen" under de första månaderna och över 70% av alla alver som lämnar städerna reser nordvart under denna tid. Och för att komma tillbacka till alvernas försörjning så måste vi ha folk här också, och fört och främst så har vi ju människor men även hober, hober som är ett folk som kommer och går och bosätter sig än hä och än där men aldrig bor på samma ort i mer än några få årtionden, varför vet ingen, och de e alltid egna små byar, som total förstörs när dom ger sig av, men av någon anledning så ger blir skördarna störra, olyckorna mindre och andra goda händelse sker i samband med att hoberna kommer, detta gör att som är älskade, men exakt tio år före varje mörker försvinner alla hober, och är bort tills mörkret lämnat. Ingen vet varför, Finns ganska mycke mer som jag kan klämma fram med, låg ganska länge och fundera igår, men i vilket fall så hade jag tänket å starta med ett eller två små människo riken och där efter växa sakta me säkert i olika riktningar. Men endå ha ganska klart för mig om hur omgivningen ser ut och så, dessutom skall det florera massor med sagor om omgivningen och sånt i dessa människo riken, där blotta åsynen av en dvärg är samtal nog i en vecka framöver...